Mitt filosofiska system

Har utvecklat ett eget praktiskt filosofiskt system för att leva sitt liv på bästa sätt. Den utgår från ett första axiom: Meningen med livet är att maximera sitt välmående. Från detta axiom kan man med hjälp av fakta och logik komma fram till slutsatser för hur man bör leva sitt liv för att maximera sitt välmående. Vetenskap utgör grunden för faktan som man drar slutsatser ifrån.

Enkelt och formellt uttryckt kan man säga att evolutionen format oss så att beteenden och tankar kan delas in i två kategorier: bra (gott); dåligt (ont). För att maximera sitt välmående maximerar man det som är bra och minimera det som är dåligt. Vad som avgör vad som är bra eller dåligt beräknas utav våran hjärna till största del genom omedvetna processer, men också delvis genom medvetna processer. Det som är bra korrelerar starkt med sånt som ökat en organism förmåga att sprida sina gener vidare genom den evolutionära historien och det som är dåligt korrelerar starkt med sånt som minimerat en organisms förmåga att sprida sina gener vidare i den evolutionära historian.

Jag tror att du har missat en viktigt punkt vilket är noll/neutralt. Du upplever otaliga situationer som varken är bra eller dåliga, alternativt att du faktiskt vill få något till neutralt. Det neutrala värdet ska inte underskattas.

Må bra och sprida sina gener vidare säger du..
Alltså knulla och umgänge, träna/äta bra, se bra ut, tjäna pengar, i princip det alla redan fokuserar på?

På vilket sätt skiljer sig din filosofi från utilitarism?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Utilitarism

Låter mer som hedonism, tycker jag. Men jag läste inte så*noga.

Men hur bestämmer man då vad som är bra och vad som är dåligt? Att t.ex. äta godis och fet mat ökar väl ditt välmående, åtminstone temporärt, och har väl inte heller tidigare förhindrat en organisms evolutionära utveckling?

Jag tror att man kan ta två vägar: den ena att man går den evolutionära banan och kämpar hårt för att framtiden ska bli bättre och att samhället och dina avkommor ska få så bra förutsättningar som möjligt i sin strävan att uppnå en högre strukturnivå. Eller att man njuter medan man är här och gör sin tillvaro så behaglig som möjligt men med eventuella framtida konsekvenser.

Till slut kommer man ändå fram till att man ställer sig frågan vad livet går ut på, hur viktig evolutionen är och hur viktig du själv är för evolutionen. Hur mycket bryr man sig ens?

Ge fan i att må så bra som möjligt!
Det är en återvändsgränd!

Man ska leva i nuet, för man har bara knappt 100 år på sig, om äns det..
Vi vet ju att "allt " kommer att ta slut så småningom ehuru just vi inte kommer att uppleva det..
Nåt att tänka o fördjupa sig i för filosofer o likasinnade, hehe..

Det neutrala kan självklart ignoreras i mitt system då det varken adderar eller subtraherar välmående.

Självklart kommer i regel frekvensen av beteenden som varit positva vara högre än negativa beteenden i en population (i evolutionär kontext). Dock ägnar sig många åt dessa beteende utan att egentligen reflektera över varför. Det finns självklart "buggar" i vårat belönings- och bestraffningssystem då det inte hunnit anpassa sig till nuvarande miljö. Det krävs då medveten reflektion - annars kan det leda till destruktiva beteende.

Man kan säga att min filosofi är en syntes av:

Aristoteles filosofi + utilitarism + evolutionspsykologi + vetenskapligt tänkande

Hedonism är en väldigt okomplett filosofi för att leva sitt liv (vilket även utilitarismen är).