Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Ja, enligt dig - rätten anser något annat!

Den del av hans forskning som kritiseras är just förträngda minnen och förhör med barn. I huvudet på en seriemördare handlar ju om hans arbete med Qvick-utredningen så det var ju inte så konstigt.

De han företrädesvis föreläst för - eller de som jag åsyftade - har varit studenter i straffrätt, på advokatkurser, på åklagarutbildningen och på domarutbildningen. Föreläsningarna har främst avsett förhörsteknik och vittnespsykologi. Det har funnits tillräckliga kunskaper att ifrågasätta och så har skett.

Har en hel del info ang denna händelse, kommer säkert skriva mer i tråden vid senare tillfällen. Det första jag vill ta upp är dock det här som gnager i mig på något sätt:


"Professor Sven-Åke Christianson kunde utifrån sin kunskap konstatera att
barnen hade mer att berätta om själva gärningen. Han kom relativt snabbt fram
till att de två bröderna, fem och sju år gamla, inte bara var vittnen utan att det
var högst troligt att de på något sätt medverkat i själva brottet."


Sen funderar jag på att om man matchade fingeravtryck på mordvapnet som man kom fram till var en pinne och inte träffade mot någon av killarna, bröderna samt de andra åtta man hade inne så borde ju samtliga vara avskrivna till själva mordtillfället?

Att 5 åringen pratar mycket om detta är väl heller inget konstigt då de har sett kroppen ligga och flyta i vattnet samt att alla pratar om detta som har hänt. Det blir en salig röra med fantasier och mardrömmar under tiden det ställs ledande frågor i många och långa förhör. Tillslut tror han väl själv att han var med och dödade sin kompis. Även så att man sa att en äldre kille skulle varit mördaren kan ha berott på berättelser de hört från andra som misstänkte denna mm. De snappar upp och skapar egna bilder, och jag tror inte det var för att skyla sin eventuella egen skuld.

Tycker det verkar vara reko killar idag de två bröderna som blev uthängda som mördare och att även de nu idag vill veta vad som egentligen hände styrker deras trovärdighet än mer än att säga direkt att de är oskyldiga. De vill veta sanningen och skulle knappast ha gått in i detta om de hade minnen från att de själva tog livet av Kevin. Det är något som helt enkelt inte stämmer.

Med detta sagt så har jag ännu inte avskrivit bröderna helt från platsen, eller gärningen än men det lutar mot att man har missat något och det finns en annan mördare som man inte fann då man fokuserade för hårt på de båda bröderna efter psykolog SÅC rådgivning. Tillslut trodde de själva på att de dödade honom och kände påhittad skuld som växte fram.

Min teori är att de träffat på varandra under en kort period på kvällen i närheten av skolan. Därefter har de bråkat om någon småsak så de slogs, Kevin är ledsen och sticker därifrån och killarna gör något annat ett tag och när de kommer ner till sjön vid fotbollsplanen så ser de Kevin ligga på lastpallen nedanför fotbollsplanen och därefter springer hem och säger att Kevin ligger i vattnet.
Tror inte de båda bröderna hade lyckats forsla dit honom utan att det skulle blivit spår. Tror mer att Kevin stötte på gärningsmannen någon minut efter att han lämnat de båda pojkarna....

Ja, enligt dig - rätten anser något annat!

Mönstret går igen.

Nedanstående från ”redovisning av polisens förundersökning i Arvika hösten 1998”. sid: 45

Citat:
Sjuåringen visade emellanåt ett häftigt humör och
brukade ta stryptag på sin lillebror. För att visa honom hur farligt det kan vara, hade styvmamman tagit hem böcker om kroppens anatomi och visat på bilderna vad som händer när man stoppar tillförseln av luft.
…........

Det här är verkligen inget normalt beteende, och i förlängningen ser vi ödesdigra konsekvenser.

Nog är vi alla överens om att fallet inte har prövats i rätten, eller hur?

Varför börjar alla gaffla just nu, efter 20 år? Varför har ingen varit inne på detta förrän någon börjar gräva i skiten? Varför har grabbarna ej gjort några ansatser för att få sig själva frikända?

Jag ser framför mig hur du polerar din bländande kristallkula. För övrigt så är psykologi som vetenskapligt område inte värt mycket mer än parapsykologi. Rätten kunde lika gärna spå i vassen när de ändå var nere vid vattnet och kikade.

Men min gissning är att du har rätt, det finns inget att gå på så fallet förblir olöst.

En av denna tråds mest intressanta fakta.

Det finns en hel del kollegor som inte ger 5 öre för hans forskning. Docent Sjöberg t ex beklagar att man låtit honom hållas och inte kritiserat honom hårdare, men det finns säkert en kåranda inom det gebitet, liksom många andra. Det finns andra exempel också, men jag har inte länkarna aktuella. "I huvudet på en seriemördare" fick ju strykas som kurslitteratur
Sedan är jag helt övertygad om att han är en övertygande föreläsare, speciellt för en publik utan tillräckliga kunskaper för att ifrågsätta honom. Läste ett inlägg från en som varit på hans föreläsning, som skrev att han nästan bara hänvisade till sin egen forskning.

Vet du att så var fallet här, med den ene brodern?

Nja. nu verkar det som om många här utanför den akademiska kretsen tar sig vatten över huvudet, så ni riskera drukna. Docent Sjöberg avser väl Richard Sjöberg, som specialistutbilda sig till neurokirurg vilket han delvis utövar vid Umeå Universitetssjukhus, vid sidan av sina forskning.

Det är ganska självklart att man talar om sin egen forskning när man inbjuds att föreläsa om sin egen forskning. Vad har Sjöberg för ämnesval på sina föreläsningar?

Hatet mot SÅChr är omfattande och vad jag sett så är det traditionella "mobbmetoder" man använder. Som detta att kritisera boken "I huvudet på en seriemördare", som togs bort som kurslitteratur. Vilken kurslitteratur använder man i ämnet istället??