Citat:
Ursprungligen postat av
TheRickiestRick
Nej, men ditt svar ger det däremot..
Utifrån din posthistorik så får jag väl också en whoko, men efter att ha diskuterat här och och sett hur man formulerar sig så är den feminism som torgförs bara en kalkering av kommunism. Man skall rätta till en orättvisa genom att standardisera människor, vingklippa de som är för bra, för att man är ute efter en milimeterrättvisa. Man är ute efter likriktning och om några offras på kuppen (kvinnor eller män så är det egalt, för ideologin är allt och allt är tillåtet för att nå målet.)
Feminism är, vilket hörs på namnet en ism, vilket enligt Enligt SAOL är en riktning, i synnerhet en ytterlighetsriktning. Det handlar om att driva kvinnofrågor in absurdum. Och absurditeter är svåra att diskutera på ett sakligt, faktabaserat sätt.
Vore man intresserad av jämlikhet så finns det ett annat forum för det.
Citat:
Ursprungligen postat av
CelenoII
Givetvis har vi fördomar.
Tex så får pojkar
bättre resultat om proven anonymiseras.
Lustigt (eller inte) nog är minskad diskriminering i skolan något feminister aktivt kämpar emot, det drabbar ju pojkar. Feminister kämpar med näbbar och klor för att påvisa att pojkar inte alls diskrimineras i skolan. Nä, det är faktiskt flickor som drabbas värst enligt SVT Debatt!
Feminismen har tagits över av medelmåttor som vill ha en syndabock.
Från genusdebattens kommentatorsfält.
Citat:
Jag upplever inte att det är så, utan att män, det så kallade ”patriarkatet”, har utsetts till vår tids syndabockar och att det är detta som ger den kvinnoistiska rörelsen dess energi, dess känsla av berättigande, och som ger den dess okänslighet för och ovilja emot insikter om till exempel mäns lidande och underlägen i samhället.
(René Girard intervjuas om hur samhällen organiserar sig runt syndabockar, i fem knappt timslånga videor (bara ljud) på YouTube. Klart värt att lyssna på:
https://www.youtube.com/watch?v=g8Y8dVVV4To .)
http://genusdebatten.se/nar-orden-tar-slut/
Citerar mig själv, även jag är insatt i Girard.
Citat:
Ett sätt att öka sin makt är att utse syndabockar. Någon får bära det onda så att man själv eller gruppen kan få vara vit (ren). Syndabocken är någon vi bokstavligen offrar, eller stöter ur gemenskapen för att frälsa gruppen oss andra. Under andra världskriget så var var det populärt med rasbiologi, och frenologi, och judarna sågs som ett problem i hela Europa. Ingen ville ge dem asyl, inte vi i Sverige heller. När historieböckerna skyller allt på Hitler och tyskarna så gör de resten av Europa vitt. Dåtidens syndabock var juden, dagens tidsanda har vänt på synen. Andra religioner är heliga och nationalism ondskan personifierad.
Citat:
Offrade av syndabockar för att ena grupper och rikta raseriet till en tillåten individ eller grupp har präglat hela vår historia, det är bara föremålen som växlar. Även inom religionen förekommer offer för att rena den troende och gruppen troende. Den kristna Guden offrade tom sin son egen son Jesus. Under den en mest heliga muslimska högtiden Eid al-adhā, ärar man Gamla testamentets Abrahams villighet att offra sin son, med att offra djur. I vissa länder sker masslakt så torg och gator badar i blod. Barbari för att bevara renhet, helt enligt det svart/vita tänkandet.
Offrandet av mänskliga syndabockar sker i stort och smått. Vi vill alla höra till, vara inkluderade och inte exkluderade, därför tas en syndabock tacksamt emot av gruppen. Den som utsetts till syndabock objektifieras dvs fråntas sina mänskliga egenskaper och blir därmed det tillåtna objetet att släppa lös hat och raseri och i värsta fall våld och död över.
Citat:
Demonisering, att placera det onda utanför en själv
Det här behovet att frias från skuld och skam och projicera alla våra dåliga sidor på en person eller en grupp är starkt. Vi människor balanserar hela tiden på en linje mellan att känna stolthet och skam. Vi har olika vad man kallar skamförsvar, vi använder de alla, men olika starkt och ofta. Att hårt attackera vilja "förgöra" andra är ett sätt, som ofta används av människor med narcissistiska drag. [...........]
Politiska ledare kan också göra detta för att dra folk till sig. Vi människor är flockdjur, i brist på en sund ledare söker vi oss till en osund för beskydd. Hitler gjorde tyskarna stolta över att vara tyskar igen, lade skammen på judarna, och fick så sitt folk med sig. Men han är så klart inte den enda, alla diktatorer gör det, spelar på mänskliga behov. Oavsett om de styr ett rike, eller en arbetsplats eller en familj. Trump har spelat på båda strängarna, han har dels skammat vissa grupper och fått röster på så vis. Sedan så har han gett de verkligt nedtryckta en röst mot etablissemanget, gett dem en slags stolthet och hopp. Man får aldrig så mycket gemenskap som när man enar sig mot en gemensam "fiende".
http://www.gertrud1.se/2016/11/29/ont-och-gott-del-2-kampen-om-makten-den-vita-mannen-som-syndabock/
Givetvis går samma mekanismer att applicera på feminismen.
Man enar i detta fallet kvinnor mot en gemensam fiende "patriarkatet". Där placeras ondskan och så tillåter man sig svart/vitt onyanserat tänkande. Och klart det inte håller för närmare granskning, det gör ingen ideologi vare sig det är nazism, rasism, eller feminism.
Det är jättelätt att dra in människor i en ism, särskilt eftersom de flesta är känslostyrda och går efter vad de känner är rätt och viftar bort alla vetenskapliga bevis som ger "religionen fel". Religionen/Ideologin erbjuder en hemvist, en tillhörighet, en acceptans. Svaga osjälvständiga kommer dras ditt som flugor, innehållet spelar ingen roll, bara det erbjuds en säkrad plats på den rättfärdiga sidan.
Feminism fyller kriterierna för en religion - dvs ett sammanhängade trossystem. Den fyller också kriterierna för en sekt. Dvs en religion som avskilt sig från en annan trosuppfattning.
Ingen i en sekt av det här slaget är intresserad av fakta, det är ju motsatsen till religion.
Det är skillnad på att tro och veta.
