Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Han vallades bara en gång om jag förstått det rätt, i så fall bara som vittne.

Jag får en känsla utav att vi inom rimlig tid får reda på ifall dessa pojkar har med kevins död att göra.

Jag har inte en aning, men det är ju mycket som inte stämmer iaf. Och allt har ju inte gjorts så jävla bra. Och ärligt så kändes det lite galet redan för 19 år sedan.

Men oavsett vad man tror eller inte tror så måste det väl vara bra för alla att fup:en öppnas och att allt kommer på bordet?
Det är väl sanningen vi vill åt?

Pdf:n gör gällande att 5-åringen kom med uppgiften att han sett mördaren efter en vecka.
--
Om man får höra något sådant som pappa av sin son hör man nog av sig till polisen i ett sånt läge, även om man själv tänker att det stämmer dåligt överens med vad ens vänner sagt om dagen.

kan inte stämma, såc var med vid ett tillfälle och det kan inte varit efter en veckas utredning. eller var det bara storebrodern då?

japp, bara bra. hoppas det finns dna kvar.

nej, han sa det samma dag

sid 45

Om nu pojkarna hade alibi:

Varför vallades 5-åriga pojken redan en dag efter att pappa kommit in med honom till polisen för att han hade sett något? (Finns bild på detta)

Pappan kom ju in med femåringen till polisen just för att han hade sett något värdefullt i samband med mordet, hur går detta ihop med "alibit"?

Det är långt ifrån "case closed" bara för att en 10-åring ger dem alibi, ovanstående lutar snarare starkt åt att 10-åringen inte talar sanning.

Man tog väl dna på den tiden.?
Vore ju intressant ifall inte sånt vore bevarat.

nej, han sa det samma dag

sid 45

n har i förhör bestämt sagt att det som hände, inte var någon lek.
Kevin kvävdes till döds när han låg på rygg, förmodligen genom att någon höll
en pinne mot hans hals. Sjuåringen visade emellanåt ett häftigt humör och
brukade ta stryptag på sin lillebror. För att visa honom hur farligt det kan vara,
hade styvmamman tagit hem böcker om kroppens anatomi och visat på bilderna
vad som händer när man stoppar tillförseln av luft. Sjuåringen omsatte
informationen till ett mordvapen. Pinnen trycktes mot Kevins struphuvud, kanske
har han försökt hålla emot med handflatorna. Det finns avtryck på en gren som
hittats vid en bod invid fotbollsplanen, men eftersom det aldrig togs fingeravtryck
på Kevin, kan man inte matcha dem. Kevin gjorde inte tillräckligt motstånd, då
han hade ont av smärtor. De hade sparkat på honom, bland annat i underlivet.
Bröderna har beskrivit hur han låg ihopkrupen, som i fosterställning. De har
också beskrivit hur hans röst förändrades. De var helt medvetna om att han dog.
För att försäkra sig om att Kevin var död, trampade de små pojkarna med sina
fötter på hans hals.
Bröderna sprang sedan hem och berättade för sin pappa och styvmamma att
något hade hänt Kevin, att han låg vid sjön. Hemma rådde uppbrottsstämning,
man förberedde fisketuren tillsammans med den gästande familjen som
fortfarande befann sig i lägenheten. Styvmamman och pappan hade inte
förmågan att ta till sig allvaret i det pojkarna berättade. Sjuåringen ville övertyga
pappan om att det var sant, att Kevin låg vid sjön, och tog fram ett papper som
han ritade på för att beskriva hur det såg ut. Han ritade teckning över hur de
busbråkade, när Kevin inte orkade andas längre och när bröderna satt och
vilade. Pappan knycklade ihop papperet och slängde det. Sjuåringen bytte
kläder, de skulle ha varit blöta.

Kevin-rapporten har ju redan bevisats vara en partsinlaga och Rolf Sandberg har gjort urvalet som ska komma med. Den är ingen granskning utan en redovisning av Sandberg. Du kan inte hänvisa till den längre, eftersom vi inte vet hur förhören har utvecklat och ändrat vad grabbarna säger. Bara FUP:n kan ge oss svaren på den delen

Eftersom många här hänvisar till dokumentet http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf, författat av journalisten Nina Hjelmgren tillsammans med Rolf Sandberg, kan det vara intressant att notera hur Rikspolisstyrelsen tagit avstånd från dokumentet.

Rolf Sandberg fick 1999 i uppdrag av Rikspolisstyrelsen (RPS) att göra en redovisning av utredningsarbetet och valde då av okänd anledning att anlita en journalist utan direkta meriter rörande polisiärt arbete. Hon skrev klart det 65-sidiga dokumentet inom loppet av tre månader med hjälp av Sandberg.

RPS förkastade dock resultatet och tog fram en ny 10-sidig rapport. Polisöverintendent Harald Boström, chef för polisförvaltningsenheten vid RPS, förklarade att "RPS inte ställer sig bakom det som Nina Hjelmgren och Rolf Sandberg åstadkommit. Både för skrivsättet och för det material som ingår i rapporten. Vi har inte tänkt oss det sätt som den är skriven på". Han tillade även att dokumentet "innehåller väl mycket beröm av den som fått i uppdrag att göra redovisningen".

(Källa: http://www.journalisten.se/nyheter/mordet-pa-kevin-rapport-morklades-av-polisen)

Med formuleringar likt denna känna RPS kritik minst sagt befogad:

I övrigt är dispositionen i dokumentet bedrövlig, språket lämnar ofta mycket att önska, och det är väldigt svårt att avgöra i vilken mån uppgifter kommer från FUP eller intervjuer med olika berörda parter. Flera saker och ting går inte ihop utan framstår som efterhandskonstruktioner.

T.ex. uppgiften om att 7-åringen redan samma kväll som Kevin mördades skissat upp för sin pappa om vad som hänt: när kom den uppgiften fram? I det första förhöret (sid. 19-20) nämns inget om det, och då framgår ändå att såväl båda bröderna som pappan och styvmodern förhördes vid den tidpunkten. Där säger 7-åringen rent av att han inte sett något, men bekräftar att hans lillebror berättat att han sett något. Ändå hävdas bestämt att båda bröderna visste att Kevin var död redan innan kroppen påträffats. Det är en uppgift som dykt upp långt senare och borde tas med en nypa salt, likt mycket annat.

Det där är rent trams som saknar stöd i övrig utredning. Varken barnen eller föräldrarna sade någonting om Kevin första dagen. "På lördagseftermiddagen ringde föräldrarna till en av Kevins bästa kamrater. Eftersom Kevin hade ringt på deras dörr innan han försvann, hade familjen kontaktats av polisen redan den 18 augusti, men då hade ingen kommit ihåg någonting" (sida 19 i Kevin-fallet).

7-åringen berättade dessutom "en mycket tillförlitlig historia. Han hade aldrig varit nere vid vattnet utan var på lekplatsen en bit därifrån. 'Han berättade en historia som om det hade varit ett mindre brott, hade jag köpt den historien direkt' enligt Rolf Sandberg. Historien var full av detaljer; vilka som varit där, vilken bil han sett och färgen på den. Han namngav flera personer, vilket ledde till att två pojkar, 13 och 14 år gamla, blev misstänkta ett tag" (sida 23).

Det är först efter påtryckningar och bearbetning av Sandberg och SÅC han säger en massa motsägelsefulla och fantasifulla saker, inklusive sagan om att han skissat upp allt för sin pappa, där Sandberg sedan valt ut de fragment som passade arbetstesen.