Citat:
Efter ett snabbt googlande så fick jag upp dessa symptom som jag iallafall tycker stämmer in på henne. Egentligen spelar det ingen roll om hon hade det eller inte, men tragiskt om vården missat det. För känslorna du får, det är inte alls i närheten som en vanlig depression.
• saknar energi och tappar intresset för allt som händer i din omgivning (tänker på OM det nu var pappan som slog barnet)
• har svårt att knyta an till ditt barn (eftersom hon inte försökte amma på sjukhuset eller ville ha barnet hos)
• sover oroligt (tänker på öronpropparna)
• har bristande självförtroende (märks i förhören)
• känner skuldkänslor och klandra dig själv för att du inte är en tillräckligt bra mamma (tror att hon inte kan något själv och lyssnar på pappan)
• är rädd för att vara ensam (ville alltid att pappan skulle vara hemma)
• är rädd för att gå ut, ta bussen eller köra bil (grannarna sa att hon knappt aldrig var ute)
• försöker dölja dina känslor för omgivningen och vill allt oftare vara ensam (vad hon verkar gjort mest hela tiden på sjukhuset)
• saknar energi och tappar intresset för allt som händer i din omgivning (tänker på OM det nu var pappan som slog barnet)
• har svårt att knyta an till ditt barn (eftersom hon inte försökte amma på sjukhuset eller ville ha barnet hos)
• sover oroligt (tänker på öronpropparna)
• har bristande självförtroende (märks i förhören)
• känner skuldkänslor och klandra dig själv för att du inte är en tillräckligt bra mamma (tror att hon inte kan något själv och lyssnar på pappan)
• är rädd för att vara ensam (ville alltid att pappan skulle vara hemma)
• är rädd för att gå ut, ta bussen eller köra bil (grannarna sa att hon knappt aldrig var ute)
• försöker dölja dina känslor för omgivningen och vill allt oftare vara ensam (vad hon verkar gjort mest hela tiden på sjukhuset)
Nu får man ju hoppas att en kurator som är van vid att möta förlossningsdeprimerade klarade av sitt jobb, men visst kan man missa signaler och ett bekymmer kan vara att mamman inte verkar vara så verbal om hon nu inte grillas såsom i förhören, men en depression ska ju också märkas på hela uppenbarelsen tycker man, kroppsspråk osv.
Jag vet inte om mamman är deprimerad eller om hon är introvert och har social fobi kanske. Personlighetsdrag är ju inte en sjukdom. Vad jag förstår så har ju mamman betett sig kyligt så länge hon och Alex var ihop, hans släkt hade inte alls lärt känna henne trots att hon följt med hans släkt utomlands så höll hon sig på sin kant.
Mot bakgrund av att hon är f.d fosterbarn (varav ett fosterhem var dåligt) skulle jag tro att en djup tillitsproblematik parat med låg självkänsla är grundproblem hos mamman. Som barn till alkoholister har hon säkert också fått uppleva nyckfulla relationer och lärt sig att stänga av sina känslor. Det sitter förmodligen i än idag.