Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Nu var jag inblandad i en annan diskussion där det felaktigt nämndes att "rätten hade en annan åsikt" än vad jag hade, så det ordet slank ur mig av misstag. Det fanns i mitt huvud just precis då. Ord är viktiga -jag vet, men man skall inte hänga upp sig på dem.

Ja, det var därför jag frågade.

Det väsentliga i mitt inlägg var följande:

[PHP]Om det nu tas upp är det väldigt mycket som talar för att det inte håller för en juridisk prövning. Det innebär ju inte att utredningen inte kan ha haft rätt.[/PHP]

Utredningen kan ha haft rätt, men den kan också haft fel. Ja så kan man uttrycka det.

Alla program i SVT-serien om Kevinfallet har ännu inte sänts, så det är ju lite svårt att säga vad resultatet blir redan nu. Antagligen blir det som med allt annat som tas upp i statstelevisionen, ett jävla liv. Och i det här fallet nån form av skadestånd.

Personligen hoppas jag att det leder till att psykologin förpassas dit den hör hemma -som terapiinstrument för spindelfobier o. dyl..
I vart fall så långt från rättssalar och förundersökningar som möjligt.

Förändrar inte det faktum att det som hänt har hänt och TV-programmet är ingen rättsinstans.

Läste tidigare i tråden att någon skrev att den yngre brodern brukar berätta på fyllan att han va med och tog ihjäl kevin? Är det någon som kan bekräfta detta?

Jo i praktiken. Därför det kallas för "tredje statsmakten". Tautologin lämnar jag utan kommentar.

Blanda inte ihop rätt och »rätt«.


Hur menar du att det skulle kunna bekräftas, genom att någon bara skriver att det var så? Tråden är en ansamling med allehanda åsikter, påståenden, lösryckta meningar och vilt spekulerande. Din fråga ger bara näring åt att tråden fortsätter så.

Det ryktet gällde Kevins pappa, och inte bröderna (eller deras pappa). Ska du sprida vidare skakiga rykten så försök åtminstone citera dessa i deras ursprungsformer.

Du har fetstilat två saker: stryptag och lån av böcker om vad som kan hända då.
Finns det verkligen böcker om sådant, som vänder sig till barn! Var det samma bonusmamma då som nu? isåfall jobbar hon inom förskolan och dom ska väl också vara proffs på barn, eller?

Fetstil på två saker här, och som du tyckte var intressant.
Att den äldre brodern tidigare tagit stryptag och att bonusmamman lånat böcker för att förmå honom förstå att han inte ska göra så.
Var det samma bonusmamma då som nu så får vi väl tro att det var rätt handlat.
Förskolepersonal har rätta verktygen.

Germund Hesslow menar du? Han arbetar med Medicinsk vetenskapsteori och med Neurofysiologi. Det vanliga när man i akademiska kretsar gör recensioner av olika böcker som ges ut, så görs det för det mesta i de vetenskaplig eller fackliga tidskrifterna. Inte som debattartiklar i rikspressen. Men okej för att Hesslow väljer debatt och då om en bok som inte finns inom hans egan vetenskapsområden.

Jag vet inte vilken målgruppen var för just den debatterade boken, men begreppet "traumatiska minnen" är numera välkänt och etablerat i vida kretsar. Mest känt är kanske det PostTraumatiskaStressSyndromet PTSD, där människor efter stora och plötsliga livskatastrofer får svåra kvarstående besvär trots att katastrofen är överstånden. Jag tror att man började inse vidden av soldaternas problem när de kom hem till USA efter striderna i Vietnam. Men även många civila från olika krig och naturkatastrofer är drabbade av sådana "traumatiska minnen". Det är många runtom i världen som fortfarande forskar om hur man ska kunna hjälpa dessa drabbade på ett effektivt vis. Det gäller minnesforskning för både drabbade barn och vuxna.

Hesslow har såvitt känt är inte alls forskat om detta problem. Varken före 1996 eller senare.

Och som sagt, vilken målgrupp hade boken? Den intresserade allmänheten? Neurofysiologer? Vetenskapsteoretiker? Psykologer? Psykiatriker? Eller de som studerar till mentalskötare på Yrkeshögskolan?? Hesslows mycket aggressiva angrepp inleds med ordet 'Fastän' och är sen påfylld med ord som "en anmärkningsvärd oförmåga", "trendig mytologi" "Banala påståenden", "bedrägligt sken" och "rena stolligheter".

Men snälla nån! Är Hesslow populär som neurofysiolog och vetenskapsteoretiker? Tydligen var inte syftet med "debattartikeln" annat än att faktiskt framställa SÅC som en komplett och okunnig galenpanna på fri fot. Det är inte en akademisk diskussion om sådant som man fortfarande är osäker på inom forskningsområdet, Hesslow förde fram då 1996. VAD SÅC gjorde var att ställa samman vad man rapporterade från olika forskningsgrupper, vilka hypoteser man arbetade med och på vilket sätt man arbetade.

Ett känt problem inom just ämnesområdet psykologi är att det inte är naturvetenskapligt mätbart på samma sätt som inom neurofysiologin, när man ska bestämma vad som är rätt och fel. Hesslow är inte psykolog och vet mycket väl att man inte kan utföra dubbelblindstudier, för att testa om PTSD-drabbade människor begår självmord i lägre/högre/oförändrad grad efter samtalsterapi med psykologer/psykoterapeuter kontra möten med neurofysiologer. Hesslow må tycka att psykologi är lite av "mytologi", men det beror troligen på att han inte alls, varken på jobbet eller privat, arbetar med sådana psykologiska saker. Eller sådant som kallas "må dåligt", vara "utbränd" eller "ha gått in i väggen" och bara "känns". Han jobbar med det som kan mätas och presenteras i tabeller och diagram.