Kärleksmanifestationen på Sergels Torg 9/4 2017

En mamma fick sin 11-åriga flicka lemlästad på Drottninggatan. Det är bara idioter och ansvariga politiker som tycker allt är frid och fröjd.

Allt är inte frid och fröjd, men sverige var duktiga på att hantera den här situationen. Det var bara medierna som löpte amok. Vi förlorade något men vi fick något

Vi kommer vinna i längden. Vår mentalitet passar inte isis. Vänta och se. Du kommer att märka att jag har rätt

Sedan kan man jufråga sig vad ska gemene man göra liksom. Även om kärleksmanifestationer och snälla hashtags på Twitter är lätt kväljande så kan ju inte Svensson beväpna sig och skjuta ner alla som ser ut att vara terrorister. Nä det är politikerna som får sätta lite fart. Mer kontroll, mer övervakning, fler poliser, strängare regler kring invandring. Sen får väl folk tända ljus och prata om kärlek om de vill.

Rimligtvis borde en sådan här manifestation ordnats av Stockholms stad. Men nej, det hade hunnit gå några timmar. Liken hade inte hunnit kallna när iraniern och journalisten Damon Rasti såg en möjlighet att boosta sitt eget varumärke genom att arrangera en "kärleksmanifestation". Medarrangör är en annan journalist Nisha Besara. DN:s

Tillsammans får de journalistkollegorna på tv4 och svt att ställa upp - Damon Rasti får informera om manifestationen i tv4 och svt kommer att sända direkt därifrån.

Så får journalisterna en chans att ytterligare en gång förstärka rådande diskurs - vi ska jamsa runt om kärlek och "att inte var rädda" och förundras över att människor öppnade sina hem och skjutsade varandra. Den diskurs som säger att ingen får göra några "politiska poänger" trots att det är EXAKT vad som nu behövs.

Jag kan förstå att vissa människor behöver manifestationer som dessa, samma människor som nu delar hjärtan på Facebook men förhoppningsvis fastnar vi inte i det här sockersöta klistret för det finns en rad frågor som behöver ställas och i nuläget är det ingen journalist som ställer dem.

Istället står man som arrangör för manifestioner som dessa.

Damon Rasti avslutar sin senaste Facebookuppdatering med orden "utgår från att vi ses på Sergels torg imorgon. Gör mig stolt". Mig? Ordvalet understryker vad det här handlar om - Damon Rasti själv.

Sedan kan man jufråga sig vad ska gemene man göra liksom. Även om kärleksmanifestationer och snälla hashtags på Twitter är lätt kväljande så kan ju inte Svensson beväpna sig och skjuta ner alla som ser ut att vara terrorister. Nä det är politikerna som får sätta lite fart. Mer kontroll, mer övervakning, fler poliser, strängare regler kring invandring. Sen får väl folk tända ljus och prata om kärlek om de vill.

Joråsatt...visst framstår denne Rasti som mästare i självgodhets-VM. Samtidigt, är inte invandrare som han såna vi kan stå ut med? Töntar finns det ju alltid. Men det är inte töntarna som kommer att bomba på Ströget/Karl Johan /karlsbron i Prag nästa gång, eller gruppvåldta eller sticka din bil i brand och råna närmsta svenne på gatan på iPhone:n. Rasti och hans gelikar sätter i alla fall inte fyr på bilar, gör kaos och anser att svenska tjejer är horor. Jag tar gärna välanpassade invandrare som i stort sett är svenska i sättet och livsföringen, en annan sak är då patrasket i förorterna som lever efter helt andra lagar, anser att man ska pissa på allt som Sverige gett dem och planerar att förinta "otrogna hundar" vilka lär vara allt den din egen farmor i Blomstermåla till Kulturhus-tomtar som Rasti. Eller av någon anledning gränspassernade galna knappt läskunniga usbezker som i Allahs namn ska skjuta ner all "smuts". Jaaadu nog tar jag hellre Rasti och hans indolenta godhetsbabbel alla dagar i veckan...

Fast det är inte det frågan handlar om.

Det hela handlar om hur bortom ord smaklöst det var av Damon Rasti och Nisha Beshara att exploatera ett annat folks tragedi och nationella trauma för att förstärka sina egna varumärken. Hur allt igenom ovärdig manifestationen var med rappare som hasade runt scenen och flåsade fram "lyft era händer för Syrien" under denna opolitiska manifestation som anlitade en artist som timmarna innan likställt SD med IS.

Det enda rätta hade varit om Stockholms stad hade anordnat en manifestation. Det hade också behövt gå ett par dagar, för hur desperat än etablissemanget söker sätta bilden att vårt svar mot terrorismen präglas av "kärlek och öppenhet" samt att vi "inte tänker vara rädda" så ÄR mänga människor rädda. OCH arga. Att i det läget - innan offren ens är identifierade börja gapa om en "kärleksmanifestation" är så osmakligt att jag saknar ord.

Damon Rasti ser inte detta. För honom handlar det om "jag". Det jag som "gråter på toaletten" över det oerhörda som hänt. Det "jag" som inte kan sova. Det "jag" som vill att alla gör HONOM stolt genom att visa sig på manifestationen. Det jag som gjorde att han ville vara först - ville vara den som fick sitt namn på manifestationen. Allt medan Nisha Besara skriver en krönika på temat "De kommer att utnyttja tragedin för politiska poänger" utan att se det ironiska i att det är EXAKT vad hon själv gjorde.

... och i efterförloppet dyker EXPO upp för att tala om att alla som inte tycker att kärleksmanifestationen var det bästa som kunde hända är högerextemister.
https://www.svd.se/hogerextrema-frustrerade-over-karlek-och-sammanhallning/om/reaktioner-efter-terrordadet-i-stockholm

Inte en enda djävel på den där manifestationen var där för den lemlästade 11-åriga flickans skull. Varenda en var där för sin egen egoistiska självgoda skull. Dom äcklar mig. Jag föraktar dom

Dom vet inte och bryr sig inte om dom är på schlagesfestivalen, manifestation mot kuperade hundar eller fotbollsmatch.