Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Vecka 4
Professor Sven-Åke Christiansson, specialist på vittnesförhör, engagerades i
utredningen. Socialtjänsten arbetade drygt 10 timmar i samband med förhör.
Förundersökningen omfattade 60 personkontakter.


På strategisk nivå när det gällde metodfrågor och analyser av såväl förhör som av brottet och dess bakomliggande händelseförlopp utnyttjades professor Sven-Åke Christianssons vetenskapliga kunskap och erfarenhet inom området.
Han får själv uttrycka sin roll genom två längre citat.
Jag kom in i utredningen då man misstänkte att ett syskonpar, fem och sju år gamla var dom pojkarna, hade delaktighet med NN:s död. Man hade tydligen haft en fas med andra personer,
med ungdomar och så vidare men det hade jag inget med att göra utan först när barnen kom in i bilden. Och man hade då intervjuat de här barnen, hört dem om skeden under den här
dagen då NN dog och omkring det här och bad mig att titta igenom videoinspelade förhör med barnen och utskrifter som jag bad dem skicka då förstås med post, och kommentera. Vad
jag trodde utifrån hur barn berättar och så vidare.

Och för mig då stod det klart ganska tydligt från början att de här barnen
hade med skeendet att göra. Vilka roller de hade haft, det var ju oklart förstås, men att, på det sätt de berättade och den information de använde för att beskriva vad de hade gjort och inte gjort
talade för det. Det är så att när barn hittar på, så gör dom det utifrån sina begränsade erfarenheter och kunskaper. Man förstod helt enkelt att de hade någon form av delaktighet. Och då gav
jag förslag till NN, som jag hade kontakt med från början, och förhörsledaren hur man bör förfara. Sedan fortlöpande hade jag kontakter med dem. De höll förhör, de umgicks med de här
barnen, de byggde upp trygghet och tillit framför allt och jag
gav fortlöpande kommentarer omkring förhållningssätt och intervjuteknik
och bakgrundsinformation om hur barn beter sig
minnemässigt, känslomässigt kring den här typen av händelser
det vill säga i starkt känslomässiga händelser. Så det var min roll
helt enkelt att vägleda.

En konkret ståndpunkt när det
gällde förhörsmetodiken var förslaget om förhör på plats, vilket kom att bli
avgörande i förundersökningen.
S: Ja, det var den tuffaste dagen, det. Den på platsen, den var
absolut den tuffaste.
F: Då var det mycket folk med?
S: Ja, men det var bara jag och pojken.
F: Hade du bärbar bandspelare eller?
S: Jag hade bandspelare med som allt gick in på när både jag
och han pratade, men det var den tuffaste. För då mådde pojken
så fruktansvärt dåligt. Då vart det så nära, tror jag. Allt i precis
den miljön.
F: Det gick inte att tränga bort?
S: Nej, det värsta. Men han stängde igen då, gick in i sig själv.
Då vart en orolig, men då sade han att det är ingen fara. Du behöver
inte vara orolig, det är ingen fara. Det var på gränsen men
det gick bra, det gjorde det. Men bara som polis hade jag aldrig i
världen...
F: Hade du ens kommit på tanken att göra en rekonstruktion?
Med barn i den åldern?
S: Svårt att svara på. Det hade allt vart under väldiga överväganden
i sådana fall, ja, väldiga överväganden. Det är klart att
utifrån att det var den händelsen som var, lett till ett dödsfall,
okej då kan man kanske förstå att man, att det var viktigt att
göra det. För mig personligen var det på gränsen alltså om man
skall ta till det. Utifrån att jag fick se hur barnet blev.
F: Men då hade du de andra med som någon slags backupsystem
i bakgrunden?
S; Ja, jag hade ju Sven Åke med. Och sedan gick det, och ifrågasätta
liksom, hur långt man kan…. De här pojkarna, det var ju mest sjuåringen, femåringen var ju mindre som du har sett, varje gång när vi var klara eller när vi hade slutat så var det; hej då jag
kommer tillbaka. Och då sade barnpsykologerna det att så länge
han säger det, hur han än beter sig innan och efter förhöret,
men när du släpper han och han då börjar hoppa och studsa, då
är det ingen fara. Och det var ju väldigt gott för mig för ibland
så funderade jag, uja mejen, vad håller jag på med. Fördärvar jag
de här barnen fullständigt?