Har ingen aning om vad det beror på, och har redan kontaktat sjukvården som säger att det inte är ett "farligt fenomen, och ganska vanligt förekommande". Tror dock att jag håller på att bli paranoid på riktigt!
Mitt liv har alltid befunnit sig i "stress, och en inre oro", fast jag fungerar fullt ut i sociala miljöer, och sköter mitt dagliga kneg, utan problem.
Men sen kommer de här jävla mardrömmarna. Det känns som jag är där i rummet "med dem", och vet att min kropp har gått i djupsömnsläge. Men jag är ju förfan vaken, men kan inte röra en fena. Är helt förlamat! När jag sedann vaknar på riktigt, kan förvisso täcket ligga på golvet, men jag minns alltid att jag inte kan röra armar eller händer. Jag ser ju skiten och upplever den irl? Nå,Vad fan är det som händer med mig?
Har försökt via råd, att andas och andas och försöka tvinga bort drömmen som jag ser, men det funkar ju inte. Mardrömmarna får mig som regel att hamna i något paniktillstånd, vilket innebär att jag är helt utmattat,när jag väl vaknar på riktigt.
ÄR Det vanligt med "vakendrömmar, eller sömnparalys, som doktorn sa? Och hur i helvete skall man bli av med dem? Som värsta skräckfilmen ibland faktisk.
Någon sällan gång har jag även haft en vakendröm som är "snäll", alltså ingen mardröm. Då var det et helt gäng små konstiga grisar med långa snablar som gick runt och nosade på allt. De kom inte upp i sängen, men jag kände deras små fuktiga snablar.
När jag vaknade tyckte jag att jag saknade dem, för att "jag kunde ju känna dem på min arm", Så jävla skumt alltså, det här med vakendrömmar! Snälla ni som har varit med om samma, berätta för mig, så jag vet att jag inte håller på att bli galen?
Please help me out? // em. (Vet att det finns en massa länkar att relatera till i ämnet, men dem har jag redan läst, jag vill så gärna ha folks e.vt. egna upplevelser.)
Mitt liv har alltid befunnit sig i "stress, och en inre oro", fast jag fungerar fullt ut i sociala miljöer, och sköter mitt dagliga kneg, utan problem.
Men sen kommer de här jävla mardrömmarna. Det känns som jag är där i rummet "med dem", och vet att min kropp har gått i djupsömnsläge. Men jag är ju förfan vaken, men kan inte röra en fena. Är helt förlamat! När jag sedann vaknar på riktigt, kan förvisso täcket ligga på golvet, men jag minns alltid att jag inte kan röra armar eller händer. Jag ser ju skiten och upplever den irl? Nå,Vad fan är det som händer med mig?
Har försökt via råd, att andas och andas och försöka tvinga bort drömmen som jag ser, men det funkar ju inte. Mardrömmarna får mig som regel att hamna i något paniktillstånd, vilket innebär att jag är helt utmattat,när jag väl vaknar på riktigt.
ÄR Det vanligt med "vakendrömmar, eller sömnparalys, som doktorn sa? Och hur i helvete skall man bli av med dem? Som värsta skräckfilmen ibland faktisk.
Någon sällan gång har jag även haft en vakendröm som är "snäll", alltså ingen mardröm. Då var det et helt gäng små konstiga grisar med långa snablar som gick runt och nosade på allt. De kom inte upp i sängen, men jag kände deras små fuktiga snablar.
När jag vaknade tyckte jag att jag saknade dem, för att "jag kunde ju känna dem på min arm", Så jävla skumt alltså, det här med vakendrömmar! Snälla ni som har varit med om samma, berätta för mig, så jag vet att jag inte håller på att bli galen?
Please help me out? // em. (Vet att det finns en massa länkar att relatera till i ämnet, men dem har jag redan läst, jag vill så gärna ha folks e.vt. egna upplevelser.)