Norrmännen borde inte vara så stolta

Salomon Schulman påminner om ett nationaldagsfirande Norge som inte har gjort upp med sitt förflutna.


Fortsättning: http://www.expressen.se/kultur/ide/norrmannen-borde-inte-vara-sa-stolta/


Så nu ska Norrmännen skämmas för sitt förflutna. Hur länge ska Européer "skämmas" för det som skedde under andra världskriget?

Äntligen en artikel jag väntat på! Inte för att jag håller med, men för det är typiskt svenskt. Snart problematiserar vi också hur finnarna stred för Hitler också och avrättade goda socialister för hundra år sedan. Det enda rätta är ju att bli rika på nazismen och titta bort, som svenskarna, men att göra saker man var tvungen till medan svenskarna käkade glass för pengarna de fått av snälla farbror Adolf, det är problematiskt. Väntat.

Och när ska judarna göra upp med sitt förflutna? Schulman borde kanske sopa rent framför egen dörr först innan han ger sig på andra.

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3342999,00.html

Hm. Det där med kollektiv skuld och skam verkar visst inte gälla judarna, bara goyim.

http://www.expressen.se/kultur/jag-far-bara-korset-for-alla-mina-trosfrander/

Notera vem som skrivit artikeln och vilka som kolporterat eländet, det räcker !
Förintelseindustrin slår till igen !

Rätta mig om jag har fel, men Fjordaraberna firar väl att de blev fria från oss, inte att de försökte befria sig från judarna?

Med tanke på Schulmans artikel så är det svårt att inte känna sympati med dom norrmän som hjälpte nassarna.

Schulman vt myckt väl att dt han skriver är skitsnack från första bokstav till sista punkt. Han själv skulle ju förståss ha gjort massor av motstånd när någon står med pistolen i ryggen på honom, eller hur?
Att ExpRGessen publicerar skiten kan ju inte bero på något annat än att Bonnierklanen helt enkelt tvingar in smörjan. Inte ens gris-Mattsson skulle publicra något såndan här uselt frivilligt.

När anses man ha gjort upp med detta? Mig veterligen hålls inga SS-veteranparader i Norge, utan istället hölls en (bitvis hysterisk) uppgörelse med nazikollaboratörerna efter kriget där man inte tvekade att döma ut dödsstraff.

Jag är inte särskilt insatt i norsk inrikespolitik, historiedebatt eller efterkrigshistoria så jag vet inte i vilken mån man sopat under mattan och hycklat. Säkerligen har det skett en del sånt, men orimligt mycket? Hade det hjälpt med mera till intet förpliktigande skuldtrippande av svensk modell?

Det känns mer som om den norska nationalismen retar vänstermannen Schulman som tar chansen att ge dem en känga. Självklart förekommer det mer flaggviftande i ett land som blev självständigt för 110 år sen och som var ockuperat för bara 70 år sen, det säger sig själv. Men som vanligt i svensk debatt får det uppenbara stå tillbaka för det långsökta.

Salomon Schumans artikkel forbigås best i stillhet.

Jeg er godt insatt i norsk historie, norsk innenrikspolitik og europeisk historie og politik generelt.
Ankdammsmanns post er stort sett et treffende svar på Salomon Schumans artikkel.

Det er t ex korrekt at norske domstoler avsa en rekke dommer som kan anses som en (ikke hysterisk enligt mig) uppgörelse med nazikollaboratörerna. Så å si i hele min levetid (er født på 1950-tallet) har det i norsk offentlighet vært rettet gjentatt kritikk og søkelys mot norske statspolitiets medvirkning til å sende norske jøder til tyske kz-leire. Det har ikke vært mangel på kritikk, snarere motsatt. Etter 60 års selvkritikk er det mer adekvat å se fremover, enn å hevde at vi må fortsette å gjenta selvkritikken til evig tid.

Schulman är en habil skribent och med svenska mediemått en hyfsat intellektuell debattör. Han förtjänar ett mer detaljerat bemötande:


"Arvet" är medvetet luddigt formulerat vilket försvårar kritik. Vad är kriterierna för att ha gjort upp med det? Norrmännen hade bevisligen en formell juridisk uppgörelse:

https://no.wikipedia.org/wiki/Det_norske_landssvikoppgj%C3%B8ret

Den var inte perfekt, men man måste också väga in kaoset efter kriget och de bevissvårigheter som fanns. Man lade dock knappast fingrarna emellan totalt sett. Åklagarna krävde dödsstraff i 200 fall, varav 30 dömdes ut och 25 verkställdes. Totalt åtalades 92 000 norrmän (ur en förkrigsbefolkning på 2,5 miljoner), varav 37 000 frikändes. 17 000 fick fängelse och 25 000 dömdes till böter eller förlust av medborgerliga rättigheter.

Var det en tillräcklig uppgörelse? Säkert inte i moraliskt avseende, och precis som i övriga Europa verkar det ha funnits en oförmåga att ta itu med förintelsen direkt efter kriget. Men det är knappast en liten eller obetydlig uppgörelse med nazisamarbetet. Det är väldigt svårt att få ihop den med ett svepande påstående om att man "inte gjort upp med arvet".


SS rekryterade aktivt, och om det är något som skulle behöva grävas i så är det samarbetsregeringarnas förhållande till frivilligfrågan. 6000 frivilliga norrmän är dock knappast någon folkresning utan mer en indikation på hur många yngre manliga nazisympatisörer och antikommunister det fanns.

Var och när de stred bestämde de givetvis inte själva. Många försökte säkerligen precis som de svenska SS-frivilliga att hoppa av (om än inte av moraliska skäl), men desertering var och är inte tillåtet och det var liksom inte bara att ta bussen hem.


Och så kommer vi till Breivik, tempelriddaren och mytomanen med en bitvis svag verklighetsförankring. Det är möjligt att han gillar nazikollaboratörerna, men av allt att döma är hans viktigaste förebilder betydligt nyare och består av moderna och mytologiska raskrigare. Notera även att länder som Sverige, Ryssland och USA har minst lika aktiva vit makt-miljöer som Norge trots avsaknad av inhemska nazikollaboratörer.


Som sagt, ingen uppgörelse är perfekt och det finns säkert skandaler. Men Schulman körsbärsplockar exemplen. 20 tyskar avrättades för krigsbrott begångna i Norge, varav hälften dömdes av norska domstolar. Av de 25 norrmän som avrättades var också majoriteten Gestapomän och bödlar. Precis som i andra länder verkar en del av dem som gav ordrarna ha sluppit undan lindrigt medan fotfolket arkebuserades och hängdes, men det är återigen inte unikt för Norge även om det är lika beklagligt där.


Norrmännen är säkert lika välfärdssjälvgoda som resten av Norden, om inte mer med tanke på oljan. Men Norges "arv" (återigen detta nebulösa uttryck) är knappast mörkare än andra länders, nazitiden till trots.

Och om norsk patriotism är problematisk vad är då inte fransk, spansk eller brittisk? Om Schulman vill såga hela flaggviftandet som idé är det givetvis okej, men då bör han göra det öppet.

Tack för insiderperspektiv. Den aktiva kollaboration som polisen och andra myndigheter bidrog med (i många länder) är egentligen mer problematisk än några tusen eller hundra SS-frivilliga, inte sällan med personlig problematik eller hormonell tonårsupphetsning istället för omdöme. Men det verkar som om Norge inte duckat frågan.

Med hysterisk menade jag mest den osnygga,om än i viss mån förståeliga, hanteringen av tyskeungerna och deras mammor. På det hela taget höll Norge emot kraven på lynchningar och liknande.

Härligt att snacka skit om ett land som för 70 år sedan blev ockuperat, att de inte gjorde tillräckligt motstånd gå och lägg dig gubbe.