Irans fighter/bomber jet Qaher-313. Skräp, medelmåtta eller värsting?

Jag anser att eftersom det inte finns några kända variablar angående Qaher 313 (eftersom det inte är ett riktigt flygplan) så måste vi utgå ifrån dess huvudbeväpning för att på något sätt sakligt diskutera planets teoretiska prestanda mot givet motståndarflygplan/motståndarflygvapen. Vidare uppvisar planets trogna försvarare en sådan brist på sakkunskap att det är nödvändigt att gå bortanför det tilltänkta diskussionsområdets gränser.

Har du någon annan uppfattning får du gärna radera detta inlägg. För egen del anser jag detta inlägg mitt sista i frågan.


Nej, det gör det inte. En robots räckvidd kan man beskriva på en rad olika sett, när det kommer till Pheonix är den enda (såvitt jag vet) öppet kända siffran det aerodynamiska maxavståndet. Det vill säga, att om samtliga variabler är till robotens fördel kommer den att kunna nå och ge verkan i målet. Förhoppningsvis (jag kanske ger dig för mycket credd här) tänker du nu att det måste finnas en ohygglig mängd parametrar, och ja, det finns fler än det praktiskt går att ta i beaktning, därför anger man det här avståndet som > X (nån variabel kan troligtvis öka avståndet än mer). Då snackar vi ett flygplan som flyger i en känd, konstant hastighet emot bäraren utan att ändra riktningen, väderförhållanden är optimala, saturnus står i linje med jupiter, och så vidare. Roboten kommer mycket riktigt att stiga så mycket den kan, för att sedan glidflyga till sitt mål. För att du ska kunna visualisera dig detta, tänk dig att om målet är 500 meter bakom detta avstånd när roboten avfyras kommer den att missa; roboten beter sig som en gevärskula eller ett kastat spjut.

Här har Pheonix en rad fördelar. Det är en tung robot med en kraftig motor, så när den slungas iväg i mach 5 har den en väldigt hög energi vilket gör att den kan flyga långt. I ett scenario där roboten används på det sättet den designades för, det vill säga att avfyras mot ett flygplan som närmar sig en känd punkt (hangarfartyg) i en tid där EWS inte finns, är det väldigt bra egenskaper.

Men, eftersom de flesta luftstrider inte riktigt ter sig på det här sättet, och man önskar viss styrning i målzonen, brukar man tala om optimalt skjutavstånd, det vill säga ett avstånd där roboten har tillräcklig energi (hastighet) i slutet av banan för att kunna genomföra manövrar. Vill du visualisera dig, är detta ungefär som att roboten avlossas mot ett plan som flyger rakt mot sig, piloten i målet ser roboten (detta är alltså i slutfasen) och gör en undanmanöver. Detta blir alltså en lägre siffra.

Vidare finns ett RtR; avståndet där målet, i stunden roboten avfyras, kan vända 180 grader och flyga bort ifrån avlossningspunkten där roboten fortfarande kan hinna ikapp och träffa målet. Återigen, kortare avstånd. Samtliga av dessa kategorier förutsätter (upprepar mig kanske) optimala förhållanden och är således relativa och i stort sett teoretiska.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, samma egenskaper som gör att Pheonix får ett högt Raero-värde gör att den presterar sämre i de andra kategorierna. Roboten är tung, och blöder alltså väldigt mycket energi när den manövrerar. Blir målet varnat tidigt om roboten och har möjlighet att utföra rätt åtgärder (det är något som samtliga moderna flygvapen kan) och snabba manövreringar så är AIM-54an inte längre optimal. I modern luftstrid, där motståndaren har tillgång till elektroniska störmedel, stealthförmåga, datalänkar med släpande radarflyg eller till och med ewacs kommer Raero aldrig att vara relevant.

Ska även tillägga ännu en sak angående luftmålsrobotar, de avfyras mot en punkt där flygplanet tros vara inom räckvidd för robotens sökare i den stund den kommer fram. Det vill säga, flygplanet avfyrar roboten mot en punkt, när roboten anländer slår den på sin sökare (under en förhållandevis kort period) och därefter manövrerar den sista biten. Slår roboten på sökaren utan att kunna hitta ett mål, kommer den antingen att självförstöra eller helt enkelt falla till marken. För att vara övertydlig, ett längre skjutavstånd leder till mindre felmarginal när det kommer till beräkning/uppskattning av målets flygbana vilket är särskilt beklämmande för Pheonix som har en ganska klen sökare.

Avslutningsvis, läs och begrunda. Jag kommer inte att ödsla av Flashbacks dyrbara bandbredd i strid mot mods önskan. Om det är öppna dörrar jag sparkat in skiter jag i, likaså om du vill ha sista ordet. Förvänta dig inga fler svar.

Jag vet ! Det står inte men det finns kompletterande material och dokument som inte är offentliga i anslutning till avtalet.. om du väntar på ett krig mellan USA och Iran för att se Qaher kan jag hälsa dig att både USA och Israel älskar Iran.. det är sant.. Vi är emot varandra men vi är också varandras markörer när någon överdriver.. Det är det som är grejen Jecke.. en balans där ingen ska få tillfället att ensamt agera...

Har det flugit?

Väldigt snyggt sistainlägg i tråden, hoppas dock på fler - du verkar väldigt kunnig.

En robot kan vinna räckvidd på höjd och hastighet/vinkel som flygplanet kan släppa den i. Så det är t ex bra att flyga på hög höjd vid avfyrning eftersom man bjuder på extra energi.

Men en släppt robot förbrukar mer energi av att flyga uppåt för att vinna höjd, än den vinner på att sedan dala neråt för att återvända till ursprunglig höjd.

Vidare så är kastbanor inte direkt relevanta, eftersom kastbanor är för objekt som kontinuerligt accelereras nedåt av jordens dragningskraft och du vill förlänga tiden objektet är i luften för att den hela tiden sjunkande hastigheten framåt skall ackumulera till total sträcka. Och lösningen för ett kastat objekt är att då ge objektet en hastighet uppåt så det tar en viss tid innan vertikal hastighet blivit noll och objektet börjar tappa höjd. Och därefter ytterligare tid innan objektet når marken eftersom vertikal hastighet börjar från noll vid en högre höjd. Så länge roboten har roderkontroll så följer den inte en kastbana. Me däremot förlorar den röreleseenergi om den gör svängar eller stiger.

Om det nu är en tolkningsfråga kan du ju inte börja meningen med "Fel" - eftersom du ju då inte lämnat det hela öppet för tolkning.

Ingenting "får" mer energi.

Däremot kan potentiell energi användas som ett laddningsbart batteri. Man förbrukar en del av energin från drivningen till att få högre flygbana. Finns förluster i detta. Men fördelen är att delar av denna lägesenergi kan hämtas tillbaka i slutet där roboten sedan länge är utan motordrivning.

Sedan finns det - som nämnts - en fördel att flyga på hög höjd, eftersom luftmotståndet så drastiskt påverkas av hur snabbt ett objekt färdas. I slutändan blir det en avvägningsfråga hur mycket kostnad det är att ta sig till högre höjd i förhållande till hur lång tid man kan hålla sig på den högre höjden - och hur mycket man då kan tjäna på lägre luftmotstånd. Därför som flygplan som flyger korta skutt inte "investerar" i hög flyghöjd - man får inte tillbaka bränslekostnaden man behöver investera i stigningen.

Jag förstår vad du menar.. Men det är inte allmänhetens tolkning som gäller. Det är amerikanska "intresset" som kan leda till olika tolkningar. Men i varje fall så är föreställningen om att Iran på något sätt skulle få hjälp helt uteslutet. Att deras plan skulle vara exakt samma som 40 år sedan är också uteslutet.

Hjälp med flygplanet tror jag inte man fått, möjligen att man fått något tips från kineserna vilket jag tvivlar på. Mer troligt än inte så man haft ett utbyte i kunskap och hårdvara med tjock-Kim och hans forskare i nordkorea. Iran hade redan gjort det som NK hade problem med, tillverka en återinträdeskapsel och problematiken runt att stoppa in ett vapen i det och kunskap om hur man bygger ett fastbränslesteg och framställer bränslet. Iran hade även dollars nog att Kim och forskarna i hans N-program slapp välja mellan att äta vapenfett, bygga en raket av papp eller köpa det de behövde. I utbyte ville man givetvis ha något, de fick då förmodligen hårdvara i form av större raketmotorer och kunskapen för att tillverka och kombinera flera av de motorerna i ett grövre raketsteg utan att de exploderar.

Den uträttar mer arbete då. Den flyger ju längre. Energin används mer effektivt.

Om det inte står, varför citerade du då texten?
Om det finns kompletterande material och dokument som inte är offentliga i anslutning till avtalet så blir det värdelöst att citera det som är offentligt och som inte stöder det du vill hävda.


Iran är inte mycket av en balans gentemot USA. Iran är inte i närheten av att vara ett tillräckligt stort hot rent militärt för den sakens skull.

Det räcker med att titta på kriget Iran-Irak och sedan se hur snabbt Irak föll när det var USA mot Irak. Visserligen med allierade till USA involverande, men de tillförde knappast någon förmåga som USA inte hade utan spred bara ut kostnaden och förlusterna lite.

Som vanligt så handlar det om att du grovt överskattar den iranska förmågan.

Om Iran vill sänka ett amerikanskt hangarfartyg så får de allt ta i ordentligt, De behöver nog träffa samtidigt med 15-30 kryssningsmissiler vardera med 0,5 - 1 tons stridsspets, längs hela hangarfartyget. Då lär fartyget få kraftig slagsida, men sjunker det gör det nog inte. Hangarfartygen är mycket rejält byggda med väldigt många vattentäta skott.

Inte ens om ett sådant hangarfartyg skulle träffa ett isberg likt Titanic så skulle det sjunka.

Det är en omöjlighet att Queer F-313 skulle kunna bära så tunga kryssningsmissiler

Det är däremot mera ekonomiskt att använda torpeder och det behövs ett färre antal, men kan man bara träffa fartyget ifrån ena sidan så blir det bara slagsida, ingen sänkning.


Iran - Irak kriget hade ju stora likheter med ett gammaldags skyttegravskrig, och så gick det som det gick.
Varken Iran eller Irak tränade någon mer modern krigföring i det kriget.

Man tyckte väl att man hade så många soldater att det fanns kanonmat i överflöd. Bägge hade ju också hamstrat vapen och ammunition sedan typ Syndafloden i Bibeln.


Håller med, det är väl vad denna tråd visar, att Queer F-313 bara är en konceptmodell, på sin höjd,

jag menar är inte sökarljuset på det främre landningsstället en aning onödigt ?
Varför sitter det där överhuvudtaget ? Behövs det ? Piloten har ju knappt någon sikt alls över den yta där ljuskäglan ska träffa ?

Är det för att den bogserande kamelen ska kunna se när det är mörkt ?
Så att den bogserande kamelen kan hitta till den flygande mattan som man ställer F-313 på, typ...
Och förmodligen det enda sätt som flygplanet kan lyfta på - Dvs med hjälp av en flygande matta ?

Man brukar aldrig sätta spännband runt vingar på det sättet enligt bilden där flygplanet bogseras, deformationer av vingkanterna kostar i prestanda och flygbarhet, och är inte lätt att åtgärda ifall det blivit krokigt och deformerat.

Istället har man öglor på undersidan som är fästa i ramen eller en vanlig bogserstång som kopplar till främre landningsstället.

Varför ser motorutblåsen ut som de gör ? Även om flygplanet påstås vara stealth så ser de ut som att flygplanet skulle vara extremt sårbart för traditionella värmesökande missiler, tex Sidewinder, typ

Sen skulle det vara intressant att veta lite data om flygplanet, tex vilken tomvikt och startvikt har det ?