Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Ja så gick man tillväga...
Men tänk ändå - borde inte kommissarie RS ändå varit lite orolig att sanningen skulle kunna komma fram till slut?
Förhörsbanden finns ju bevarade - komprometterande nog alla utom just de med det "stensäkra erkännandet" och den "tydliga redovisningen av händelseförloppet" som bröderna skulle beskrivit....
Tänk om någon skulle vilja studera denna "fantastiskt lyckade utredning" i forskningssyfte och begära ut FUP och inspelningarna?
Eller tänk om en person verkligen sett hur Kevin dog och börjar berätta sanningen - som inte stämmer med RS uppgifter i utredningen?
RS borde ju varit lite orolig under dessa år att bli synad, tycker man. Han hade ju ialla fall själv FUP hemma i bostaden, antagligen sedan 19 år. Han kanske försökte läsa om och om igen för att se alla samband.
Eller lurade RS inte bara alla andra utan också sig själv?
Minnesexperten SÅC må inte kunna ta fram förträngda minnen enligt expertisen - men han kanske har varit behjälplig att tränga undan RS obehagliga minnen och osanningar?
Jag tror att han I sin desperation att kunna presentera en lösning tänkte inte ens på alternativet att någon efteråt skulle vilja “forska I utrednigen”. Sen under åren märkte han hur han kunde prata om förundersökningen utan att bli det minsta ifrågasatt och då växte väl hybrisen.
När SÅC dessutom ansågs vara hjälten och superexperten, då var de ju ett radarpar som man inte skulle komma åt no matter what..
Jag tror inte att dessa herrar var oroliga. Möjligtvis att RS fick lite ont I magen när Quickutredningsfadäsen avslöjades, men även då tror jag att RS kunde vagga sig I tron att han satt säker.
VEM skulle orka gå igenom hela materialet? Och till vilket syfte, med tanke på att pojkarna hade ju inte blivit “dömda” I domstol.. Inte som Quick som ville ha resning. Pojkarna verkade dessutom mest vilja leva sina liv I lugn och ro I anonymiteten och INTE börja rota I skiten..
Respekt räcker inte som ord när man tänker på Josefsson & Co:s arbete kring detta fall.
