Citat:
Innerstadsgrisarna blev så jävlart till sig i brallan över denna händelse, har sällan sett så glada och lyckliga människor, helt AVSKYVÄRT beteende, ett sektliknande eller kanske ett psykoaktivt tillstånd där dom godhetsknarkar värre än en meth-user som är inne på sin 8:e dag i dimman...
Överallt skall dom ge blommar, kramar och glädje... detta är nog det värsta jag någonsin sett.
När någon dör så ser man till att dra sig undan, man säger inte ett jävla ord. - Nä svenska pissfittor med näsringar ser till att boosta sitt eget varumärke i 210 knyck istället.
Vissa kallar det till och med sin generations woodstock!!!! Nu längtar dom till nästa gång, istället för festivaler och summerburstar så blir detta millenials/skam generationens sätt att revoltera och fira.
Små små monster som borde skjutas av i samband med älgjakten!!!
Överallt skall dom ge blommar, kramar och glädje... detta är nog det värsta jag någonsin sett.
När någon dör så ser man till att dra sig undan, man säger inte ett jävla ord. - Nä svenska pissfittor med näsringar ser till att boosta sitt eget varumärke i 210 knyck istället.
Vissa kallar det till och med sin generations woodstock!!!! Nu längtar dom till nästa gång, istället för festivaler och summerburstar så blir detta millenials/skam generationens sätt att revoltera och fira.
Små små monster som borde skjutas av i samband med älgjakten!!!
De har ingen värdighet. De är förvirrade. De irrar omkring som höns.
De klarar inte av en stillsam reflektion och eftertänksam sorg över den vedervärdiga händelsen. Vi pratar om hen-människor. Sköra. Veka. Förvirrade. Oförmögna och lättlurade.
De klarar inte av den fula verkligheten. I stället måste de festa och dansa. Bröla och teatergråta och hyckelkramas. Skicka små hjärtan på sociala medier. Jucka till högljudd hip hop och vifta med fingrarna i luften. Man överdoserar på lyckopiller och gör allt för att slippa se.
Ser man någon eftertänksam svensk som står lite för sig själv och verkar sörja så smyger man upp bakom denne och blåser honom med en fest-tuta i örat. Vi har fest! Inte sura nu! Dansa för fan!
Men sedan?
När nästa terrorattentat inträffar? Och nästa efter det? Och nästa?
Ska vi ha brakfest varje gång vårt eget folk blir mördade av en muslimsk terrorist?
Eller ska vi välja att eventuellt vakna upp någon gång?