Citat:
Jag vet inte vad du menar med att den ska göras kantig - varför då ?
Den välvda huven som har en jämn rund formkurva är generellt sett starkare än en "kantigare" variant. De kantiga varianterna på tex F117 är kantiga för att de ska reflektera radarvågorna på ett särskilt sätt. Det är därför som hela F117 flygplanet är kantigt med brutna ytor.
Det finns dock andra metoder att undvika radarreflektans, så är det tex med B2 bombaren, den är byggd som en flygande vinge, med mjuka runda kurvor vars enda geometri handlar om att inte synas ifrån någon radar, plus förstås att det måste ha goda flygegenskaper.
Egentligen så har ju B2-an alltför bra flygegenskaper, den är svår att landa eftersom det har för mycket lyftkraft i förhållande till sin vikt, det kan alltså kännas ostabilt vid landning i sidvind, crosswind och tailwind.
Jämna runda formkurvor är annars alltid att föredra för det ger piloten bättre sikt runtom, och är i regel generellt sett starkare, tex emot en fågelträff, än en kantigare variant.
Glasbubblan är säkert gjord av plexiglas ibland säger man acrylic istället, men det är samma sak. Den har högst troligt formats med vakuumformning som är den vanliga metoden att tillverka huvar på. Först så värms plexiglaset i ugn tills det blir mjukt, Därefter skickas det in i vakuumformen som böjer till och sträcker plexiglaset - Det är ungefär som att blåsa en såpbubbla. Efter formningen så måste den sågas till. F-313s huv har med stor säkerhet tillverkats på detta sätt.
Glaset är inte samma sorts glas som man har i tex bilar. Bilglas har inte samma styrka emot tex en fågelträff som plexiglaset har.
Vakuumformning kan ofta inte åstadkomma kantigare strukturer, det är mjuka välvda former som gäller där.
Nackdelen med dessa mjukt formade plexiglasbubblor kan dock vara att radarstrålningen letar sig in i cockpit och reflekteras därinne, därmed kommer flygplanet att synas på fiendens radar. Mindre än en sekund behöver radarn på sig att detektera ett flygande föremål på, och kan räkna ut kurs, fart och höjd, och hinna avskjuta en luftvärnsmissil. Piloten hinner ofta inte ens märka att han blivit upptäckt.
Luftvärnsmissilen kan sedan välja viket håll den vill angripa flygplanet ifrån tex ovan- elr under-ifrån där den har en större yta att " sikta på" Och rätt lätt kan hålla en stadig kurs mot denna yta. Missilerna har nästan alltid bättre styrbarhet alltså smidigare, och det blir mycket svårt att komma undan.
Stealth är ett svårt område som inte är så lätt att bemästra, Ett stealthflygplan är alltid synligt på något sätt, men man försöker utnyttja dess förmåga på bästa sätt. Förr så var det enda sättet att flyga stealth, det var att flyga in på låg höjd i ojämn terräng, så att man kunde utnyttja terrängens radarskugga.
Men sk låghöjdssniffning är farligt och drar mycket bränsle plus att farten inte kan hållas så hög som på betydligt högre höjd.
En annan metod är att gå så högt upp och i så hög fart att luftvärnet inte kan nå det, det är inte riktigt stealth i vanlig bemärkelse, men SR-71 Blackbird utnyttjade denna taktik men kallades ändå för stealth.
Nutidens stealthflygplan blir troligen överspelade av framtidens effektivare radarenheter, särskilt arraykopplade sådana, men än så länge så kan de flesta radarenheter upptäckas ifrån luften, innan de själv vart upptäckta. Så stealthflygplanen har fortfarande en taktisk fördel, över radarn. Än så länge vill säga...
Den välvda huven som har en jämn rund formkurva är generellt sett starkare än en "kantigare" variant. De kantiga varianterna på tex F117 är kantiga för att de ska reflektera radarvågorna på ett särskilt sätt. Det är därför som hela F117 flygplanet är kantigt med brutna ytor.
Det finns dock andra metoder att undvika radarreflektans, så är det tex med B2 bombaren, den är byggd som en flygande vinge, med mjuka runda kurvor vars enda geometri handlar om att inte synas ifrån någon radar, plus förstås att det måste ha goda flygegenskaper.
Egentligen så har ju B2-an alltför bra flygegenskaper, den är svår att landa eftersom det har för mycket lyftkraft i förhållande till sin vikt, det kan alltså kännas ostabilt vid landning i sidvind, crosswind och tailwind.
Jämna runda formkurvor är annars alltid att föredra för det ger piloten bättre sikt runtom, och är i regel generellt sett starkare, tex emot en fågelträff, än en kantigare variant.
Glasbubblan är säkert gjord av plexiglas ibland säger man acrylic istället, men det är samma sak. Den har högst troligt formats med vakuumformning som är den vanliga metoden att tillverka huvar på. Först så värms plexiglaset i ugn tills det blir mjukt, Därefter skickas det in i vakuumformen som böjer till och sträcker plexiglaset - Det är ungefär som att blåsa en såpbubbla. Efter formningen så måste den sågas till. F-313s huv har med stor säkerhet tillverkats på detta sätt.
Glaset är inte samma sorts glas som man har i tex bilar. Bilglas har inte samma styrka emot tex en fågelträff som plexiglaset har.
Vakuumformning kan ofta inte åstadkomma kantigare strukturer, det är mjuka välvda former som gäller där.
Nackdelen med dessa mjukt formade plexiglasbubblor kan dock vara att radarstrålningen letar sig in i cockpit och reflekteras därinne, därmed kommer flygplanet att synas på fiendens radar. Mindre än en sekund behöver radarn på sig att detektera ett flygande föremål på, och kan räkna ut kurs, fart och höjd, och hinna avskjuta en luftvärnsmissil. Piloten hinner ofta inte ens märka att han blivit upptäckt.
Luftvärnsmissilen kan sedan välja viket håll den vill angripa flygplanet ifrån tex ovan- elr under-ifrån där den har en större yta att " sikta på" Och rätt lätt kan hålla en stadig kurs mot denna yta. Missilerna har nästan alltid bättre styrbarhet alltså smidigare, och det blir mycket svårt att komma undan.
Stealth är ett svårt område som inte är så lätt att bemästra, Ett stealthflygplan är alltid synligt på något sätt, men man försöker utnyttja dess förmåga på bästa sätt. Förr så var det enda sättet att flyga stealth, det var att flyga in på låg höjd i ojämn terräng, så att man kunde utnyttja terrängens radarskugga.
Men sk låghöjdssniffning är farligt och drar mycket bränsle plus att farten inte kan hållas så hög som på betydligt högre höjd.
En annan metod är att gå så högt upp och i så hög fart att luftvärnet inte kan nå det, det är inte riktigt stealth i vanlig bemärkelse, men SR-71 Blackbird utnyttjade denna taktik men kallades ändå för stealth.
Nutidens stealthflygplan blir troligen överspelade av framtidens effektivare radarenheter, särskilt arraykopplade sådana, men än så länge så kan de flesta radarenheter upptäckas ifrån luften, innan de själv vart upptäckta. Så stealthflygplanen har fortfarande en taktisk fördel, över radarn. Än så länge vill säga...
Just radarreflektioner ifrån cockpit kan man dämpa genom att ha väldigt tunna skikt av metal i rutan, som släpper igenom ljus men reflekterar radarstrålning.
Våra 39
r har sådana huvar tex.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera