Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Känt i tråden?

"Fredag 7 maj 1999 – mindre än ett år efter Kevins död – utsattes en treårig pojke för sexövergrepp på en lekplats nära det område där Kevin dödades 1998."

Samma pojke hade året innan förhörts flera gånger i Kevinfallet

Så du är nära Kevins familj, däremot har du inte hört hans pappas uttalande om att det blev "kaos" i hans huvud efter han har fått höra de nya uppgifterna.

Sluta trolla, du är varken rolig eller finurlig, du beter dig bara grisigt.

Vad menar du, blev gärningsmannen/gärningsbarnet hittat för övergreppet 1999?

Det är för övrigt skrämmande att höra femåringen svara "god jul" på frågan om vem som mördat bästa kompisen.

Man kan nog konstatera att man måste vara lite psyksjuk för att tro att pojkarna är skyldiga utifrån det som hittills kommit fram.
Sedan kan det ju finnas ett långt videofilmat förhör där dom erkänner allt så grundligt så att all tvivel undanröjs.
Men om ett sådant förhör inte existerar så handlar det nu om vem som är den riktige mördaren, och hur stort skadeståndet blir.

Det är inget som helst konstigt, massmedia är väldigt svart och vitt. Vissa utmålas som skurkar, andra utmålas som hjältar. Och den som utmålas som hjälte är i det närmaste fri från granskning. Märk väl att medias journalister sitter som lydiga knähundar i åklagare och polisers armar för utan åklagaren och polisens välvillighet så läcker inga smaskiga bitar ut under utredningens gång (oavsett om vi talar om det här fallet eller generellt). I det här fallet blev Rolf Sandberg "Superpolisen som knäckte fallet" och det fanns ingen journalist som var villig eller kanske ens misstänkte att något var fel. Att då lägga ner massa arbetstimmar på att försöka kontrollera och därmed slå hål på Sandbergs hjältegloria var det ingen som var villig att göra.

Ovanstående är knappast unikt för den här utredningen. Var höll alla kritiska journalister hus när Quick dömdes för mord efter mord? Det var inte okänt att Quick var mytoman och att mycket han sade i målen inte stämde, ett flertal personer slog larm redan under processernas gång, däribland advokaten Kerstin Koorti, Leif GW Persson och andra. Ingen journalist ville lyssna, storyn om Quick var för bra och ingen ville ge sig på "superpolisen" Seppo Pentinen, "superhunden" Zampo och "superåklagaren" Christer van der Kwast. Det var helt enkelt inte bra för affärerna. Ibland kommer till slut en riktig "superjournalist", i Quicks fall var det Hannes Råstam som fullständigt slog herrarna Borgström, Lambertz, Kwast och Pentinen sönder och samman. Och just när man trodde att de fyra skulle bäras ut medvetslösa från den mediala ringen så hoppar Dan Josefsson in i ringen och laddar på ytterligare hårda sparkar, sparkar som var så hårda att advokaten Borgström försvunnit totalt, justitierådet Lambertz har blivit ett rättshaveristiskt skämt som till och med vanligt folk känner till och skrattar åt, Kwast och Pentinen vill bara försöka glömma och njuta av pensionen och är nog mest glada åt att inte blivit lagförda för sitt fusk.

Vad har då de två fallen Quick och Kevin gemensamt? Jo, tadaa...Ingen mindre än "minnespsykologen" aka "minnesforskaren" Sven Åke Christianson. Han kan dock aldrig bli de här rättsskandalernas huvudman för han är bara en flummig stolle. Problemet är de poliser och åklagare och domstolar som tagit stollen på allvar. Och de här parterna skyller på varandra. Polisen skyller på åklagaren som skyller på domstolen som skyller på åklagaren och advokaterna. Alla menar att just de inte har någon form av kontrollfunktion för extern hjälp i utredningar och sakkunniga i rättssalar.

Och som det inte vore nog, fallen Quick och Kevin är långt ifrån unika. Det finns andra fall där ingen av de här ovan nämna personerna varit inblandade. I fallet Ulf, en pappa som dömdes för våldtäkt på sin egen dotter, till 8 års fängelse, så togs en sakkunnig psykolog in. Bara det att den sakkunnige psykologen avslöjades flera år efter inte alls haft någon femårig psykologutbildning med legitimation utan han var "självlärd terapeut". Man baxnar. Och på sådana här saker dömer vi (ja, "vi" eftersom det är samhället) människor till långa fängelsestraff och livslångt utanförskap i vårt samhälle efter frigivning.

Det otäcka är inte alla de fall som avslöjas. Det otäcka och närmast svindlande tanken är att det naturligtvis finns ett mörkertal av okänd storlek. Människor som fått sina liv totalt krossade för all framtid av statsmakten och media, människor som aldrig kommer få upprättelse och anhöriga till offer som förts bakom ljuset i tron att den som dömts var den skyldige och verkligt skyldiga som gått fria!

Frågan är hur samhället ska bli bättre på dömandet? Det är en oerhört svår fråga. Höj beviskraven säger en del, och visst, i vissa typer av mål har beviskraven varit skrattretande låga men problemet med höjda beviskrav är att då kommer en del skyldiga att gå fria och Sverige och svenskarna är inte ett sådana som skulle kunna acceptera detta i gengäld för ökad rättssäkerhet. Att man gör rätt för sig och får sitt straff är oerhört viktigt för svensken. Jämför man med amerikaner så har de en mer pragmatisk inställning, de inser att många skyldiga går fria, ibland på rena teknikaliteter, men i gengäld så har de högre krav på att processen går rätt till.

Det finns helt enkelt inga enkla lösningar på den här problematiken. Jag tror dock att media är en stor orsak till varför vissa rättsprocesser havererar i både bevisvärdering och utredning och där kan det verkligen göras insatser. Tittar man internationellt så i USA så isolerar man juryn från medial påverkan, i UK så förbjuder man media att spekulera i skuldfrågan tills den är avgjord, i Tyskland så ger domstolarna pressen munkavle i särskilt uppmärksammade fall. Det är bara i Sverige som vi tror att våra juristdomare och lekmannadomare står över medial påverkan.

WORD!! Tack, var den reaktionen jag ville ha. Ja eller nej. Det vet man när man är 7år.

Var kommer citatet ifrån?

"Samma pojke" - antar att du syftar på förövaren?

Ja! Tror pojken heter R***N.

Vilken pojke pratar du om?

Det borde ha gjorts, men det fanns ingen tradition att göra så. Det var i det närmaste tabu att ens tänka i dessa tankebanor eftersom det inte ansågs gagna de unga. Det fanns en möjlighet att göra det, men det hade aldrig skett dittills. Det är ju bara för något år sedan som det unika beslutet om bevistalan togs upp i Varberg.

Ja men bevistalan är inte ett åtal och något straff kan som sagt inte delas ut.
Man kan se det som en prövning av bevisen i fallet, vilket namnet antyder. Att åklagaren som endast i slutskedet kom in som FU-ledare inte ansåg det värt att pröva säger en hel del om det amatörmässiga upplägget.



Kan alla ni i tråden som inbillat er att det här bara handlar om skadestånd ta och knipa igen och inse att chansen för att de kommer att få skadestånd är ytterst liten:

https://unvis.it/svd.se/sma-mojligheter-till-juridisk-upprattelse-i-kevin-fallet

I Expressen i förrgår fanns en intervju med en äldre kvinna som berättade att Kevin kom till henne och ringde på dörren och tiggde efter smörgås, han fick inte ens frukost hemma, får man inte det existerar inga bra rutiner i ett hem, då springer man vind för våg.