Citat:
Ursprungligen postat av
Returpapper
Sd har lärt sig att de flesta dricker mellanmjölk, att man aldrig kan få alla att göra det, men det är optimalt val. Att Pungs 5% helmelk fräter på tarmarna och skrämmer fler än det lockar. Att Bergakungen dricker andra drycker även om han gärna pratar om mjölk, samt att Crispys feta grädde kan man nog inte lita på alls, när han säger den är krispig.
Du får skilja på röstmaximering och samhällsförändring.
Kanske vill du och jag ha olika samhällen. Men vi är överens om att vi vill ha en striktare invandring och det vill SD också.
Vill man förändra samhället är SD:s taktik dålig medan FI:s taktik är bra. FI kommer med absurda utspel som visserligen framstår som sinnessjuka. Men ofrånkomligen kommer andra att förhålla sig till dem. Såga dem, kritisera dem för att slutligen diskutera dem. Obemärk har nya yttre ramar skapats i debatten och plötsligt är den galna idén bara en av flera åsikter. Med tiden kommer samhället att kompromissa mellan de etablerade åsikterna och gå lite i FI:s riktning.
FI sitter därför aldrig i någon regering, tar aldrig ansvar. Istället är det de "tråkiga vita männen med makt" som ständigt justerar sin politik åt FI:s håll.
FI förändrar därför ständigt samhället samtidigt som de är ständiga underdog.
SD:s taktik är den omvända. Att lägga sig så nära fiendens åsikter som möjligt. Därmed sätter de upp yttersta gränser för hur restriktiv invandring som kan förespråkas. Allt bortom det blir "extremare än SD" och närmast otänkbart. Således krymper de åsiktskorridoren men tänker att om de genom detta kan få röster och "legitimitet" kommer de senare att kunna förändra.
Jag tror de har fel. Regeingar driver sällan politik. De verkställer bara en samhällskoncensus som skapas av andra krafter. Den som vill förändra samhället gör det effektivare som ett radikalt småparti än som ett balanserat och kompromissande regeringsparti.
Men här tror vi olika.
Så vi utgår från din synvinkel. Att det viktigaste just nu är fler röster. Vi antar även att bästa taktiken för det är en så liberal politik som möjligt och så mjuk linje som möjligt.
Då anser jag fortfarande att SD misslyckas. Åkesson är nämligen värdelös i debatter och partiet är värdelöst när det kommer till utspel.
Alltid när man påpekar detta ska den patetiska SD-svansen svara att de inte tror på taktiken att SD ska vråla extrema saker. Detta är så jävla pinsamt sektaktigt. Håll er till ämnet.
Även om en mjuk och liberal framtoning vore den bästa taktiken, så förstår jag inte på vilket sätt en stammande Åkesson passar in i denna plan. Om SD tror på taktiken mjuk och liberal så är det helt okej. Men kan man inte ha en partiledare som är mjuk och liberala och SAMTDIGT framföra argument för sin politik och inte bara stamma "vi vill vara med och ta ansvar"?
Menar ni att detta också är en extrem uppfattning? Tror ni svenska folket får nazi-vibbar om partiledaren faktiskt använder sin tv-tid till att upplysa om vad massinvasionen för med sig i brottslighet och kostnader. Går inte det att förklara på ett "mjukt" sätt?