Läkare skriver nedsättande om mig i journalen!

Har absolut hänt. En gång hade jag enligt allmänläkare scitzofreni (har jag inte), och enligt en annan så är jag opålitlig. (har träffat honom en gång i 5 minuter)

Ja, fast alla skriver inte i journalen på nätet, samt skriver de oftast inte info från psykiatrin på nätet mer än att man varit där, och så är den riktiga journalen mycket längre och utförligare än den på nätet...

Så det spelar ingen roll.

Nu kan ju det vara så att ts är utvecklingsstörd, om än lät sådan. Aldrig blivit utredd o lyckats snika mellan hålen i nätet o fått en egen lägenhet men denna borde egentligen bo på gruppboende.

Läkare brukar ha rätt i sin första bedöming. Så risken när ts går dit igen är bara att denne får på papper att denne är utvecklingsstörd.

Känns som att det bara blir baktal om TS, hemskt tycker jag. Jag jobbar inom området och vet själv anhöriga som upptäckt felskrivningar i sina journaler. Exempelvis en vän som plötsligt såg att det stod att hon ätit läkemedel mot alkoholmissbruk, vilket hon aldrig gjort. Detta korrigerade läkaren genom att stryka över det i journaltexten bara.
En annan vän upptäckte att det stod att han hade fått en psykriatrisk diagnos, vilket han aldrig fått eller aldrig blivit utredd. Skyll in på TS eller baktala hen om att hen är dum i huvudet, jag har själv läst i min journal där det ex stått att jag bor med sambo, men jag har aldrig ens varit sambo.

Alltså du är utvecklingsstörd i din förmåga att resonera.

Läkare sitter och svävar i en maktposition på alla sätt och vis.
Utvecklingsstörningar utreds inom psykiatrin, inte av allmänläkare eller övriga läkare.

Deras roll är att utreda medicinska problem! alltså inte psykiatriska problem.
Faktum är att de har 0% objektivitet i att bedöma någon baserat på intryck, det är helt känslomässigt baserat, vilket gör värdet av en sån bedömning rentav värdelöst.

Det är ren lathet och själviskhet att läkare stänger sina sinnen för patienter, de borde tänka efter vad det kan få för konsekvenser.


Psykiatriska patienter kan därför bli drabbade av läkares förutfattade meningar, vilket kan riskera deras hälsa.
Och dessa förutfattade meningar skapar därför mindre professionalitet inom läkaryrket, vilket enligt mig är en skam.

Tänk dig själv om någon läkare har skrivit "hypokondriker" eller "deprimerad" i en patients medicinska bedömning, nästa läkare går ofta efter föregående läkares bedömning av ren lathet. De kan till och med skriva in samma värden baserat på tidigare undersökningar i syfte att vara den i ledet som undgår ansvar den dagen det visar sig att patienten verkligen var sjuk och att en utredning har satts igång för att härleda till vem i ledet som begick misstaget, eller är delansvarig.

De jobbar i regel snabbare med mer "besvärliga" patienter och ger dem färre undersökningar, samt färre information om deras ev. sjukdomstillstånd.

Om någon har en psykiatrisk diagnos så kan läkaren helt strunta i att på ett pedagogiskt sätt förklara och utbilda om ett annat medicinskt tillstånd. Detta då de kan ha fått för sig pga sina egna förutfattade meningar samt det intryck patienten gör, att de inte förstår, eller är intelligenta nog till att ta till sig kunskapen..

Detta är sorgligt.. därför att folk med psykiatriska åkommar ofta har %/procentuellt större chans att utveckla andra medicinska åkommor. Så statistiskt sett jämfört med befolkningen överlag är de mer sjuka.
Och det betyder att de är dem patienter som behöver mest hjälp! inte tvärtom!!

------
Så jag vill bara förklara för dig att läkare oftast inte har rätt när det gäller mindre åtråvärda patienter, om det inte är solklara diagnoser/akut-diagnoser.
Man tar inte till sig samma slags information om man är biased, man tar bara till sig den kritiska informationen och det som passar in i ens förutfattade meningar.

Många kroniska sjukdomar går odiagnosticerade iväg därför att läkaren inte är intresserad av patienten.
Kroniska sjukdomar vars behandling kan förbättra patientens tillstånd både medicinskt och mentalt.

Läkare brukar ha rätt i sin första bedöming.
Den här meningen är falsk!

Läkare är inte trollkarlar.. du har ingen aning om hur mycket arbete det krävs från en läkare samt hans kollegor för vissa diagnoser.

ditt "kändisskap" kan ju ha spelat in, men troligtvis är det bara en översittarläkare som likställer aspergers med utvecklingsstörning. hur som helst tycker jag du ska kontakta vederbörandes chef och påpeka felaktigheten

Vissa personer har även en spärr i sin journal som gör att dom inte kan begära ut den utan endast får ta del av den tillsammans med/i sammråd med behandlande läkare.

Det är läkares hämnd för de egentligen ville bli något annat, men fick inte det för då sprutade deras morsor ned dem med kallvatten från trädgårdsslangen tills de gav med sig.

Alltså det är rätt vanligt med tecken på psykisk misshandel från barndomen i bitterfittiga människor där deras enda egentliga lycka är att låtsas de är bättre än andra genom att de undermedvetet hittar skit att gnälla över konstant.

Energitjuvar oavsett titel eller inkomst de har, det är typ deras känslor de triggar i dig genom såntdär för de har kass självkänsla egentligen och försöker trigga kass självbild i andra genom undermedvetet hokus pokus.

För att bli klassad som utvecklingsstörd måste man göra tester och utredningar för att sen få en diagnos. Man kan inte ha en åsikt att någon är utvecklingsstörd och det är bara tragiskt om en läkare har skrivit så i en journal utan att det finns en utredning bakom.

Jag älskar att du redigerat inlägget två minuter senare också, det är liksom pricken över iet

Och jag skall säga dig att utvecklingsstörning inte behöver betyda något dåligt, du verkar vara en skön snubbe i alla fall.

HAHAHAHA

jag skrattar åt dig TS

klockrent av läkaren att skriva så om dig, rätt åt alla jävla idioter som är stolta över sina diagnoser,

ALLA kan lura till sig en diagnos, förstår bara inte varför i helvete man skulle vilja ha en.


ja har du aspergers så har du ju en utvecklingsstörning,.

För ganska många år sedan, fick jag en tid på en psykiatrisk mottagning.

Läkaren kom från något östeuropeiskt land, så det blev vissa språksvårigheter. Men jag trodde ändå, att det viktigaste hade kommit fram.

Nästa gång jag kom dit, fick jag träffa en annan läkare, eftersom min första läkare var sjuk. Hon frågade, om hon kunde läsa vad den första läkaren hade skrivit om mig. Det var inga problem för mig.

Däremot var det ett problem, att läkaren hade missuppfattat mycket av det jag hade sagt. För att ta ett exempel, så hade jag sagt, att det kändes jobbigt, att så många av mina jämnåriga hade barn.

Det hade hon fått till, att jag hade barn, men att jag tyckte att jag inte kunde ta hand om dem, på ett bra sätt.