Citat:
Ursprungligen postat av
Faber Castell
Min teori:
Sandberg är en godhjärtad människa, lojal, lagspelare, intuitiv. Stöttande som chef och möjligen uppskattad av sina anställda. I dokumentären syns ett foto på Sandberg där någon skrivit "Chefen" bredvid, vilket indikerar att hans auktoritet behöver påtalas snarare än att den kommer naturligt. Lika uppskattad och lojal Sandberg är bland under- och överordnade, lika medelmåttig och hopplös är han resultatmässigt. Hans medelmåttighet och älskvärdhet passar utmärkt i en liten ort där ingenting av vikt händer. Sandberg kan ha koll på "buset" genom att ortens poliser har en långsiktig relation till dem.
När någonting händer på riktigt, ett litet barn som dör, tvingas Sandberg steppa upp till en nivå han kompetensmässigt inte befinner sig på eller klarar av. Han famlar i blindo, "får feeling" och går på intuition. Sandberg får panik av media och känner av hur han närmar sig ett misslyckande. I dokumentären berättar han hur han sover dåligt om nätterna. Detta leder till att han fattar sämre och sämre beslut, tappar perspektivet och försöker pressa fram en lösning. Kanske övertygar han sig själv om att pojkarna han sätter dit är skyldiga. Kanske gnager sanningen vidare inom honom om att han gjort fel.
Pojken som mördas har skador i underlivet. Man hittar spår av sperma runt anus. Detta förklaras bort med att det skulle handla om termometersalva. Pojken har inga släpspår på kroppen, trots att den officiella förklaringen är att pojkarna som haft ihjäl honom skulle släpat honom längs marken. Pojkens hemförhållanden är omvittnat stökiga. Majoriteten av våldsbrotten begås inom den närmsta kretsen. Majoriteten av våldsbrotten begås av vuxna. Ändå söker Sandberg bland barn. Han tolkar frånvaron av tips som att lokalinvånarna ljuger, snarare än att ingen sitter inne på kunskap,vilket vore mer sannolikt med tanke på brottets natur.
En femåring drar en rövarhistoria som han sedan tvingas stå för. Han fortsätter ljuga för att täcka sin första lögn. Femåringen märker att det blir allvarligare än han någonsin kunnat tänka sig. Polisen pressar, mamma blir dålig av stress. Femåringen känner att han måste fortsätta ljuga för att det inte ska bli uppenbart att han hittat på allting från början. Quickpsykologen tas in. Sandberg får sin fjäder i hatten. Fem år senare huggs en femårig flicka ihjäl i samma stad, av förhoppningsvis en annan mördare än den som hade ihjäl Kevin. I värsta fall har den svenska mediokratin skördat ytterligare ett offer.
Hur går man nu vidare? Kolla upp om galningen som hade ihjäl flickan fem år senare fanns i Arvika vid tidpunkten. Kolla upp "termometersalvan". Innehöll den DNA? Gräv i pojkens hemförhållanden. Vad hade hans närmaste för sig vid tiden för mordet? Ta in experthjälp utifrån, av människor som vet vad de sysslar med. Släpp den lokala prestigen.
Det är det här jag inte får det att gå ihop. Något saknas. Grova brott i Värmland, Rikskrim, gärningsmannaprofilgruppen, utredare från länet och Stockholm, analytiker och kriminalunderrättelsetjänst vara alla involverade i utredningen - och åklagaren såklart. De hade tre spår som de arbetade med från början och så långt är ju allt till och med bra för att vara på den tiden.
RS har ju varit öppen med att de inte hade tillräcklig kompetens när det gällde barn och därför involverades barnpsykologer förutom socialtjänsten i förhören och sedan också SÅC som skulle hjälpa till att analysera förhören i efterhand. Jag tycker inte att man kan beskylla en person för förhören. Det fanns uppenbarligen flera som trodde att detta var metoderna som fungerade.
Att barn blandar ihop, fantiserar, undanhåller eller ljuger är inte så konstigt. Det kan ju vara både för att de inte får eller vill berätta, inte vet eller inte kommer ihåg. Det förekommer såklart även idag att barn säger konstiga och osammanhängande saker fram och tillbaka i förhör.
