Citat:
Ursprungligen postat av
Gothicat
Så osmakligt med denna Kärleksmanifestation direkt efter att vi drabbats av ett vidrigt terrordåd!Blev äcklad av att vissa är så rädda för folkets vrede att man gör allt för att undertrycka normala sunda känslomässiga reaktioner på terrordådet. Men det aggressionshämmade svenska folket bara accepterar förnedringen som vanligt!
Jag är benägen att hålla med.
För om hela Sverige säger ifrån och hela Sverige stöttar och vad det nu var sår statsminister rabblade upp.
Så undrar jag över ett par saker, den första är varför utlyste inte statsministern landssorg måste det nödvändigtvis vara 100-tals som har dött då, räcker det inte med en attack på det öppna samhället och på demokratin som det så vackert heter?
Men det jag undrar mest över när jag ser bilder från detta spektakel är- VAR är flaggorna?
Det borde ha varit minst ett hundratal med tanke på hur många som var där, men inte en enda syns åtminstone inte så att man lägger märke till det.
Är det verkligen så illa att man en dag som denna har förbjudit folk att ha flagga för att den kan anses vara stötande på ett rasistiskt vis? För någon annan anledning till att den är frånvarande kan jag inte se att det finns, tvärtom så borde det vara ett blågult hav av flaggor på bilder som kablas ut till omvärlden och terroristerna, det om något skulle visa att vi står upp för vårt land och att vi inte tänker låta oss skrämmas.
Är det så illa att fanan faktiskt togs bort för att någon kan tycka att det är stötande och känna sig utanför, ja då kan vi lika gärna lägga ner landet direkt och överlämna oss till IS. Framförallt kan vi lägga ner prat om att landet är enat och att alla står upp, för ett land som inte vågar visa sin fana är inte ett land, i vartfall inte ett land som står upp när det attackeras. Skamligt.
Och talen sedan måste man plötsligt tacka allt och alla för att de som ska göra sitt jobb faktiskt gör det i ett sådant här läge, det går att berömma de som såg till att lindra skadorna och de som skyddade oss i andra ordalag än att stå och ropa tack som att det var en engångsföreteelse att de gjorde sitt jobb. Ska man nödvändigt använda tack så vore det lämpligare att ha sagt tack för att ni finns- alltid, det räcker så.