Längdskidsäsongen 2016/2017

Intressant. Jag graderar landslaget efter alla resultat gjorda i landslagsdressen under säsongen, inte vilket träningslag dom ingår i. Helheten inkluderar just dessa åkare du rabblar upp, enbart A-laget är däremot inte helheten. Semantik, kanske.

Annars har det ganska länge varit mästerskapsresultaten som hållit upp helhetsbilden. I år är det tvärtemot världscupresultaten. Ser inget kontroversiellt i det, men nu vet man att det behövs lite justeringar för att hålla lite på formtoppen. Målet måste vara att göra bra ifrån sig på båda delar.

Flyttar upp och flyttar upp, det var där jag hade henne utan en tanke på vad någon annan tyckte. Håller med om att hon gjorde sämre ifrån sig i vc-sprint i år än förra året, men då förra året sticker ut så mycket i hennes karriär tycker jag inte det räcker för att "flytta ner" henne till bakåt-kategorin när man också räknar in att nästan alla andra lopp är bättre än ifjol.

Rydqvist kunde ju varit med på sämre listan helt klart, samtidigt gick ju hennes blogginlägg lite ut på att hon inte var med i landslaget fullt ut. Vilket i och för sig kanske (om man ska tro Rydan) mestadels var OMI/Grip/landslagets fel, så point taken.

Jo VM var rätt dåligt. Haag och Falk gjorde väl ändå bra ifrån sig. Att andra åkare utifrån tar platser tyder ju på att de gör det väldigt bra, inte nödvändigtvis att andra gör det sämre än tidigare jämfört med övriga världseliten. Håller väl ändå med om VM men tycker större delen av svenska laget hade problem där, både dam och herr. Egentligen bara mästerskapsåkaren Kalla som peakar under VM. Finns alltså andra än bara OMI:s åkare som inte presterade där, men som kritik mot landslaget i helhet köper jag det.

Är det alltså Iversens fel att Stina inte tar någon individuell medalj på VM? Och om man tittar på världscupen så måste väl ändå damerna ha gjort en bra säsong. Sedan är väl Iversens enda uppgift inte bara att vara personlig tränare för ett antal av landslagets damer utan han har väl ett mer övergripande ansvar för damlandslaget.


Fast om det är Iversens insats som tränare som skall värderas och om Sömskar blivit bättre på distans så bör det väl tas med när man värderar Iversens insats även om hon aldrig kommer bli någon toppåkare i världscupen på distans.

Jag håller med om mycket av det som sagts hittills. Frågan är väl om man ska värdera åkarna efter deras maxkapacitet eller efter hur presterade ifjol. Henriksson och Wikén har ju haft problem länge och att de inte når upp till den kapacitet de har haft kan knappast föranleda en sågning av laget som helhet, även om det så klart är viktigt dessa åkare hittar rätt igen. Här verkar man ju uppenbarligen ha lyckats med åtminstone Haag.

Det som jag tycker är viktigast är dock att man ser att åkare tar kliv och förbättrar sina styrkor och svagheter. Här blir ju Stinas utveckling ett bra exempel. Hon dominerar sprinten totalt och de toppar hon hade ifjol återkommer nästan varje helg denna säsong. Dessutom har hon blivit en topp 5-åkare i mass- och jaktstarter. Förra säsongen var hon knappt topp 10 på distans efter första helgen. Hanna Falk är annan åkare som har gjort det fantastiskt bra. Nu orkar hon även finalerna och har tagit sina första pallplatser på 6 år. Det man fick se av Jonna Sundling såg också lovande ut. Av Lillehammerhelgen och SM att döma verkar hon ha gjort framsteg i det som borde vara hennes sämsta gren, klassisk distans. Det man nästa säsong vill se av dessa tre åkare är att Stina vågar gå ut hårdare i distansloppen och utvecklas även i individuell start, att Falk är med i slutstriden på upploppen i finalerna och att Jonna äntligen tar några pallplatser. Skulle ingen av åkarna lyckas med detta kan man tala om att de har stått stilla eller till och med gått bakåt.

Jo helt klart. Frågan blir då istället om alla "sprintåkare" ska ha samma upplägg som Nilsson. Men Falk är ju lika gammal som Sömskar och för henne har distansförbättringen även mynnat ut i bättre sprintåkning. Sömskars sprintresultat kanske kommer som ett brev på posten nästa säsong.

En parantes i diskussionen.

När det gäller ledarskap så brukar det vara en bra strategi och tankesätt att ha målet och visionen att plocka fram varje individs bästa. Som vi alla vet är vi alla olika och där har faktiskt Rydan en poäng när hon säger att "alla är inte stöpta i samma form". Alltså, alla sätt är bra utom de dåliga och det som är rätt för en individ kan vara förödande för en annan och vice versa.

Och där funderar jag om inte landslagstänket på sikt blir något annat i framtiden. Mera personliga upplägg. Mera personliga tränare. Mera individuellt tänk.

Nu finns det relativt sett, pengar i förbundet och frågan är om inte dessa (mer än idag) skall gå till åkarna själva istället för kollektiva "samlingar"?

För övrigt så ägnar sig väl Nilsson knappast åt någon sprintspecifik träning. Läste något om det iaf när Falla tyckte att norskorna borde ha mer sprintspecifik träning för att rå på Nilsson. Men andra kanske behöver mer sprintspecifik träning.

Rydqvist är svår att känna sympati för.
En annan är k niskanen som skaffat en suspekt tränare

Stinas brist på medalj kan omöjligen användas för att generalisera hennes form och utveckling under säsongen. Ett taktiskt misstag på upploppet och medaljen försvann. Det var inte så att hon underpresterade i loppet. Samma med Kalla, en bruten stav och en missad medalj.

Man kan tycka att alla har orsaker till att de inte tar medalj och att man bara kan gå på vad de verkligen till slut fick eller inte fick för medalj. Det är riktigt ur ett perspektiv, det finns inga skuggmedaljer och det är en återvändsgränd att hävda det. Men det är inte vad det handlar om här, det handlar om att värdera kapacitet och såväl Stina som Charlotte hade mycket god medaljchans om inte incidenter inträffat.

Dom flesta tjejer i landslaget har haft egna personliga tränare som hjälpt till genom åren är väl i år de varit mindre med de men många har hjälp av tränare utanför landslaget...

Pekka Vähäsyörinki, tidigare landslagstränare som mer eller mindre erkände här under vinterna att det var under hans tid stint som man började med EPO, dessutom dömd för mened när han tidigare nekat i domstol att sådant förekommit.

Tror det var vettigt att Kerttu söker lite nya träningsinput efter säsongen som varit men måste ju vara oerhörd brist på kompetenta tränare här i landet när var och varannan måste dras med sådana här solkiga fall fortsättningsvis.

Förstår inte Kerttu alls nu. Har försökt tugga och smälta detta nu ett tag, men går inte så bra. Tänker hon inte på hur det här ser ut utåt?