Citat:
Hon beskrev det?
Hennes berättelse är lika trovärdig som brottslingens på en rättegång.Du hamnar inte på Lars för att några vänner bevittnat en radikal förändring.
Citat:
Naturligtvis är det Anna S som själv beskrivit sin inläggning på S:t Lars i sin bok, det är ju hennes bok som Ann Heberlein utgår från när hon presenterar/recenserar den i DN. Det ska ordentligt mycket till innan vänner släpar upp en kamrat till en psykiatrisk akutmottagning. Att Anna S. inte vistades där "mer än i några dagar" kan också handla om extrem överbeläggning, inom den slutna psykvården där anhöriga ofta bokstavligen på sina bara knän tigger om att den sjuka ska få vara kvar ytterligare några dygn, men att patienten kastas ut så fort som möjligt därför att vårdkön är extremt lång och akuta fall ständigt pressar på, (jag har professionell erfarenhet inifrån akutpsykvården i Stockholm, S:t Görans akutmottagning).
Var gränsen går mellan att vara psykiskt sjuk och inte kan man diskutera. Vad jag syftade på var att det finns anledning att tro att denna islamistflicka Anna S. i sin ungdom var en mycket skör, känslomässigt skadad, lättpåverkad och förmodligen en inte helt psykisk frisk person.
Jag är inte ute efter hennes skalp, jag letar efter viktiga och användbara förklaringar, verktyg, vapen och botemedel mot den förödande psykiatriska sjukdomen islamism, hur man upptäcker den och hur man bekämpar den och hur man vaccinerar sig mot den.
Citat:
Håhåjaja, då får hon sannerligen mycket att göra inom MP. Att döma av den senaste veckans händelser så verkar dock MP snarast mer intresserat av att attrahera (muslimsk) extremism än tvärtom. Möjligen är Anna en del av den trojanska islamisthäst som försöker infiltrera svensk politik via MP. Hennes omvändelse under en ekonomisk fattigdomsgalge, i takt med att hon pluppat fram den ena bastarden efter den andra, torde spela större roll för hennes intresse av att låtsas vara en laglydig del av det demokratiska svenska samhället igen, än ett uppriktigt avståndstagande från extrem islamism.
Citat:
Jag hoppas att säpo inte är naiva och går på amsagor om att terroristbarnen numera har tagit avstånd från sin målinriktade uppfostran, att man kollar om de går i moskéer t ex. Gossarna måste ju vara Gefundenes Fressen för infiltrerande terrorister, de talar svenska, de har fritt tillträde till allt svenskt. 
Anna-Lena Lodenius recenserar boken. Verkar som att sonen är friskare än modern:
Citat:
De korta avsnitten där hennes ena son talar hör också till de starkaste. Han ser egendomligt nog tiden i Georgien som den lyckligaste i hans liv, trots fattigdomen och de på många sätt hårda villkoren som de levde under. Vid ett tillfälle får han och hans lillebror testa skjutvapen, de är då 5 och 3 år.
Jag reagerar också över hans skildring av livet i moskén i Brandbergen i början av 2000-talet. En man går runt och skrämmer barnen genom att visa att han har en Kalasjnikov i sin sportbag, och han spionerar på barnen och tjuvlyssnar på deras samtal. När han hör att de pratar om flickor drar han fram en lång kniv. Ibland visas det som Annas son kallar ”slaktvideos” i moskén, det vill säga vad som framstår som autentiska halshuggningar av CIA-agenter. Till sist vägrar sonen att gå dit mer, och Anna ställer sig på hans sida.
Jag reagerar också över hans skildring av livet i moskén i Brandbergen i början av 2000-talet. En man går runt och skrämmer barnen genom att visa att han har en Kalasjnikov i sin sportbag, och han spionerar på barnen och tjuvlyssnar på deras samtal. När han hör att de pratar om flickor drar han fram en lång kniv. Ibland visas det som Annas son kallar ”slaktvideos” i moskén, det vill säga vad som framstår som autentiska halshuggningar av CIA-agenter. Till sist vägrar sonen att gå dit mer, och Anna ställer sig på hans sida.
Intressant att Lodenius inte är säker på om Sundberg verkligen tagit avstånd från sin radikala åsikter.
Citat:
https://al-lodenius.com/2016/05/29/b...ckande-slojan/
Jag blir inte övertygad om att Anna lämnar den här världen för att hon ändrat uppfattning. Det är sällan så det går till. Det är snarare så att livet blivit alldeles för svårt och konsekvenserna för tydliga. Att välja att byta spår helt blir därför en lättnad, och framstår som det enda rationella.
---
Jag tror också man ska vara medveten om att det finns en del fall där en total omvärdering av tidigare åsikter inte äger rum över huvud taget, eller möjligen att det bara sker en mindre förskjutning. Det finns ändå en samhällsvinst i att någon bestämt sig för att inte leva i enlighet med radikala åsikter. Ofta tar det säkert också tid, kanske ibland decennier, att landa i en förändrad världsbild. Vad Anna Sundberg tycker innerst inne blir jag inte riktigt klok på, men frågan är om det spelar så stor roll.
---
Jag tror också man ska vara medveten om att det finns en del fall där en total omvärdering av tidigare åsikter inte äger rum över huvud taget, eller möjligen att det bara sker en mindre förskjutning. Det finns ändå en samhällsvinst i att någon bestämt sig för att inte leva i enlighet med radikala åsikter. Ofta tar det säkert också tid, kanske ibland decennier, att landa i en förändrad världsbild. Vad Anna Sundberg tycker innerst inne blir jag inte riktigt klok på, men frågan är om det spelar så stor roll.
Att Sundberg efter skilsmässan från terroristen Said Arif satt med i styrelsen för Charta2008, vars verksamhet i huvudsak går ut på att lobba för att sunnimuslimska terrorister ska frikännas och motarbeta terrorlagstiftning, gör att frågan är berättigad.
Inte heller att engagera sig i Miljöpartiet skulle vara ett naturligt val för en avhoppare - Miljöpartiet är partiet dit islamister söker sig, vare sig de är våldsbejakande eller inte.
Tveksamt om Sundberg verkligen är "avradikaliserad".
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
