Citat:
Ursprungligen postat av
Pripps3.5
Hon har uttryckt hur jobbigt det var när hon inte fick ta upp Hailey när hon var ledsen. Hur hon stod och väntade och frågade Alex upprepade ggr om hon fick ta henne nu, väntat lite, frågat igen, väntat osv. tills Alex sa att det var ok. Hon har även sagt att hon tyckte synd om dottern när hon hade ont, att det var jobbigt. Att hon ville amma men blev ledsen när det inte gick. Hon har gråtit mycket.
Jag tycker att hon uttryckt stor oro, men förlitat sig helt på Alex. Det framgår tydligt att både hon och Alex tyckte att han var den som kunde barn bäst.
[...]
Jag tror, så här långt, att Erika är en "följare" i extremt hög grad. Och att Alex tagit på sig rollen som ledare. Han har tagit sig vatten över huvudet, helt enkelt. Och det med råge. Han har nog inte skadat dottern med uppsåt eller vilja. Utan i ren frustration. Han förstod kanske inte vidden av det själv. Utan trodde att han gjorde rätt, och erkände tom. vissa klumpiga misstag.
Tänker han efter, så minns han nog att han tog i dottern lite hårt när han var frustrerad. Men han tycker nog fortfarande inte att han gjort fel i den betydelsen att han orsakat dotterns död.
Personer med autism litar fullt ut på en auktoritet om de väl litar på en. Jag har samma (autism+adhd) och jag har alltid fått vara på min vakt för att inte lita blint på andras råd. Jag måste alltid ifrågasätta, för jag vet att jag i många lägen saknar en slags omdöme som andra har. Detta omdöme verkar även EA sakna, men hon har inget sätt att hantera det. Många problem som vi autister har, går att hantera på andra sätt. Jag hanterar exempelvis mitt bristande omdöme genom systematisk källkritik. Hade jag inte vetat om att jag har dåligt omdöme när jag väntade barn så hade jag varit en Anna Wahlgren-följare som inte vaccinerat, skriktränat barnet och följt Wahlgrens helt jävla crazy barnmisshandelsrutiner. Varför? En av de första sakerna jag läste om barn var en text av Wahlgren (har för mig att det gällde vaccination, den första, men sedan läste jag vidare). Och Wahlgren uttrycker sig rätt tvärsäkert, vilket generellt resonerar fint med oss autister. Om jag inte redan innan det hade vetat att mitt omdöme suger och att jag tror på vilket jävla nonsens som helst om det presenteras på rätt sätt, så hade jag aldrig sökt vidare efter fler källor. Jag hade litat på Wahlgren, rakt igenom. Jag hade följt hennes program, rakt igenom. Absolut.
Jag är också en följare av naturen, på just det där sättet. Min instinkt är att tro på det jag hör eller läser. Det krävs ansträngningar av mig för att faktiskt komma fram till vettiga saker snarare än att bara ta första bästa åsikt och tro helhjärtat på den. Och jag, liksom många andra autister, gör saker jävligt ordentligt när vi väl blivit övertygade. Vi kör på det helhjärtat. Och om jag inte hade varit benägen att läsa en massa och just ifrågasätta mig själv, så hade jag nog aldrig heller ifrågasatt mitt barns far (som jag istället helt avfärdat eftersom han inte tänker igenom saker på det sätt jag gör, utan tycker att "barn vet man hur man gör med automatiskt och man behöver inte läsa någon bok eller om andras åsikter"-ish).
I egenskap av en mamma som fått barn relativt ungt (jag var 23) och som har autism och adhd, kan jag intyga att EAs version faktiskt är helt igenom möjlig. Det var inte en behaglig sak att försöka leva sig in i men jo, det där hade kunnat hända mig om jag inte redan hade fuckat upp tillräckligt mycket tidigare i livet för att veta att jag måste ifrågasätta mitt omdöme. Och vad jag kan se, så har EA levt ett skyddat liv där hon aldrig behövt ta några direkta, allvarliga konsekvenser av att ha handlat utifrån information omdömeslöst och utan att ifrågasätta källan. Det finns ingenting i FUP:en som
inte är kompatibelt med EAs version om en förutsätter att hon har adhd/autism och aldrig lärt sig att systematiskt ifrågasätta sitt omdöme och fatta informerade beslut. (Tyvärr är det många som får diagnos tidigt och sedan lever skyddat pga det, vilket medför att de aldrig tvingas lära sig hur godtrogna de är. Men det är vi. Sjukt godtrogna.)
Jag
kände verkligen med EA under vissa delar av hennes förhör. Särskilt då hon beskrev att hon ville ta upp barnet. Autister är helt öppna inför andras känslor, liksom empatiskt fullständigt tillgängliga, och jag minns hur sjukt plågad jag var av mitt barns gråt. Så som det ska vara. Fan vad jag led med henne där. Vi autister
känner empati, ofta mycket starkare än andra. Det är förståelsen för varför andra känner som de gör och hur vi påverkar det, som är bristande. Inte den instinktiva empatin, som ofta är sjukt stark.
Det känns riktigt, riktigt jävla vidrigt att skriva det här, och det var hemskt att leva sig in i och reflektera över möjligheten, men ja .. EAs version kan stämma. Ja, hon kan ha varit så godtrogen. Fan, fan, fan, det kunde vart jag.