Bostadsbubbla i Sverige?

Jaså, nu är det inte jag som fantiserar om att hela marknaden ska kollapsa som du gör. Jag är betydligt tryggare och mer långsiktig i mitt agerande och blir inte hypernervös om räntan rör sig 0,01% och sådana som du skriker SÄLJ med stora bokstäver. Men jag undrar förstås varför du agerar efter din tro och hämtar hem säkra pengar, eller åtminstone pengar som du är övertygad är säkra. Du har också fastnat för någon 2:a av någon anledning, men du är väl förvirrad som vanligt.

Det är inte min strategi.

Vad frågan handlade om var vad 90-talskraschen bestod i. Jag påstod då att det dels var en kraftig lågkonjunktur och dels var en krasch i kommersiella fastigheter, hyresfastigheter. Banker hade inga kreditförluster för några privata hushåll. Det var ett gigantiskt pyramidbygge hos ett mindre antal fastighetsbolag, som drog med sin bankerna. I övrigt bestod krisen i en mycket kraftig lågkonjunktur, som började redan under socialdemokraternas period på 80-talet, som hängde ihop med kostnadsexplossionen i samhället.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=6035362

Att det finns ett mindre antal personer som köpt en lägenhet och sålt den med förlust kanske gör en tidnings-story men det är helt irrelevant om det inte påverkar banker m.m. Dåliga affärer gör folk hela tiden. Jag känner själv några som köpte 1991 och sålde 1993 med viss förlust. Men det var inga jättestora summor i förlust. Jag köpte själv på toppen 1991. Det var trots detta en okej affär och jag fick tillbaka 5 ggr pengarna 2007.

Vi hade en diskussion om detta tidigare och jag gav dig mitt svar på det men du "glömde" att svara på mina motfrågor så jag tar dem igen:

1. Hur länge kan lönerna dra ifrån bokostnaderna, lönerna ökar samtidigt som bokostnaderna har sjunkit. När når vi punkten då det inte blir hållbart längre, måste inte bokostnaderna stiga i samma takt som lönerna?

2. Hur länge kan sparandet öka snabbare än lönerna, när når vi punkten då det inte blir hållbart längre. Vi har en ökning med 60% från 2010 till 2016, från 1000 till 1600 miljarder, vilket är betydligt mer än löneökningarna. Detta samtidigt som utlåningen bara har ökat med 40%, från 2500 till 3500 miljarder.

Trots den låga räntan skjuter svenskarnas sparande i höjden, visar Di:s genomgång av privatkundsmarknaden. Bland vinnarna finns statliga SBAB.
”Det är jättekul att vi växer och vi har stora ambitioner för att expandera ännu mer”, säger SBAB:s vd Klas Danielsson.
Färsk statistik från SCB och Svenska Bankföreningen visar att det svenska folkets sparande på bankkonton har ökat kraftigt de senaste åren. 2010 hade svenska privatpersoner omkring 1.000 miljarder kronor insatta på sina bankkonton. 2016 hade siffran stigit till 1.600 miljarder.

...

Att privatpersoner sätter in pengar på bankernas sparkonton är en förutsättning för bankernas andra tjänster. Detta eftersom det ger bankerna pengar att låna ut, exempelvis till bolån.

Även utlåningen från banker till privatkunder har ökat kraftigt under 2010-talet. Utlåningen består till största del av bolån och har gått från totalt 2.500 miljarder kronor 2010 till drygt 3.500 miljarder i fjol.

http://www.di.se/nyheter/sbab-vinnare-nar-banksparandet-okar/

Har du några invändningar mot mätdata 3 inlägg ovanför det citerade?

Hur vill du själv vilja förklara hur hon lyckades med konststycket att få en allmän uppgång på 52% till en förlust?

Lågkonjunkturen kom pga fastighetskraschen inte tvärtom, på 1989/90 fick mer eller mindre jobb direkt om du flyttade till en större stad.
Lönerna har stigit och kostnaderna sjunkit, dock har priserna ökat betydligt mer, det är problemet.

Vi fick arbetskraftsbrist. Jag förklarade utförligt i ett annat inlägg varför. Den korta versionen var att: Sossarna klubbade igenom en "reform" som gav folk sjukersättningen utan karens och sjukfrånvaron exploderade ute på företagen. Inom industrin var på vissa håll konstant 30% sjukskrivna. Anställningskontoren anställde i princip alla som klev in och sökte jobb.

Kritiker som menade att sjuksystemen missbrukades blev ombedda att "dra åt helvete". Så det fanns ingen diskussion runt detta (vilket gjorde att borgarna vann 2 år senare, införde karensdag och plötsligt fungerade allt igen dock med den bieffekten att arbetslösheten steg då företagen inte längre behövde överanställa 30% - för att ha full bemanning en typisk arbetsdag).

Parallellt med detta planerade industrier skyndsamt att flytta utomlands, eftersom situationen var ohållbar. Mängder av industrier och verksamheter (volvo, skf, m.fl.) flyttade till holland och belgien 1991 och har aldrig kommit tillbaka.

De som gick till en arbetsplats varje dag på 80-talet, märkte tydligt att det var en brant utförsbacke från 1989 och fram.



Lönerna steg brant tack vare ständiga strejker och med dem företagens kostnader. Det var detta som drev inflationen. Det var alltid strejker någonstans. Vissa var långa och utdragna. (hela 70 och 80-talet hade sverige fruktansvärt många strejker) Socialdemokraterna tog fram ett förslag på strejkförbud och lönestopp 1989, det har du troligtvis glömt bort. Förslaget gick inte igenom, det blev regeringskris. 2 år senare vann borgarna på walk-over eftersom folk var så trötta.

Lågkonjunkturen kom inte 1992, det som hände runt kronförsvaret 1992 var snarare grädde på moset.

Sensmoralen är: Kraschen kring 90-talet var väldigt komplex med många olika ingredienser, historieskrivningen är kraftigt distorderad p.g.a. olika intressen. Det viktiga är också att den var helt olik vad som senare hände runt 2000-talet och sin i tur helt olik subprime -krisen.

Historien har alltså INTE upprepat sig själv. De som tror att historien upprepar sig själv, kommer troligtvis titta åt fel håll och kommer troligtvis missa nästa kris också.

Jesses, du kan väl iaf försöka ha någon verklighetsförankring.

Skulle UK bli tvungna att släppa ERM anslutningen de nyligen gått in i pga fallande bostadspriser i Sverige. Och flera ERM få sina valuta låsningar ifrågasatta av samma skäl. Det är så absurt att det inte ens borde vara möjligt att fantisera ihop. Nu är du mer än lovlig inne i LSD-dimman och yrar runt.

Det kom en internationell lågkonjunktur, som ledde till att flera centralbanker sänkte räntan. Det satta press på Sveriges fasta växelkurs och ERM-länders räntor och valutor. UK kapitulerade och släppte pundet flytande.

För att klara den fasta valutakursen för kronan var RB tvungna att höja den redan höga räntan. Fast det Sverige hade behövt var att sänka räntan.
Orsaken var att (S) hade låtit kreditexpansionen dra iväg lite för mycket för att kunna vinna valet. Detta fungerade temporärt med fast växelkurs. Men när sedan lågkonjunkturen kom och RB inte kan sänka så tappar folk förtroendet för att Sverige skall reda ut detta. Varvid alla som kan undviker att växla till sig SEK. Och RB fick driva upp räntan ännu mer.

Detta fel med fast växelkurs, och hög inflation och hög ränta straffar sig vid en internationell lågkonjunktur. Realekonomin i Sverige straffades kraftigt av höjd riskfri ränta när motsatsen skulle ha behövts.
Det ledde till en betydande BNP-sänkning. Och då finns inte möjligheterna att upprätthålla prisnivån på bostäder. När BNP faller så faller bostadspriser som en konsekvens. Tom ett barn kan förstå att när inkomsterna minskar så minskar möjligheten att betala för bostäder.

Vi kan också se när kronan släppes flytande vilken övervärdering som kronan hade.

Jag kommer ihåg att Socialdemokraten Bo Södersten tog upp detta i en debattartikel. (Han hör de till de som såg problem med (S)-politiken och vågade ifrågasätta).
Där nämnde han vilken frånvaro det var bland lokalvårdare i Stockholms läns landsting. Jag kommer inte riktigt ihåg siffran, men det var något extremt. Frånvaron var mer än 50%.

På 80-talet var det också ganska lätt att bli förtidspensionär. Fast dom flesta försökte bli sjukpensionär då ersättningen var högre där än som förtidspensionär. Och var man "sjuk" mycket så fanns också möjligheter att få bli sjukpensionär.

Förstår inte varför folk envisas med att försvara den politiken. Eller samhällssystemet.

Det låter som slemmets drömsamhälle.

Hade fler vågat ifrågasätta och det varit högre i tak - då hade troligtvis krisen aldrig inträffat.

Men på sätt och vis var det kanske lika bra att socialdemokraterna fick sin vilja igenom och körde allt i botten, därför att vi kom till ett antal viktiga insikter som sedan varit grunden för den starka utveckling vi haft sedan 90-talet.

- Att kronan ska flyta fritt.
- Att inflationen inte gör oss rikare, att lönerna stiger bättre UTAN strejker. Vi har idag en mycket uthållig real-löneökning. Förr älskade alla inflation, utom bankdirektörerna. Idag hatar ju alla inflation. Det är framgång utan motstycke.
- Att regleringar gör oss fattigare
- Att marknaden (summan av människors beslut) är bra på att lösa problem
- Att bidragssystem missbrukas om det inte finns incitament mot missbruk och kontroll av densamma. Mot slutet av 80-talet var det extra absurt att man fick 110% ersättning från första timmen vid sjukskrivning.

Den största insikten från 90-talskrisen är troligtvis detta med ständiga strejker som genererade skyhög inflation, att det försvann. Men rent allmänt fanns en naivitet som vi gjorde oss av med.

Om det fanns en tidsmaskin och man gick tillbaka och tog bort socialdemokraternas beslut med sjukersättning från 1 dagen, så kanske hela 90-tals krisen försvunnit och vi hade haft ett 90-tal och 2000-tal fullt av strejker och skyhög inflation och vi hade kanske legat på plats 50 i BNP/capita istället för 11 eller vad det är idag....

Uppenbarligen har du en hang up på att babbla massa dynga som inte har med vad jag skriver att göra.

Att vi fick en lågkonjunktur pga krisen och vårt imbecilla kronförsvar hindrar inte faktumet att fastighetskrisen slängde ut tiotusentals i arbetslöshet.
Det blir ännu värre när den här bubblan brister, verkar som du och andra lever i förnekelse.