Citat:
Ursprungligen postat av
hoaxgammon
Mordutredare Henry Nilsson:
”Man har ju normalt sett då en rättegång att stötta sig på, att det kommer en rättegång och då får man i alla fall reda på vad som var styrkt i det här va. Och det fick vi ju aldrig eftersom det var, det var ju inte tänkbart med nån rättegång där. Generellt kan du säga det att ett erkännande i sig självt räcker inte till en fällande dom. Man måste ha nån form av stödbevisning då att det här styrker upp det & det han säger nu. För att det finns ju trots allt folk som sitter och erkänner brott och inte har gjort det.”
https://www.svtplay.se/video/13506987/dokument-inifran-fallet-kevin/dokument-inifran-fallet-kevin-avsnitt-1
Ni som påstår att småpojkarna måste ha gjort det. Vad stödjer ni det på? Det finns inga tekniska bevis, inga vittnen och mest troligt finns det inte ens ett erkännande. Om erkännande, mot förmodan, finns så har det kommit fram efter ett allt för stort förhör med dessa småbarn.
Sluta försvara ert hatiska agerande och sluta hota dessa unga män. Det är ju det som är anledningen till att ni håller fast att de måste vara skyldiga, för ni vill inte ta ansvar för att ha hotat oskyldiga.
Jag antar att Henry Nilsson jämför med de flesta andra förundersökningarna som omfattar vuxna. Dessutom finns flera exemplet på vuxna som är dömda utifrån utsagor och/eller erkännanden, men generellt behövdes även tidigare stödbevisning. Ny praxis säger dock att man inte kan dömas på enbart erkännande.
I en vanlig förundersökning enligt RB med en vuxen misstänkt ska det utredas vem som skäligen kan misstänkas och om tillräckliga skäl för åtal finns.
En utredning mot barn under 15 år bedrivs enligt LUL (lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare). I en utredning där någon under 15 år kan misstänkas för ett brott är syftet med utredningen att klarlägga om någon under 15 år tagit del i brottet.
Det är en stor juridisk skillnad mot en förundersökning mot vuxen. Det påverkar både arbetssätt, förhör och beslut i en utredning. Här har det dessutom skett stor utveckling av både lagstiftning, tekniker och metoder sedan 1998.
I lagkommentaren står det att det räcker med att händelseförloppet blir tillräckligt klarlagt när barn är misstänkta.
En utredning mot barn syftar inte till åtal eller lagföring (man döms inte för ett brott om man är barn utan ärendet överlämnas till Socialtjänsten för åtgärder). Bevistalan i sådana fall är dock möjligt, men mycket ovanligt.
