Citat:
Ursprungligen postat av
PeoFallmo
Ja det är en mycket intressant tanke.
Logiken säger att om man vill komma undan nyfikna personers blickar springer man inte utefter en rak linje där ens väg kan följas mer eller mindre utan avbrott.
Sannolikt vill GM snabbast möjligt komma ur sikte, vilket man i stadsmiljö snabbast borde göra genom att snabbt efter mordet springa in på olika gator. Då kommer man snabbt till ett läge där ingen, redan vid Döbelnsgatan, kan bevisa att en springande person där, nödvändigtvis måste komma från Sveavägen. Såvida det inte finns vittnen som i direkt följd kan avlösa varandra. Det gör inte LJ och YN. Glappet är för stort och GM springer mot Johannes. Nästa gata att byta riktning på är Kammakargatan.
Kammakargatan kl 23.24.00 ca, är nyckeln till var GM tog vägen sedan.
Mordet 23,21,30. Åsen 23,22,30.
I det läget hade mördaren tre vägar att fortsätta. Till höger, till vänster eller rakt fram.
Malmskillnadsgatan frekventares på den tiden av horor, torskar, narkomaner, kriminella och i viss mån av områdets boenden och dess rastande hundar. Mordkvällen inbjöd inte till nöjespromenader. Det var sex grader kallt och snålblåst.
Så vitt vi känner till var det folktomt när mördaren äntrade åsen. En fantom som ingen såg anlända till mordplatsen eller sågs fortsätta efter trappkrönet. På en minut förflyttade sig alltså mördaren från en miljö till en annan. Det normala klientelet på denna gatan ville inte ha någonting med polisen att göra. Hur många personer man än såg springa. Eftersom man själva sprang. Något som Nieminen intygade. Hennes egna ord var att hon trodde att mannen hon mötte hade ryckt en väska. Ord som får mig att tro att hon var väl förtrogen med området. Hon med sällskap ingick i miljön.
Det som fascinerar mig är att du är lika säker på att mördaren sprang norrut som Holmer var säker på att han sprang rakt fram. Där HH gjorde detta medvetet för att dölja sanningen enligt dig.
Det du inte förstår är följande.
Eftersom ingen såg mördaren anlända till mordplatsen så anlände han aldrig. Trots bevis på motsatsen.
Eftersom det inte finns någon som kan vittna om att mördaren sprang söderut efter trappkrönet så anses det vara ett bevis för att han inte tog den vägen. Jag är övertygad om att du inte förstår den distinktionen.