Citat:
Ursprungligen postat av
lasternassumma
Girighet och flera andra motiv
Livförsäkringar och arv i utsikt talar sitt tydliga språk, men det finns fler inslag i motivbilden, utöver girigheten.
Både vid mordet på Aki och på pappan så kan man se hur, å ena sidan planerna formats under ganska lång tid, men att i samband med att brotten utförs så finns det även fler komponenter inblandade.
Jag tänker på:
– JMs svartsjuka mot Akis nya.
– "Han (Aki) ska hellre dö än lämna mig!" (Mig lämnar man inte ostraffat!)
– Bristande impulskontroll.
– En extremt kontrollerande person (JM) som håller på att tappa kontrollen över förloppet.
– JM på väg in i en akut likviditetskris.
– JM på väg att förlora sin bostad.
– JM har förlorat mycket av sitt anseende och sin självbild som "etablerad" i samband med sexet med pojkarna.
Jag har säkert glömt några "extramotiv", men det var de första jag kom på.
–
Ja efter sexskandalen var hon ju hyffsat körd på arbetsmarknaden och hennes barn tog ju redigt avstånd när hon skyllde ifrån sig på ena dottern.
Hon ville mäkla fred hos döttrarna med utlovande om "skadestånd" men det bet väl föga. Akis pengar hade uteblivit, ingen arbetsmarknad tillgänglig, en pojkvän utan inkomst, snart ute ur lägenheten, päronens sommarbostad skulle säljas och "kassakorna" planerade att byta sommarhuset mot att kuska runt i världen i husbil och leva upp sina pengar.
Hon hade verkligen INGET kvar, bara misslyckanden på misslyckanden sprugna ur hennes egna pissiga förehavanden. Skammen var total och antagligen likaså känslan av att ALLA hade svikit henne (här begriper hon inte sin egen skuld, utan ser det självklart som andras ovilja och illvilja) och nu skulle hon hämnas allt och ta tillbaka från världen och dess människor det de hade berôvat henne.
Sorgsam och vedervärdig person och historia det här.
Hur det än går med Aki-mordet så gör det detsamma för utkomsten, hon kommer sitta i finkan tills tuttarna hänger ned på låren. Ledsamt för Akis familj bara att den delen aldrig klaras upp rent juridiskt. Det blir ett Mats Alm-slut på den delen gissar jag.
