Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Nofuture: Har alla dina symptom kommit efter 25 års ålder? I så fall är det nog inte AS/HFA utan troligare depression. Kommer du däremot ihåg att du var lite knepig som barn så är det större risk att det kan vara en NP-problematik. Många kommer ju inte ihåg sin barndom så bra men vid utredningar är barndomen av stor vikt.

Jag är också jättedålig på att höra av mig till folk och precis när jag tänker höra av mig så gör de det istället, retligt värre..

Det där med småprat känner jag igen. Jag har mycket lättare för att hålla ett föredrag än att småprata, känns lite udda faktiskt.

Hoppas att du kommer fram till en lösning. Jag ska försöka få till en utredning men känns som att jag är för "välfungerande" för att de överhuvudtaget ska sätta av tid till mig.

Man säger ju att vi med asperger är dåliga på att förstå andras tankar och känslor. Men jag tycker många nt:s har dessa svårigheter också. Ifall man inte tycker om samma saker som dem så blir de ofta väldigt förvånade. Själv har jag inga svårigheter med att andra fungerar olika.

Många nt:s verkar även utgå ifrån sig själva när det gäller vad man klarar av och inte. "Jag har inte gått arbetslös en enda dag, så att hitta jobb är inte alls svårt." Nej för dig är det kanske inte svårt, men det betyder inte att alla har det lika lätt som du att hitta jobb. Försök tänka utanför dig själv och dina erfarenheter för en gång skull!

Jag förknippar snarare det beteendet med allmän arrogans.

Blev diagnostiserad med autismspektrumtillstånd sent förra året och har inte hunnit få några erfarenheter av habiliteringen. Ni som har asperger eller den diagnos jag fick, känner ni er normala utifrån era personligheter såväl som beteenden? Jag behöver längre eftertanke eller höra från någon när jag gör någonting fel.

"Theory of Mind"-hypotesen är i grunden en korrekt observation, men enligt mig en särdeles dåligt formulerad teori och detta av den anledningen att man måste anta ett s.k. normocentriskt perspektiv för att den ska bli allmängiltig.

I dessa sammanhang illumineras det att autisten kan ha svårt att förstå den "normalfuntade" människan, men det verkar inte lika intressant eller iögonfallande att denna person säkerligen har MINST lika svårt att förstå autisten.

Jag får väl vara glad för att jag inte lider i så stor utsträckningar av detta, då jag har en hög (ibland selektiv) anpassningsförmåga och har även en onormal fallenhet för att antecipera människors beteenden genom min detaljerade mönsterigenkänning.

Kan enbart tänka mig hur det är för de som saknar dessa ganska gynnsamma förutsättningar. Jag kan dock tipsa er om att jag vet av erfarenhet att mer begåvade människor har lättare än andra människor för att inte misstolka autisten och kanske även förstå.

Tack för en intressant tråd.

Hade tänkt fråga om detta med att förutse människors beteenden, framförallt rörelsemönster. Är det något som ni med AS/Autism brukar kunna göra?

Om inte riktigt känner att man passar in i schablonbilden av en Aspergerperson, vart kan man få djupare hjälp?

Fick diagnosen för några veckor sen. Jag sökte initialt för att jag har brottats med ångest i många år men i slutändan gjordes det en utredning och jag fick diagnosen Asperger syndrom. I psykologens och läkarens sammanfattning så skriver de att det inte har upptäckts förrän nu (är 25år+) pga hög intelligens (WAIS gav mig ett jävligt oväntat resultat på 127) och förutsättningarna jag haft i mitt liv (bra uppväxt och duktig på idrott).

Finns det någon i/har varit i en liknande situation? Vart gick du för att förstå dig på allt?

Om du inte har remitterats till habiliteringen av din psykolog kan du säkerligen kontakta dem själv. Utan någon insikt i hur det ser ut i andra län kan jag av egen erfarenhet säga att det tar tid innan första träffen. Efter att jag fick min diagnos utfärdad tog det drygt två månader innan jag fick ett inledande samtal med rådgivare, som i sin tur bokade in mig på en gruppkurs om ASD/AST.



Min diagnos utfärdades förra året och jag blev själv chockerad när psykologen fastställde den. Som högfunktionell autist tror jag det är svårt att komma till insikt med sin diagnos. Jag brottades med tanken att jag alltid känt mig normal utifrån mitt perspektiv och att alla minna sinnesintryck, känslor, handlingar etc är normala. Nu vet jag att det kanske inte riktigt är så och därför anstränger jag mig för att försöka vara mer medveten.

Jag är restriktiv med att dela med mig av min diagnos. Anhöriga tycker den är legitim och några har ifrågasatt den, vilket min psykolog förklarade att det beror på okunskap samt att man som autist kan sköta sig proffsigt i vissa sammanhang. Han menade också på att man precis som alla andra människor lär sig hantera situationer, relationer etc genom livet, och det har vi båda två uppenbarligen lyckats med.

Med andra och färre ord; kontakta habiliteringen och sök den hjälp du är i behov av.

Jag fick 135 på WAIS. Jag har inte bekräftad Asperger men misstänker att jag ligger på spektrat, det har även specialister inom psykiatrin sagt. Jag har efter 10+ års tid av markanta besvär ännu inte hittat några svar. Det finns ingen allmän behandling för Asperger/högfungerande ASD utan är individuellt, med ett visst personligt ansvar att anpassa vardagen för att minimera stressorer och annat. För oss med ångestproblematik kan detta bli svårt. Jag upplever ju existensen som en stressor. Som de flesta andra med psykiska besvär är det viktigt att uppehålla en gedigen kommunikation och uppföljning med lämplig vårdkontakt, även om det kan ta tid att uppnå något resultat. Jag tror det finns mycket inom KBT att hämta för oss. Ju mer man klarar av inom egenvård och att aktivt arbeta med sina problem, desto bättre.

Jag fick ingen remiss till habiliteringen, denna kontakt skulle man upprätta själv enligt den psykolog som jag gjorde utredningen med. Detta är i Stockholms Län.
Känner du att kontakten med din rådgivare och diverse kurser på habiliteringen har hjälpt dig? Kan du berätta något om hur dessa kurser är utformade?


Jag sökte primärt för ångest, mesta dels existentiella funderingar som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Men har väl alltid vetat att jag inte alltid kan relatera till saker och som du beskriver det så har mina intryck och handlingar altid känts "normala". Så diagnosen kom lite som ett slag i ansiktet även fast både läkare och psykolog inledande sagt att mycket lutar åt detta.

Hur restriktiv är du mot t ex ytliga bekanta, arbetsgivare? Jag har än så länge bara delat med mig av min diagnos till flickvän och mina föräldrar. Mest för att de var en del av utredningen. Min tanke är att i framtiden dela med mig mer till syskon och nära vänner, men skulle inte vilja att "alla" ska veta det.

Tack för svaren, jag ska ta tag i det och ringa habiliteringen.

Upplevde du också att WAIS-testet kändes väldigt "enkelt"?

Det är just denna biten som känns oerhört tung, att det inte går att "bota". Har smått börjat se över mina behov och vad jag kan göra i vardagen för att underlätta mina ångestbesvär som är liknande dina. Trots att jag har kommit långt i livet så är mina stressfaktorer ofta framtiden och min existens.
Vad funkar för dig i vardagen för att undvika lika stressande moment?

Min "egenvård" fram tills jag sökte hjälp inom vården har varit i form av självmedicinering, främst cannabis och bensodiazepiner. Det fungerar ju givetvis inte i längden och skulle gärna slippa någon som helst medicinering (även koordinerad av läkare).
Jag fick någon inledning till KBT av en pyskolog för 5+ år sen när min ångestproblematik blev tydlig. Jag hoppas på att få ett bra gensvar från habiliteringen , en fortsatt självmedicinering är inte ett alternativ idag.

Delen med allmänbildning känns ganska meningslös. Det känns som en del som gynnar de med höga betyg i skolan. Jag har aldrig förståt varför det skulle vara fel med specialintresse. Om man vill bli bra på någonting så måste man lägga ner massa tid på det. Vad anser du är anledningen att du skulle vilja bota din asperger?

WAIS känns som en förenklad version av Mensa-testet och går väl mest ut på att godtyckligt kolla om du spelat alfapet och har studerat matte. Jag köper inte det som ett intelligenstest, men jag har alltid varit mer dragen till humanoira. Bitarna som involverar mönsterigenkänning kan ha någon betydelse.

Det är högst personligt vad som fungerar, det viktiga är att man jobbar med att hitta det och göra det. Man måste komma till en punkt där man prioriterar välmående och hälsa framför allt annat. För mig är det viktigt att släppa krav på mig själv och andra, hur dagen ska se ut, vad jag ska åstadkomma och känna och så vidare. Jag har skjutit mig själv tillräckligt länge i foten med mina överdrivna ideal. Jag försöker att inte engagera situationer som "triggar" mig, lättare sagt än gjort!

Du har kommit till en hel del insikt och det är jättebra. Detta behöver inte botas, men symtomen som ångest ska absolut behandlas. Det är bara så svårt att bestämma någon sorts global lösning, vi har alla våra egenheter och unika lösningar.