Citat:
Extremt märklig bild i GP på spektaklet.
En afgan med åldrat ansikte är där för att protestera mot att vuxna män som ljugit om sin ålder skickas tillbaka till landet där miljontals kvinnor och barn klarar av att leva.
Två svenska tanter står jämte afghanen. De är också där för att protestera.
Afganen står insvept i en jävla filt! Varför det? Varför kan inte han ha jacka precis som tanterna som också är där för att protestera?
Det är som att det är andra drivkrafter bakom detta än asylpolitik. De överåriga tanterna har ett behov av att få svepa in någon i filtar, blåsa i deras kalla händer, stoppa om. Samtidigt som de också vill kramas. Någon slags pervers morf av vara mamma till en tonårsson som de också kan söka bekräftelse av.
Man märker det bara i hur de uttrycker sig. När de samlar in kläder på Facebook kan de inte bara skriva något sakligt om vad som behövs. De lägger sig till med ett bebis-språk med korta meningar. "Det är kallt. Flyktingarna fjuser. Kalla händer. Behöver väjme. Hjälp oss att samla in tumvantar".
Jag tror inte det är sexuellt. Jag tror det är tomrum i tanterna. De har åldrats förbi tiden då män uppvaktade dem. Men också åldrats förbi tiden som mamma. De har åldrats förbi tiden då de fyllde en funktion på jobb.
Men de afganska männen låter tanterna återuppleva den svunna tiden. Tanterna får vara mamma, de får vara funktionärer med ansvar och uppgifter, de får vara uppvaktade kvinnor.
Vad spelar det då för rol för dessa tanter vad som är sant. Massor av män köper real-dolls som de har förhållanden med. Massa tanter köper handgjorda bebisdockor för 20-30 tusen för att dockorna är så naturliga att de kan låtsas att de på nytt får ta hand om en bebis.
Vad vi ser är en sorglig spegel av ensamheten i det sönderrationaliserade västerlandet. Frånskilda gamlingar, frånvaro av familj, frånvaro av barnbarn. Gamla som inte har någon naturlig funktion att fylla. Mäniskor utan kompetens för att ha en vettig uppgift att fylla.
Sverige är inte längre en småbrukssamhälle då det alltid fanns något för alla att göra antingen du var gammelfarfar eller byfåna. Där man kanske inte gick runt med fjärilar i magen av nyförälskelse, men där alla i vart fall hade lyckats hitta någon utan att ens behöva dejtingapp.
De bortrationaliserade, de gamla, de ensamma. För dem är asylsökarna något att kanalisera sitt behov av att vara behövda på. Kan en plastdock fylla funktionen så är det inget mot vad en äkta människa kan. Att han kanske skarvar lite om sin ålder och sitt skyddsbehov. Vad fan spelar det för roll då?
Asylvågen är nya Nigeriabreven. Samma aktörer och samma drivkrafter. På ena sidan män från farttiga länder som vill ha snabb lycka genom att lura de naiva rika. På andra sidan den naiva åldringen från väst som låter sig bedras för fylla sin egen tomhet, vara en viktig och behövd person. En affärspartner i en miljardtransaktion för att rädda arvet från en död kung. Eller en funktionär för att organisera en humanitär prövning.
En afgan med åldrat ansikte är där för att protestera mot att vuxna män som ljugit om sin ålder skickas tillbaka till landet där miljontals kvinnor och barn klarar av att leva.
Två svenska tanter står jämte afghanen. De är också där för att protestera.
Afganen står insvept i en jävla filt! Varför det? Varför kan inte han ha jacka precis som tanterna som också är där för att protestera?
Det är som att det är andra drivkrafter bakom detta än asylpolitik. De överåriga tanterna har ett behov av att få svepa in någon i filtar, blåsa i deras kalla händer, stoppa om. Samtidigt som de också vill kramas. Någon slags pervers morf av vara mamma till en tonårsson som de också kan söka bekräftelse av.
Man märker det bara i hur de uttrycker sig. När de samlar in kläder på Facebook kan de inte bara skriva något sakligt om vad som behövs. De lägger sig till med ett bebis-språk med korta meningar. "Det är kallt. Flyktingarna fjuser. Kalla händer. Behöver väjme. Hjälp oss att samla in tumvantar".
Jag tror inte det är sexuellt. Jag tror det är tomrum i tanterna. De har åldrats förbi tiden då män uppvaktade dem. Men också åldrats förbi tiden som mamma. De har åldrats förbi tiden då de fyllde en funktion på jobb.
Men de afganska männen låter tanterna återuppleva den svunna tiden. Tanterna får vara mamma, de får vara funktionärer med ansvar och uppgifter, de får vara uppvaktade kvinnor.
Vad spelar det då för rol för dessa tanter vad som är sant. Massor av män köper real-dolls som de har förhållanden med. Massa tanter köper handgjorda bebisdockor för 20-30 tusen för att dockorna är så naturliga att de kan låtsas att de på nytt får ta hand om en bebis.
Vad vi ser är en sorglig spegel av ensamheten i det sönderrationaliserade västerlandet. Frånskilda gamlingar, frånvaro av familj, frånvaro av barnbarn. Gamla som inte har någon naturlig funktion att fylla. Mäniskor utan kompetens för att ha en vettig uppgift att fylla.
Sverige är inte längre en småbrukssamhälle då det alltid fanns något för alla att göra antingen du var gammelfarfar eller byfåna. Där man kanske inte gick runt med fjärilar i magen av nyförälskelse, men där alla i vart fall hade lyckats hitta någon utan att ens behöva dejtingapp.
De bortrationaliserade, de gamla, de ensamma. För dem är asylsökarna något att kanalisera sitt behov av att vara behövda på. Kan en plastdock fylla funktionen så är det inget mot vad en äkta människa kan. Att han kanske skarvar lite om sin ålder och sitt skyddsbehov. Vad fan spelar det för roll då?
Asylvågen är nya Nigeriabreven. Samma aktörer och samma drivkrafter. På ena sidan män från farttiga länder som vill ha snabb lycka genom att lura de naiva rika. På andra sidan den naiva åldringen från väst som låter sig bedras för fylla sin egen tomhet, vara en viktig och behövd person. En affärspartner i en miljardtransaktion för att rädda arvet från en död kung. Eller en funktionär för att organisera en humanitär prövning.
Insiktsfullt skrivet!
Medelålders kvinnor har i övergången från småbrukarsamhället till dagens fullfjädrade klientsamhälle t.ex. stickat sockar åt Röda Korset för vidarebefodran till barn i underutvecklade länder. Idag infinner sig emellertid s.k. "barn" personligen i Sverige för helpension på skattebetalarnas bekostnad.. där dessa kvinnor blir deras engagerade ombud och medhjälpare.
"Nigeriabrev" är därför inte någon riktigt bra analogi, då det enbart är den enskilde, "naiva åldringen från väst" som drabbas av konsekvenserna av sin egen naivitet.
De naivt ansvarslösa kvinnor, som tråden handlar om, bär däremot ingalunda själva någon lejonpart av den ekonomiska kostnaden av sitt eget agerande.
Batiktanterna suger ut *alla* skattebetalare tillsammans med de s.k. "barnen".
