Bostadsbubbla i Sverige?

I tråden verkar överväldigande åsikt vara Sverige har en gigantisk bostadsbubbla. Under tiden småhus pris ökat igen första kvartal.
Är det inte lite plågsam för er som skriker år ut och år in, men har konstant fel? Även ni har rätt efter 10 år, vad spelar det för roll, huspriser har tredubblat under tiden.

Jag länkade till den artikeln häromdagen. Passar på att fylla på med denna länken också,
https://unvis.it/di.se/nyheter/fis-rapport-sa-slar-amorteringskravet

"Amorteringskravet har haft en dämpande effekt, men Finansinspektionen ser fortfarande risker med hushållens stora skulder. Många har fortsatt höga skulder i förhållande till inkomst eller bostadens värde."

Min tolkning är den att folk lever i bubblor eftersom dem sätter sig i höga skulder i förhållande till inkomst eller bostadens värde, vilket i sin tur skapar en bostadsbubbla.
Simpel, enkel matematik, inte hållbart i längden.

Jag var inte medveten om att det var en tävling i vem som har rätt eller fel, någon slags penismätning?

Jag trodde det var en diskussion i forumet nationalekonomi om hur vida vi har en ohållbar ekonomisk utveckling med fokus på bostadsmarknaden?

Där båda sidor hittills kommit med både bra och dåliga argument, eller vad tycker du själv?

For the record, en del av oss som undrar om det här verkligen är en sund utveckling bor faktiskt i våra egna ägda bostäder under tiden vi ställer oss dessa frågor, något som du inte verkar förstå?

Under dessa åren, har din lön också tredubblats?
Har du skulder? Hur är dem i förhållande till nuvarande värde på din bostad?
Klarar du en räntehöjning på 1%?
Klarar du av en värdesänkning vid en eventuell försäljning?
Är du villig att dra i på konsumtion av varor och tjänster när dina utgifter ökar? Minskad konsumtion = inte bra för landets ekonomi = x+y=Z??? = inte bra för någon, hyresgäst som bostadsägare, skuldfri som skuldsatt osv.

Edit, skrev fel på ett ord.

Ja, för min del har jag alltid bott på bostadsrätt tills flyttat radhuset, detta i Stockholm området. Jag har dryg 50% skuld tack vare värdestigningen tidigare.
Jag måste säga idag betalar vi, 2 arbetande personer löjligt lite pengar för det bostad vi bor i, räntekostnaden är inte den dominerad posten för utgifter. Bilar, el, mat, hushåll i många fall är mycket högre än räntekostnader, och vi har utrymme för spara..mycket.
Och vi är inte ensam 30 åringar som har det så bra, inte i Stockholm. Så jag kan inte hålla med vissa att bara ränteläget blir högre, kommer bostadsmarknaden säckar ihop.
Jag har asiatiskt påbrå, och har släktingar i Asien där hör och häpna, huspriser är ännu högre medan löner är hälften som här. Ändå faller inte priser, för folk priotera hus och mat först, släktingar hjälper till yngre med handpenning. Så troligen innan huspriser kraschar, är vi redan i en djup lågkonjunktur.

Jag kan inte påminna mig om något bra argument från bostadsbubblarna. Jag kanske missat när det skedde.

Lönen har stigit betydligt mer än boendekostnaden. Då har jag ändå bytt till dyrare bostad flera ggr.

1% ökning är inget problem eftersom räntan var mer än 1% högre när jag budgeterade för nuvarande bostad.

Det finns massor med utrymme att dra ner på både sparande och konsumtion innan man behöver fundera på att minska boendekostnaden.

Minskad konsumtion får förstås effekten att inflationen sjunker och drar ner räntor och boendekostnaden.

Det tror jag inte på. Det finns inte så mkt utrymme för dessa och det som sker att man helt enkelt säljer lägenhet och flyttar till ett billigare boende för exempelvis ha råd med resor, bil etc som många värderar högre. Ett boende är trots allt bara ett boende, där man sover. Sen finns möjligheten att flytta till hyresrätt för att sänka sina boendekostnader och använda resterande disponibla inkomst för andra konsumtionsinköp.

Bör man verkligen prata om en bostadsbubbla i Sverige? Snarare så borde man kalla det bostadsbubbla i de större städerna. Man behöver inte komma många mil ut på landet för att kunna köpa hus på 150+ kvm till samma pris som en etta i innerstaden.

Att bara ha ett öppet sinne för ena sidans argument är både farligt och lågintelligent, något som jag utgår från att du inte sysslar med?

När man läser tråden och sorterar bort skräpet som far mellan de mest inbitna i båda lägren finns där två fraktioner som trots allt står relativt nära varann i åsikt, människor som använder sunt förnuft när dom tar till sig och processar information, som viktar in och kan känna av hur samhället ser ut och hur vindarna blåser.

Jag tror att det finns anledning att vara orolig, jag tror att nästa lågkonjunktur kommer bli mycket djup, detta av flera anledningar och inte bara rent ekonomiska utan även av andra samhällsstrukturella skäl, att då ha byggt en väldigt stor kreditmassa som fått upp rejält med fart när det stannar upp kan aldrig vara bättre än om man inte hade byggt till sig så mycket på skuldsidan. En skuld är ju faktisk och ett tillgångsvärde är dynamiskt.

Sedan tror jag att under tiden kommer folk fortsätta bo, samhället kommer fortsätta fungera, livet tuffar på för de flesta med vad det nu må innebära.

När eller vad som markerar starten för den nedåtgående trenden? Ja inte vet jag, hur långt är ett snöre? Ingen vet. Det kan lika gärna rulla på i 20 år till.

Men om man har fått för sig att ett samhälle kan ha högkonjunktur i all evighet kan det bli en dyrköpt läxa.

Det finns inget som är så svårt att förutse som framtiden ;-)

Det som förvånar mig är den begynnande acceptansen hos folk att bostäder hela tiden skenar i pris, som att det var en naturlag. "Det bara är så". I en stad med relativt stabil befolkning, stabil sysselsättningsgrad, det händer just ingenting, så ändå stiger just lägenhetspriserna med 10% per år. Det är inte ens särskilt svårt att få tag på bostad i min stad!

För marknaden har alltid rätt! Men då har ju marknaden fel nu (eftersom priserna förväntas stiga), och hade ännu mer fel för ett år sen, och dramatiskt mer fel för fem år sen när det gäller dessa priser. Det finns inga fundamenta bakom trenden, bara själva trenden och den självförstärkande ökningen av kreditgivning.

Så här verkar det vara lite överallt.

Nu talar jag främst ur egen synvinkel och preferens och andra kanske väljer annorlunda.
Det är inte en chans att jag byter ner bostaden för att har råd att resa mer eller ha en flottare bil. Att byta till en hyresrätt blir definitivt inte billigare även om man räknar in kreditkostnaden för det låsta kapitalet.
Prioritera man att vara kung i baren en gång i månaden framför ett bra boende så är man rejält korkad.