"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

Segregationen ska brytas, lovar regeringen gång på gång. Ursäkta? Segregationen kommer tvärtom att öka under kommande år i takt med att många tiotusentals nyanlända och deras anhöriga bosätter sig utanförskapsområdena. Att ens stoppa denna ökning framstår som en orealistisk målsättning. Att helt bryta segregationen är bortom det möjligas horisont.

Om regeringen verkligen menade allvar med att mota denna kraft skulle insatserna behöva vara dramatiska: slopa EBO-lagen, kvotera ut samtliga nyanlända i kommunerna, stänga ner skolor och bussa elever, lotta skolplaceringar, pumpa in resurser utsatta förorter, stoppa asylinvandringen och så vidare.

Det blir allt färre platser på äldreboenden medan de äldre bara blir fler. Siffror som SVT har tagit fram visar att under de senaste femton åren har var fjärde plats försvunnit på äldreboenden runt om i landet.

Mariefredsbon Bertil Karlsson är 84 år och lider av Alzheimers sjukdom. Trots demenssjukdomen bor han fortfarande hemma. Bertil får hjälp av hemtjänsten men har ansökt om en plats på ett äldreboende. Kommunen avslog hans ansökan.

93-åriga Tyra Karlsson i Oxelösund är rullstolsburen och vill ha en plats på ett äldreboende eftersom hon känner sig otrygg i hemmet. Men kommunen och förvaltningsrätten säger nej.

Nekades plats på äldreboende – tills hon ramlade och bröt lårbenet

Sedan ett par år tillbaka befinner sig Sverige, likt många andra europeiska länder, i en högkonjunktur. Den svenska ekonomin dopas dessutom av en extremt låg ränta, svag krona och den av Finanspolitiska rådet nu kritiserade expansiva finanspolitiken. I normala fall brukar en högkonjunktur resultera i högre räntor, återhållsam finanspolitik och ökat sparande. Men så sker alltså inte i dagsläget.

Konjunkturer svänger dock och framöver kommer vi någon gång att gå in i en lågkonjunktur. Därför finns ett behov av att nu i högkonjunktur, då det ekonomiska utrymmet finns, öka sparandet och att bromsa snarare än gasa. Men regeringen väljer alltså att i stället trampa gasen i botten och dessutom, enligt Finanspolitiska rådet, försämra sparandet med 22 miljarder.

Denna kritik kommer bara några dagar efter att Riksrevisionen dömt ut regeringens prognoser.

Redan i somras efterlyste ytterligare en myndighet, Konjunkturinstitutet, en åtstramningspolitik som svar på den fallande arbetslösheten och den rådande högkonjunkturen. Sedan kom alltså Riksrevisionens prognoskritik och nu senast Finanspolitiska rådets utdömande av finanspolitiken. Likväl vägrar regeringen att lyssna. Och i detta ligger den uppenbara faran att Sverige kommer stå synnerligen dåligt rustat när vinden vänder.

Viktigt med tillräcklig valutareserv snabbt till hands vid kris

Riksbanken välkomnar att frågan om det finansiella oberoendet åter utreds av Finansdepartementet, och stödjer flera av förslagen i utkastet till lagrådsremiss. Men Riksbanken måste ha tillräcklig buffert snabbt till hands för att klara en finansiell kris. Sverige har en stor och växande gränsöverskridande banksektor med stora åtaganden och finansiering i utländsk valuta. Det här innebär stora risker för den finansiella stabiliteten och i förlängningen samhällsekonomin. Riksbanken stödjer därför inte förslaget att minska valutareserven. Den kostnad som uppstår för en valutareserv bör betraktas som en försäkringspremie som bör betalas av de banker som skapar likviditetsrisker.
Den föreslagna förändringen skulle innebära att valutareserven i grova drag halverades från dagens 457 miljarder till 200 miljarder kronor.