Problemet med att återbygga förtroende är att det kan inte göras när förtroendet är helt förbrukat. Oyto pekade på att det att en medial plattform företräder en viss grupp och tar vara på dess intressen är förtroendeskapande. Nu har vi nått en punkt där ca: 50% av svenskarna misstror medierna. Detta tillägg i DN "...i rapporteringen om invandringspolitiken" är dödfött. Det spelar ingen roll.
För när folk slutar tro på vad som står i tidningen så gäller det inte bara ett speciellt politikområde. Om folk misstror DN så misstror man inte bara det som skrivs om invandringspolitiken, men man litar helt och fullt på att rapporteringen från t.ex. Syrien är helt korrekt. Summan blir att man som helhet inte litar på någonting alls DN hasplar ur sig.
Dessutom är det ju inte bara invandringen som de vinklat och mörkat. Eftersom lögnen om invandringen blev så omöjlig som lögn, och så fundamental för agendan/ideologin så spred sig ju lögnerna till allt annat också. När Brexit blev till en invandringsfråga så blev hela EU ett vinklat och mörkat ämne, när brottslighet blev så kopplat till invandrare så blev även det ett mörkningsämne. När de ekonomiska och strukturella effekterna blev kopplat till invandring så började man mörka och vinkla även där. Facebookgrupperna "Rädda vården" och "Stöd polisen"som skrev om problemen inom vården blev kallade fear mongers och skrämselsidor.
Det är inte bara invandringen man ljugit om, den lögnen var så fantastisk att allt annat har sugits med och slukats av lögnens svarta hål. Deras förtroende är med rätta utplånat och det finns ingen fast mark att bygga ifrån. Man måste i praktiken gå ut och säga "Vi har ljugit om precis allt och vi måste nu berätta att allt är precis tvärtemot vad vi påstått". Det går förstås inte. De kommer börja berätta något öppnare om invandringen och alla dess effekter för att inte helt förlora sin roll, men för varje nytt erkännande så gräver de ner sig djupare.
Jag tror att det kan finnas en vinnare. Om någon är först ut och går längst i sitt erkännande medan övriga tvekar så kan de överleva genom att de fällde avgörandet mot de övriga. Jag tror det är den position som M kommer att få inom politiken om de vågar gå hela vägen. Rollen som den minst onda av de gamla partierna.
Tino Sanandaji kommenterar det hela på Face Book. Här ett litet utklipp.
"Ett skäl att medieforskning arbetat långsamt är att Sveriges mest profilerade medieforskare om invandring råkar vara en profilerad invandringsaktivist. Jesper Strömbäck arbetade åt Reinfeldt och skrev en bok om invandringens vinster på uppdrag av näringslivslobbyn, med spännande teorier som ”Utan invandring stannar inte bara Sverige, det gör också kollektivtrafiken”
Närhelst media velat visa att media är neutral om invandring har de gått till Jesper Strömbäck, som försäkrar att kritiken bara är en ”konspirationsteori”. Han är även medförfattare till denna verk, som av oklara skäl tolkar identiska resultat annorlunda nu när debatten om lönsam invandring är förlorad.".
Vi kan ta ett enkelt exempel på en nyhet som SvD publicerade i lördags morse, nyheten refererades i Sveriges Radios nyheter på morgonen, men sen blev det tyst, helt tyst.
SVD's rubrik: Falsk identitet vanligt bland asylsökande från Marocko
Sveriges radio avstår från att publicera något på webben och i övrig media är det helt tyst, man kan med fog anta att redaktionerna medvetet valt att inte rapportera vidare om denna nyhet. Vad var det då som stod att läsa i SVD?
Jo, gränspolisen har i ett PM konstaterat att 85% av marockanerna i Sverige är här under falsk identitet, och hela 96% av dom som sökt asyl som ensamkommande var över 18 år. Detta är en nyhet att slå upp, polisen har genom samarbete med marockanska polisen jämfört fingeravtryck och fastslagit denna siffra. Det handlar iofs om ett begränsat antal asylsökande (77 st nu och 134 till som det inväntas svar på) men siffrorna är ändå häpnadsväckande och att betrakta som en stor nyhet för befolkningen utanför Flashback. Detta är en nyhet som kan spä på främlingsfientligheten och då läggs locket på.
Men när nyheten om hur bra det går för ensamkommande så skrivs det både på ledarsidor, och nyhetsplats av samtliga tidningar och det bjuds in till TV soffor. Den gången var underlaget för undersökningen bara 21 st ensamkommande som valt att vara med i en enkätundersökning i Tierp och dom som man inte fick tag i eller inte ville svara redovisades aldrig, ett faktum som inte kritiskt granskades av media. Detta är en nyhet som kan minska främlingsfientligheten och då slås den upp.
"Rakhmat Akilov, 39, är den man som begärts häktad misstänkt för att ha kört lastbilen på Drottninggatan i fredags. Kring hans person reser sig flera frågetecken. Han har uppehållit sig i Sverige med flera identiteter och Migrationsdomstolen dömde förra året ut hans flyktberättelse som bluff." https://www.svt.se/nyheter/inrikes/det-har-ar-39-aringen
Det är alltså i slutändan människors säkerhet som äventyras pga den här ansvarslösa och omdömeslösa politiska linjen.
"Således avhandlades en hel del, i offentligheten, tabubelagda ämnen. Efter Sanandajis inledning diskuterades den empiri som presenteras i boken. Panelen, bestående av fyra nationalekonomer, var rörande överens om att den statistik och de samband som Sanandaji sammanställt är både välkänd och okontroversiell i deras sammanhang. Det förvånade delar av publiken som, i likhet med mig själv, upplever att allt som har med migration och integration att göra är minerad mark – i all synnerhet om man för resonemang som ifrågasätter några av de vanligaste förekommande lögnerna angående invandringen, exempelvis påståendet att invandring är nödvändig för landets välfärd, att invandring är en förutsättning för att våra pensionspengar ska räcka, att majoriteten av våra nyanlända är högutbildade. Samtliga påståenden är felaktiga, för att inte säga direkt lögnaktiga."
Hela den här delen är extremt betydelsefull och talande för hur de tänker. Han vill att man kommer överens om en ny lögn och ger upp mycket av de äldre lögnerna. Det normala hade ju varit att inte behöva komma överens alls, utan att bara neutralt rapportera från verkligheten, men de är livrädda. Tänk om någon börjar göra så på egen hand, då blir det ju en katastrof för media. Nej, självklart måste de hålla kontakt och komma överens om en ny position som inte ger upp för mycket av den gamla lögnen.
Det man nog är allra mest rädd för är att någon hyfsat tongivande skribent skall kappvända på ett mer dramatiskt vis. Att inte bara säga att "det vi skrev var fel", utan även att det var lögnaktigt & att man blivit tvingad till det av sina chefer, med hot om avsked & repressalier. Där man direkt namnger Mattsson, Helin, Wolodarski, Stjärne osv.. som bovarna i dramat.
Detta funkar ju om man är bland de allra första som gör botgöring. Efter ett tag så kommer detta inte att kännas äkta längre, så det gäller att skynda sig. Först till kvarn till förlåtelse & absolution, klara färdiga gå.
Det har kommit en serie artiklar i MSM-media som förebådar en omsvängning, varigenom temperaturen stiger högst väsentligt i denna tråd. Jag vill varna för övertolkning av artiklarna. I mina ögon finns inga tendenser till att idealet om mångkultur ifrågasätts på ett mer grundläggande plan. Och samtidig tuffar verkligheten snabbt på med regeringens planer på en mycket omfattande invandring de närmaste åren, 300 000 de allra närmaste åren och bortåt en miljon under ett drygt decennium.
Därför vill jag uppmärksamma två inlägg från idag som också ifrågasätter volymerna. Dels Sonesson i en artikel i DS som till det yttre handlar om DN:s kovändning om kriminalitet.
"Vi var många som tappade hakan när Dagens Nyheter nyligen presenterade en kartläggning som visar att det är unga män med invandrarbakgrund som står bakom vågen av brutala skjutningar. Ledarsidan proklamerade; var inte rädda för fakta! Inte med en rad erkändes att studien är en positionsflyttning av landets största morgontidning, inte heller att man gått hårt åt oss som efterlyst kunskap om kriminella för att stävja brott."
Sedan..
"Orosanmälningar om barn som misstänks fara illa hopar sig på socialkontoren. En forskningsrapport av Tore Svendsen, verksam vid Socialhögskolan i Stockholm, avslöjar att för sex år sedan fick drygt 70 procent av de barn som utretts av socialtjänsten i Stockholm hjälp. 2015 var det endast en fjärdedel. Parallellt har andelen fall per socialsekreterare fördubblats, från 11 till 21. Så här ser det ut runt om i Sverige.
Över 300 000 ärenden om anhöriginvandring väntas de närmsta åren kalkylerar Migrationsverket. Kommunerna är överansträngda och hur ekvationen ska gå ihop är höjt i politiskt dunkel utan ledarskap."
Denna avslutning är intressant. Den förebådar krav på en omprövning av volymerna. Den säger i praktiken att regeringen måste ompröva sin plan att ta hit 300 000 anhöriginvandrare de närmaste åren.
Samma typ av klarspråk finns i en annan artikel, från Andreas Henriksson i GP. Han föreslår en ”utvisningsgeneral”.
"Var kommer utvisningsgeneralen in i den här bilden? Jo, vederbörande får i uppdrag att snabbt öka antalet boenden där av polisen omhändertagna personer kan sitta i förvar, samt vässa logistiken i avvisningsprocessen. Lite hårddraget bör det räcka med en övernattning och sedan vidare med en flight dagen därpå, eller i en större grupp i ett chartrat plan efter ytterligare några dagar.
Är det möjligt att snabbt öka antalet förvarsplatser? Klart det är, det är bara att använda samma handlingskraftiga entreprenörer som snabbt skakade fram en massa asylboenden 2014 och 2015.”
Båda artiklarna är viktiga genom att de inte bara handlar om konsekvenser av mångkultur, utan även förebådar en mer kritisk hållning till det som ger mångkultur, dvs stor invandring. Ytterst är det inte fler kritiska artiklar som räknas utan åtgärder för minskad invandring.
Det har i tråden framförts en teori, att DNs omsvängning beror på, att Wolodarski har fått nya order (av Israels ambassadör).
Här är en alternativ teori.
I dagens artikel på DN-debatt skriver Lars Truedsson:
Citat:
Inte i något annat ämne är förtroendet för journalistiken så lågt som när det gäller rapporteringen om invandringsfrågorna. (tidningens fetstil) Det visar en undersökning SOM-institutet gjort för Institutet för Mediestudiers räkning. Av alla undersökta ämnen är det bara om invandringen som fler säger sig ha lågt förtroende än högt förtroende.
Vidare skriver Truedsson:
Citat:
Under de senaste åren har diskussionen tilltagit även på redaktioner om bevakningen av problem som invandring kan medföra. Men det har inte varit några enkla diskussioner. Förklaringarna till att bevakningen av dessa fenomen har knutit sig och blivit så kontroversiell på redaktionerna kan vara flera.
Kanske såg journalisterna, som ju i låg grad bor där nyanlända bor, inte problemen komma. Kanske ville man inte upprepa händelseförloppet när Ny Demokrati genom stor medieexponering lyftes in i riksdagen. Kanske förmådde man inte lyfta fram en politisk fråga där partipolitisk konfrontation under alliansregeringens år knappast fanns, annat än självklart med SD. Kanske tilläts på sina håll något som kanske sågs som en humanistisk grundideologi trumfa konsekvensneutraliteten.
Min hypotes är, att i den tilltagande "diskussionen" (läs de återkommande grälen) på redaktionerna, att när MSM undergräver sig egen trovärdighet, så gör de sig själva irrelevanta --> färre prenumeranter och annonsörer --> slimmade redaktioner och tidningsdöd --> färre jobb för journalister, så har de som förespråkat en kursändring nu fått övertaget.
Kursändringsförespråkarna (inom journalistkåren) har också fått trumf på hand genom att de kan hänvisa till, att "fler säger sig ha lågt förtroende än högt förtroende" för rapporteringen om invandringsfrågorna. "Det visar en undersökning SOM-institutet gjort för Institutet för Mediestudiers räkning", skriver Lars Truedsson.
Varifrån initiativet kom till att göra denna undersökning... vet vi inte. Undersökningen kan ha gjort på grund av att tillräckligt många ledande journalister och/eller publicister (i publicistklubben, tidningsutgivarföreningen m.m.) *ville* lägga om kursen (pga färre prenumeranter och annonsörer --> slimmade redaktioner och tidningsdöd).
-----
PS Mot bakgrund av symbiosen mellan kartellen av sju riksdagspartier och svenska s.k. journalister, så skulle jag tro, att (åtminstone somliga) ledande politiker var informerade och införstådda.
"Men i november 2014 fick han sparken från Expressen efter att ha kopplat ihop islam och terrorism samt deltagit i en invandringskritisk podcast. Kort därefter avskedades han även som skribent från fotbollssajten Solo Calcio, sedan han ätit lunch med två sverigedemokrater".
"Därefter har han trots allt fortsatt som en tydlig röst i den svenska politiska debatten.
Men nu ger han upp. Har orkar inte mer, och har inga pengar längre. Makten har vunnit, konstaterar han".
Birros öde kan mycket tydligt och väl illustrera hur mediabranchen fungerade under den svartaste (mörkrödaste) av perioder. Sedan kan man fråga om man tycker media har varit trovärdiga.
Hoppas Birro skriver en bok om mediasverige de senaste åren, i väntan på att han åter ska bli i fas med tiden. Masspsykosen håller på att släppa.
I en artikel på DN:s debattsida går nu mediegranskaren Lars Truedson, föreståndare på Institutet för mediestudier och tidigare redaktör på Sveriges Radios mediegranskande program Medierna, ut och sågar mediernas rapportering om invandring och integration. Den är inte trovärdig menar han, och stöder sig på de opinionsundersökningar där SOM-institutet genomför och där frågor som mediernas trovärdighet i olika föreningar ställs.
Han förordar en total genomgång av principer för tidigare rapportering.
Citat:
För att återvinna förtroendet för rapporteringen om invandring behövs dessutom en genomgripande diskussion bland journalister och mediechefer om vad som rapporterats och hur. Den måste ske i öppen anda, utan att i första hand försvara gamla beslut, och med syfte att enas om en verklighetsbeskrivning av hur rapporteringen och beslutsprocesserna sett ut.
Intressant detalj det där. Man ska fortfarande alltså inte beskriva verkligheten, utan "enas om en verklighetsbeskrivning".
Det är många dikeskörningar när det kommer till argumentationen, och jag har inte möjlighet att kommentera artikeln just nu. Läs och kommentera gärna.
Det finns en slags dolkstötslegend som handlar om den förändrande opinionen vad gäller inställningen till invandring och flyktingmottagande. Där har opinionen ändrats kraftigt i SOM-undersökningen det senaste året.
Enligt dolkstötslegenden är det den förändrade politiken med gränskontroller, tillfälliga uppehållstillstånd och åldersbestämningar som lett till en förändrad opinion. Inte att den förändrade verkligheten med massinvandring och invandringsrelaterade problem som ändrat på folks inställning.
Men nu verkar det handla om att få reträtten att se ordnad ut och att försöka behålla åtminstone en del av de landvinningar som media gjort.
Truedson vill ha en ny överenskommelse inom media om hur invandringsfrågan ska behandlas, ett för ett land med pressfrihet helt häpnadsväckande förslag. Branschöverenskommelse om hur tryck- och åsiktsfrihet ska användas??
Det andra är att Truedson och även Medievärlden ovan framhåller att medierna är utsatta för ett tryck, av invandringskritiska krafter då förstås. Detta tryck är egentligen inte riktat mot mediernas bevakning av invandringsfrågan, utan riktat mot medias ställning överhuvudtaget.
Kan man då bara släppa lite på invandringsfrågan så skulle man kunna rädda media med ett enklare bondeoffer, verkar Truedsson tänka.
Medievärlden går mer på offensiven och verkar mena att misstron mot media är partipolitiskt driven och då främst av sverigedemokrater. Därför ska man istället hålla ställningarna, inte leverera vad folk vill ha utan ståndaktigt fortsätta predika om invandringens välsignelser.
Citat:
Om falska nyheter om invandring skulle vara mer efterfrågade än rapportering om klimatförändringarna och den ökande främlingsfientligheten, trots att befolkningen är mer oroad över det senare, vad är då journalistikens uppgift?
Mitt svar är att det måste vara att överbrygga glappet mellan folks verkliga oro och den bevakning som de berörs av och klickar på.
Kursändringsförespråkarna (inom journalistkåren) har också fått trumf på hand genom att de kan hänvisa till, att "fler säger sig ha lågt förtroende än högt förtroende" för rapporteringen om invandringsfrågorna. "Det visar en undersökning SOM-institutet gjort för Institutet för Mediestudiers räkning", skriver Lars Truedsson.
Varifrån initiativet kom till att göra denna undersökning... vet vi inte. Undersökningen kan ha gjort på grund av att tillräckligt många ledande journalister och/eller publicister (i publicistklubben, tidningsutgivarföreningen m.m.) *ville* lägga om kursen (pga färre prenumeranter och annonsörer --> slimmade redaktioner och tidningsdöd).
Institutet för Mediestudier ska – med forskningen som verktyg – verka för en välgrundad diskussion i samhället om hur medierna sköter sin grundläggande uppgift: att på medborgarnas uppdrag granska makten och skildra verkligheten. Det sker genom att initiera egen forskning eller sprida kunskap om andras forskning samt genom att vara mötesplats för diskussioner om mediers roll i samhället.
Institutet stöds av en bred krets av samhällsintressen: fack, näringsliv och civilsamhälle som kyrkan och idrottsrörelsen.
Mediestudier har långsiktiga forskningsanslag från Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse och från Familjen Erling Perssons stiftelse.
Citat:
Ursprungligen postat av oyto
Invandringens avigsidor har kommunicerats intill mättnad TROTS journalisternas hantverk. Bortom deras berättelsers räckvidd har etablerats överenskomna sanningar de nu måste förhålla sig till. Oj, hedersvåld? Va, extremism? Kostnader, sexövergrepp, skolvåld, vårdkris - vad fan säger ni, murveljävlar?
Att nu börja fundera på läsarnas förtroende är att stänga dörren när spiltan är tom, men är väl en fas att gå igenom:
En dellösning är alltså att eliminera "Lasse" och "Janne" - let that sink in.
Vilket kan illustrera det tondöva och dödfödda i planerna att återvinna förtroende och marknadsandelar genom att reaktivt kurskorrigera men ändå behålla samma grundläggande agenda. Skulle DN-prenumerationerna eller TV-licenserna öka i orten, är det tänkt? Eller "Silan och Mohamed" grundmura ett nytt förtroende hos Nisse i Hökarängen genom att konsekvensneutralt konstatera att Avpixlat hela tiden hade rätt?
Alltså att en Jan Helin inte ställs till ansvar, utan ges nya verktyg att sälja in samma budskap som förut.
Visst är det (o)lustigt. Som om "Silan och Mohamed" med kusiner, fan och hans moster utgör någon betydande del av de 54% som helt eller delvis instämmer i att svenska medier inte säger sanningen om problemen relaterade till invandringen. Som om ytterligare etnisk, icke-svensk, favorisering stärker tilliten i samhället, eller mer specifikt gammelmedierna. Som om inte de 54 procenten utgörs av mestadels svenskar. Och som om inte reportrar och korrespondenter tidigare kunnat sköta det journalistiska uppdraget, även på resa å yrkets vägnar på vilken som helst av alla kontinenter. Låt vara att det kan kännas som en resa till främmande värld och något av en krigszon, i utanförskapsområdet. Utanförskapskänslan sprider sig som giftsvamp, bland svenskar i inre exil.
Lars Truedson:
Citat:
Så många som 54 procent av de svarande instämmer helt eller delvis i påståendet att svenska medier inte säger sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring. Bara 27 procent anser påståendet vara helt eller delvis felaktigt (SOM, 2015).
De 27 procenten inrymmer alltså även dem som ger de misstroende partiellt medhåll. Undrar hur många dessa partiella instämmare är och hur få som helt avvisar uppfattningen om att "svenska medier" inte säger sanningen om invandringen. Andelen tycks korrespondera ganska väl med det allmänt låga förtroendet bland svenskar visavi journalisterna, som det varit känt sedan flera år; här är SOM-institutets återkommande undersökning kort refererad i Dagens Media (2012):
Citat:
Journalistyrket hamnar, med 23 procents förtroende, i botten på listan över yrken som institutet mäter. Detta innebär att yrket har lägre förtroende än både rikspolitiker och ekonomer, som har 30 respektive 29 procents förtroende.
Undersökningen har riktats till boende i Sverige i åldrarna 16-85 år.
