Wolodarski slog sig för bröstet i det samtal som Siegfrid länkade till ovan:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/909224?programid=3938
Cirka 53 minuter in redogjorde han för hur DN modigt rapporterat om hur shiamuslimer hotas av sunnimuslimer, algeriska gatubarn, våldtäkter inom den afghanska gruppen, skjutningar i olika förorter, IS-krigare, jihadism, flyktingmottagande i kommuner etc.
Det han inte verkar förstå är följande. Svenskarna bad inte om detta. DN har gått i främsta ledet i att framställa invandringen som en vinstaffär, i att publicera kändisupprop för öppna gränser, i att stämpla den som yttrade frågor om utvecklingen som rasister - eller helt enkelt inte ge dem utrymme att komma till tals.
Det går inte att måla allt i ljusrosa för att sedan börja rapportera om den fruktansvärda situation som landet nu står inför och utifrån det sistnämnda begära förtroende. Vi har inte glömt.
Det andra han inte förstår är att han kan rapportera sig blå om IS-terroister i svenska förorter. Det handlar FORTFARANDE inte om hur svenskarna och svenskarnas land drabbas av det som Wolodarski nu berömmer sig själv för att hans tidning rapporterar. NU, nu när katastrofen är ett fullbordat faktum. De svenskar som idag lämnat förorterna för att de inte längre går att bo i (eller de som tvingas bo kvar), de svenskar som drabbas av invandrarrelaterad brottslighet eller inte längre får assistansbidrag för att Mohamed Aylas släkt fört med sig två utvecklinggstörda mostrar som de till sin förtjusning kunnat anställa en syster och mormor att ta hand om (Politism idag). Vem ger dem en röst? Vem talar till dem? Vem vågar de tala med? Inte Wolodarskis DN eller Expressen/AB som samarbetar med Expo/RG för att kartlägga åsiktsavvikare.
Samma sak med fantasierna om att reportrar med svenskklingande namn ska ersättas med reportrar som har invandrarnamn för att bättre skildra förorterna. Åter igen, ALDRIG handlar det om svenskarnas perspektiv. Vi kan inte relatera till det de rapporterar förutom att konstatera att vi står inför stora problem (som media tidigare hade mage att kalla "utmaningar").
Media har grävt en otroligt djup grop för sig själva. De har förtigit problem de nu börjar rapportera om och de förväntar sig att förtroende ska öka. Patetiskt.
Jag beklagar.
De som styr media vet vad de gör och de vill att det som sker ska ske.
