Bara jag som bli deprimerad på sommaren/våren?

som rubriken lyder: Är det normalt att jag alltid blir deppad när jag ser att det soligt väder ute? Jag börjar omedelbart få negativa tankar, och livet känns inte lika kul längre när det inte mörkt/icke soligt ute. Jag har bara 1 vän kvar, och han frågar mig komma ut när det är soligt, och när jag säger nej så blir han arg och skämtar att han ska hitta nya vänner. Jag mår tillräckligt dåligt hemma när det är soligt väder, men jag mår ännu sämre att vistas i solen. Jag har många gånger blivit kallad en loser pga att jag hatar sommaren och sollivet, att jag nästan börjar hata mig själv. Vet ej va jag ska göra. Jag har valt att skita i den depressionen för att gå ut med vänner, men det hjälper verkligen inte min mående av att göra det. Vad ska jag göra tycker ni?

Deprimerad blir jag inte, men jag ogillar starkt solen och de varma dagarna om
sommaren, sitter mest inne med nerdragna persienner och väntar på skymningen
Åker och badar ibland, men det är sällan. Ända gött med sommaren. Gillar inte
insekter och att man oftast sover dåligt också.

Bästa årstiden är vintern när det är mörkt, grått och kallt. Jag brukar kalla mig
ovanlig som trivs bäst och mår bäst kring den tiden, men det står jag för!

Helt tvärt om för mig, hela hösten och vintern är en ända lång väntan på att våren ska komma då jag vaknar till liv igen. Hatar vinter, bara grått, blött och jävligt.

Har egentligen gillat alla årstider. Men som många inte på något sätt hatat mörker. Är ju nattuggla så mörker är min vän. Dock är sommaren normalt, när man mår bra en fantastisk tid också. Tyvärr just nu är solen, våren och kommande sommaren inte det jag ser fram emot.

Det värsta är att folk, dvs vänner, inte kan acceptera eller respektera att man inte gillar samma saker som dom

Jag har väl samma problem där, men jag är van att få massa skit för det och
jag bryr mig inte, står på mig bara, du ska gilla det du gillar bäst och andra
ska acceptera det. Säg åt dom att respektera det.

Nej vet flera. Särskilt på våren. Kanske för de förväntningar som ställs på en. Jag gillar våren men sommarhalvåret är en mer kravfylld tid då man ska aktivera sig, njuta av ljuset och ha så roligt hela tiden. Kan tänka mig att det spelar in.

Du tänker nog på den senare delen av hösten innan vintern drar igång? Själva vintern är mysig om det är kallt med snö, inget slask alltså.

TS, tror du är deppig för att man förvänas älska sommaren, massar fester, folk grillar och har skoj. När du inte får ha skoj så blir du lite sur och grinig för att alla andra mår bra.

Ja det är sant. Jul och nyår är riktigt trevligt, efter det börjar jag dock längta till sommaren

Du är inte ensam. Vårdepression.
Stressen ökar i samma takt som vi går mot ljusare tider. Hormoner som tex melatonin (verkar lugnande) varierar över dygnet med förmån för mörkret.
Mindre mörker mindre ro.

Sedan spelar andra komponenter in, förväntningar som "gå ut i solen", den sociala samvaron (och förväntningar kring densamma) ökar med ljuset och värmen, man börjar planera för semestern etc.

Personligen är jag mer harmonisk under höst och vinter. Våren ger stresspåslag och sommaren är för varm...

Jag personligen upplever inte våren eller sommaren som särskilt deprimerande.

Däremot har jag en kompis som får "sommar-depression", som hon kallar det för.

Vissa kanske känner att dom årstiderna är jobbiga för att det skall ut och grillas, badas, umgås med folk o.s.v.?

Solen slår hårt mot mig. Inte våren, den älskar jag men sommaren... förra var skit. Jag mår riktigt dåligt. Men i år ska jag göra mig snygg och gå ut och njuta av skiten istället. Hatar verkligen sommaren och det är den enda årstiden som inte gör mig lycklig när den kommer.