Citat:
Dumt av mig att antyda utan att skriva. Jag uppfattar att de vuxna verkar var mer upptagna av sig själva än att försöka förstå barnen.
När Robin[?] berättar och styvmamman reagerar genom att begrava händerna i ansiktet, tar hon avstånd från pojken. Hon är helt upptagen av sig själv och sina egna känslor. Är det att vara "snäll"? Jag tycker inte det. Snarare att hon inte klarar av situationen och duckar för auktoriteten (på barnets bekostnad).
En vuxen som bryr sig hade haft fokus på barnet i första hand. Vad är det som sägs, kan det ligga någon sanning i det eller är det fantasier? Styvmamman är i sin egen bubbla och väljer selektivt direkt ut det värsta scenariot som sant, trots att Robin fabulerar fram och tillbaka, ändrar sig, friserar. Frågan är varför hon gör det.
Jag tvivlar inte en sekund på att föräldrarna gjorde sitt bästa, men de var tacksamma objekt för Sandberg eftersom de inte skyddade sina barn. De så att säga "sålde ut" barnen till "auktoriteten", och de verkade inte förstå ett jota av hur barnen upplevde det hela.
__________________
Senast redigerad av Passepartout 2017-05-11 kl. 20:04.
Senast redigerad av Passepartout 2017-05-11 kl. 20:04.
Citat:
Det är inget som helst konstigt, massmedia är väldigt svart och vitt. Vissa utmålas som skurkar, andra utmålas som hjältar. Och den som utmålas som hjälte är i det närmaste fri från granskning. Märk väl att medias journalister sitter som lydiga knähundar i åklagare och polisers armar för utan åklagaren och polisens välvillighet så läcker inga smaskiga bitar ut under utredningens gång (oavsett om vi talar om det här fallet eller generellt). I det här fallet blev Rolf Sandberg "Superpolisen som knäckte fallet" och det fanns ingen journalist som var villig eller kanske ens misstänkte att något var fel. Att då lägga ner massa arbetstimmar på att försöka kontrollera och därmed slå hål på Sandbergs hjältegloria var det ingen som var villig att göra.
Ovanstående är knappast unikt för den här utredningen. Var höll alla kritiska journalister hus när Quick dömdes för mord efter mord? Det var inte okänt att Quick var mytoman och att mycket han sade i målen inte stämde, ett flertal personer slog larm redan under processernas gång, däribland advokaten Kerstin Koorti, Leif GW Persson och andra. Ingen journalist ville lyssna, storyn om Quick var för bra och ingen ville ge sig på "superpolisen" Seppo Pentinen, "superhunden" Zampo och "superåklagaren" Christer van der Kwast. Det var helt enkelt inte bra för affärerna. Ibland kommer till slut en riktig "superjournalist", i Quicks fall var det Hannes Råstam som fullständigt slog herrarna Borgström, Lambertz, Kwast och Pentinen sönder och samman. Och just när man trodde att de fyra skulle bäras ut medvetslösa från den mediala ringen så hoppar Dan Josefsson in i ringen och laddar på ytterligare hårda sparkar, sparkar som var så hårda att advokaten Borgström försvunnit totalt, justitierådet Lambertz har blivit ett rättshaveristiskt skämt som till och med vanligt folk känner till och skrattar åt, Kwast och Pentinen vill bara försöka glömma och njuta av pensionen och är nog mest glada åt att inte blivit lagförda för sitt fusk.
Vad har då de två fallen Quick och Kevin gemensamt? Jo, tadaa...Ingen mindre än "minnespsykologen" aka "minnesforskaren" Sven Åke Christianson. Han kan dock aldrig bli de här rättsskandalernas huvudman för han är bara en flummig stolle. Problemet är de poliser och åklagare och domstolar som tagit stollen på allvar. Och de här parterna skyller på varandra. Polisen skyller på åklagaren som skyller på domstolen som skyller på åklagaren och advokaterna. Alla menar att just de inte har någon form av kontrollfunktion för extern hjälp i utredningar och sakkunniga i rättssalar.
Och som det inte vore nog, fallen Quick och Kevin är långt ifrån unika. Det finns andra fall där ingen av de här ovan nämna personerna varit inblandade. I fallet Ulf, en pappa som dömdes för våldtäkt på sin egen dotter, till 8 års fängelse, så togs en sakkunnig psykolog in. Bara det att den sakkunnige psykologen avslöjades flera år efter inte alls haft någon femårig psykologutbildning med legitimation utan han var "självlärd terapeut". Man baxnar. Och på sådana här saker dömer vi (ja, "vi" eftersom det är samhället) människor till långa fängelsestraff och livslångt utanförskap i vårt samhälle efter frigivning.
Det otäcka är inte alla de fall som avslöjas. Det otäcka och närmast svindlande tanken är att det naturligtvis finns ett mörkertal av okänd storlek. Människor som fått sina liv totalt krossade för all framtid av statsmakten och media, människor som aldrig kommer få upprättelse och anhöriga till offer som förts bakom ljuset i tron att den som dömts var den skyldige och verkligt skyldiga som gått fria!
Frågan är hur samhället ska bli bättre på dömandet? Det är en oerhört svår fråga. Höj beviskraven säger en del, och visst, i vissa typer av mål har beviskraven varit skrattretande låga men problemet med höjda beviskrav är att då kommer en del skyldiga att gå fria och Sverige och svenskarna är inte ett sådana som skulle kunna acceptera detta i gengäld för ökad rättssäkerhet. Att man gör rätt för sig och får sitt straff är oerhört viktigt för svensken. Jämför man med amerikaner så har de en mer pragmatisk inställning, de inser att många skyldiga går fria, ibland på rena teknikaliteter, men i gengäld så har de högre krav på att processen går rätt till.
Det finns helt enkelt inga enkla lösningar på den här problematiken. Jag tror dock att media är en stor orsak till varför vissa rättsprocesser havererar i både bevisvärdering och utredning och där kan det verkligen göras insatser. Tittar man internationellt så i USA så isolerar man juryn från medial påverkan, i UK så förbjuder man media att spekulera i skuldfrågan tills den är avgjord, i Tyskland så ger domstolarna pressen munkavle i särskilt uppmärksammade fall. Det är bara i Sverige som vi tror att våra juristdomare och lekmannadomare står över medial påverkan.
Ovanstående är knappast unikt för den här utredningen. Var höll alla kritiska journalister hus när Quick dömdes för mord efter mord? Det var inte okänt att Quick var mytoman och att mycket han sade i målen inte stämde, ett flertal personer slog larm redan under processernas gång, däribland advokaten Kerstin Koorti, Leif GW Persson och andra. Ingen journalist ville lyssna, storyn om Quick var för bra och ingen ville ge sig på "superpolisen" Seppo Pentinen, "superhunden" Zampo och "superåklagaren" Christer van der Kwast. Det var helt enkelt inte bra för affärerna. Ibland kommer till slut en riktig "superjournalist", i Quicks fall var det Hannes Råstam som fullständigt slog herrarna Borgström, Lambertz, Kwast och Pentinen sönder och samman. Och just när man trodde att de fyra skulle bäras ut medvetslösa från den mediala ringen så hoppar Dan Josefsson in i ringen och laddar på ytterligare hårda sparkar, sparkar som var så hårda att advokaten Borgström försvunnit totalt, justitierådet Lambertz har blivit ett rättshaveristiskt skämt som till och med vanligt folk känner till och skrattar åt, Kwast och Pentinen vill bara försöka glömma och njuta av pensionen och är nog mest glada åt att inte blivit lagförda för sitt fusk.
Vad har då de två fallen Quick och Kevin gemensamt? Jo, tadaa...Ingen mindre än "minnespsykologen" aka "minnesforskaren" Sven Åke Christianson. Han kan dock aldrig bli de här rättsskandalernas huvudman för han är bara en flummig stolle. Problemet är de poliser och åklagare och domstolar som tagit stollen på allvar. Och de här parterna skyller på varandra. Polisen skyller på åklagaren som skyller på domstolen som skyller på åklagaren och advokaterna. Alla menar att just de inte har någon form av kontrollfunktion för extern hjälp i utredningar och sakkunniga i rättssalar.
Och som det inte vore nog, fallen Quick och Kevin är långt ifrån unika. Det finns andra fall där ingen av de här ovan nämna personerna varit inblandade. I fallet Ulf, en pappa som dömdes för våldtäkt på sin egen dotter, till 8 års fängelse, så togs en sakkunnig psykolog in. Bara det att den sakkunnige psykologen avslöjades flera år efter inte alls haft någon femårig psykologutbildning med legitimation utan han var "självlärd terapeut". Man baxnar. Och på sådana här saker dömer vi (ja, "vi" eftersom det är samhället) människor till långa fängelsestraff och livslångt utanförskap i vårt samhälle efter frigivning.
Det otäcka är inte alla de fall som avslöjas. Det otäcka och närmast svindlande tanken är att det naturligtvis finns ett mörkertal av okänd storlek. Människor som fått sina liv totalt krossade för all framtid av statsmakten och media, människor som aldrig kommer få upprättelse och anhöriga till offer som förts bakom ljuset i tron att den som dömts var den skyldige och verkligt skyldiga som gått fria!
Frågan är hur samhället ska bli bättre på dömandet? Det är en oerhört svår fråga. Höj beviskraven säger en del, och visst, i vissa typer av mål har beviskraven varit skrattretande låga men problemet med höjda beviskrav är att då kommer en del skyldiga att gå fria och Sverige och svenskarna är inte ett sådana som skulle kunna acceptera detta i gengäld för ökad rättssäkerhet. Att man gör rätt för sig och får sitt straff är oerhört viktigt för svensken. Jämför man med amerikaner så har de en mer pragmatisk inställning, de inser att många skyldiga går fria, ibland på rena teknikaliteter, men i gengäld så har de högre krav på att processen går rätt till.
Det finns helt enkelt inga enkla lösningar på den här problematiken. Jag tror dock att media är en stor orsak till varför vissa rättsprocesser havererar i både bevisvärdering och utredning och där kan det verkligen göras insatser. Tittar man internationellt så i USA så isolerar man juryn från medial påverkan, i UK så förbjuder man media att spekulera i skuldfrågan tills den är avgjord, i Tyskland så ger domstolarna pressen munkavle i särskilt uppmärksammade fall. Det är bara i Sverige som vi tror att våra juristdomare och lekmannadomare står över medial påverkan.
En stor skuld till att Quickfallet, Ulf Fallet och Kevin fallet blivit som det blivit beror på denna kvinna.
http://www.birall.se/birgitta-allmo-2/
Hon har åkt runt i Sverige och utbildat Socialtjänst, Poliser både polisskolan och poliser i tjänst, olika skolor, förskolor.
Och det hon lär ut är allt dravel från Margit Norells irrläror.
att barn aldrig kan ljuga är hennes stora motto.
Hon är dessutom med i samma kretsar som Monica Dahlström-Lannes som bland annat skickat ett flertal oskyldiga män i fängelse för incest, det var dessa män som Göran Lambertz senare uppmärksammade i sin berömda utredning Oskyldigt dömda.
Under ytan har denna kvinna funnits hela tiden och hon åker runt fortfarande, när hon kom ut med sin bok för några år sedan skrev jag mängder med mail om att Södertäljefallet var en häxprocess till olika journalister.
Jag ringde även till Hannes Råstam och berättade det mesta om henne, det var under den tiden han precis avslutat sista delen om Fallet Ulf.
Jag nämnde då om TQ fallet att jag har en känsla för att det är en häxprocess som påminner om både Ulf Fallet och Södertäljefallet.
Då ville han inte lyfta detta eftersom han hade annat att jobba med, men vem vet, kanske gav jag honom ändå en hint, vi pratade ändå i två timmar i telefon.
Birgitta Allmo bör granskas eftersom hon har stor skuld i att utbildat mängder med människor med dessa irrläror som bland annat gett upphov till Kevin fallet.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera