Citat:
Ursprungligen postat av
OldWolf
Har funderat lite kring det är med minnet och minnesexperter och förhörsmetoder i väntan på kvällens avsnitt. Jag har gjort det utifrån sunt förnuft. Dessutom läste jag i går en hel del artiklar av Börje Svensson.
Kevin-mordet är unikt, inte bara i Sverige. Mordet med två 6-åringar i Norge 1992 är enda liknande fallet och där erkände de unga gärningsmännen efter 15 miniuter. Det finns alltså inga rättsfall för Svensson och SÅC att stödja sina teorier på. Dessutom är inte så unga gärningsmän Svensson område. Han arbetar främst med unga sexualbrottslingar 13-15 år, samt unga brottsoffer.
När det gäller unga brottsoffer som utsatts för övergrepp, kanske från en nära anhörig, är detta fullt förståeligt en traumatisk upplevelse, som kan vara svåra att närma sig. Här handlar det inte om förträngda minnen som trollas fram av skojare, utan det gäller att hjälpa barnen att sortera och sätta ord på det som hänt. Att det då krävs mer än något enstaka förhör/samtal är inte så konstigt. En avgörande skillnad är att man vet vem som utfört gärningen. Man har svaret, men bilden behöver förtydligas och bearbetas av offret.
Samma sak kan vara kanske gälla för unga brottslingar om man VET att de är gärningsmän med stöd av vittnen och teknisk bevisning, där ett erkännande mera är av formell art.
I Kevin-mordet finns inget som binder grabbarna vid brottet mer än deras erkännande, som kommer efter 15 förhör. Det är detta som är katastrofen enligt mig. Om deras ursprungliga historia var vad de upplevt och de är oskyldiga, så har ju förundersökningsledare, förhörsledare, barnpsykologer och trolleriprofessorer fullständigt smulat sönder denna minnesbild. Barnpsykologer borde ha satt stopp för denna process på ett tidigt stadium
Motsägs av DNs expertvittne. Gm betraktas som offer då de är barn, ingen skillnad. Du har fel:
http://www.gu.se/forskning/publikati...ationId=241130
Young victims of child sexual abuse can for a variety of developmental, social, and contextual reasons have difficulties disclosing their experiences. The present project aimed to shed light on preschoolers’ disclosure tendencies by closely examining 57 Swedish court cases of child sexual abuse. All allegations were verified from supporting corroborative evidence (e.g. video-recordings of the abuse, DNA evidence, conclusive medical examinations) and had received a convicting verdict. While the majority of children could provide information about their victimization, their first disclosures were often delayed. A range of barriers could hinder the preschoolers from telling.
In line with previous research, the victims were often reluctant during their police interviews. Repeated sessions, focused questions and other reassurances could, however, facilitate this difficult process.
