Folk som överanvänder engelska i dagligt tal

Jag vill inte vara en petig person som klagar på hur folk talar. Men nu tänker jag vara det, för det skär i mina öron när jag hör folk, vanliga svenskar, använda sig av engelska uttryck hela tiden. Orden och uttrycken är naturligtvis bara skituttryck som de hört i populärkultur som How I Met your Mother, Family guy och liknande.

En tjej på mitt jobb kan köra varannan mening på engelska. Då är det naturligtvis en extremt påklistrad engelska där hon försöker låta som att hon är en svart afroamerikansk kvinna. Det kan vara löjliga saker som kastas in mitt i en mening, skit som "you ain't gettin' none of this, boy".

Jag kräks lite i munnen. Utöver det så sitter jag och blir obekväm, för jag tycker att det är så fruktansvärt pinsamt å hennes vägnar.

Personligen föredrar jag att använda svenska i högsta möjliga utsträckning för att undvika löjliga engelska popkulturord i mitt dagliga tal, även om jag är duktig på engelska. Det är naturligtvis en smaksak, och självklart är det bra att vara duktig på språk. Grejen är bara det att dessa människor ofta inte är särskilt duktiga på engelska i övrigt, utan bara rapar upp det de hört idolerna säga med ett oerhört påklistrat uttal.

Frågeställning:

Förstår de själva hur korkade de låter?

Är det på grund av bristande ordförråd på svenska som de gör så här, eller försöker de blott härma sina idoler i amerikansk skräp-tv?

Hur gör jag för att kunna sitta med människan i matsalen utan att behöva greppa skämskudden så knogarna vitnar varje gång hon talar?

Jag vill betona att denna tråd i huvudsak inte behandlar folk som använder enstaka engelska ord här och där. Jag vill prata om dem som talar i hela meningar på detta vis. Någon sorts konstant blandning mellan de två språken.

Det är fruktansvärt irriterande.
Den stereotypa bilden av de som slänger sig med pinsamma mängder engelska uttryck så är de främsta förkämparna fjortistjejer, Paradise Hotel-deltagare och excentriska bögar i modevärlden.

Men om jag verkligen försöker sätta mig in i hur dom tänker:

* Först och främst handlar det om att man tycker engelska låter coolare.
Om vi ska dra det långt - det är ju ett accepterat faktum att de flesta svenska rockmusiker gillar att skriva låtar på engelska.
Musiker brukar ju säga att svenskan antingen låter "lite töntigt" eller "för intimt" och att om man vill kunna formulera sig lite coolt och distansera sig en aning från orden, så låter engelska bättre och häftigare.
Kan vissa känna likadant för talspråk?

* Engelska har en tendens att skapa slagkraftiga och ikoniska uttryck.
Just exemplet "you ain't gettin' none of this, boy" är ju klatschigt. Hur fånigt det än låter måste jag erkänna att uttrycket är ganska effektivt på att förmedla rätt känsla.
Man förstår vad som menades, får omedelbart en scen i huvudet där en svart, "sassy" kvinna viftar hytter pekfingret och viftar med armen.
Man förstår förstår omedelbums vad andemeningen är.
Uttrycket saknar en självklar svensk motsvarighet. Det finns åtminstone inget självklart och färdigpaketerat uttryck man kan slänga sig med, det skulle nästan bli yxigt att försöka översätta det, och man skulle inte kunna dra till med något lika givet och klatschigt.

* Att slänga in ett engelskt uttryck kan vara ett sätt att lägga emfas.
Man kan likna det vid att vi ibland i skriftspråk slänger in en emoji.
En i FACEPALM och ett LOL kan vara mer ikoniskt än att beskriva känslan i ord.
Att i talspråk kasta in ett känt engelsk uttryck kanske syftar till samma effekt.

Det är ett försök att verka cool. Romerska aristokrater talade grekiska sinsemellan. Senare talade kungar, adelsmän, präster och akademiker latin sinsemellan. Ännu senare talade kungar, adelsmän och diplomater franska sinsemellan. Jag har med egna öron hört svenska germanister i Tyskland tala tyska sinsemellan privat på 1990-talet.

Skillnaden mot ovanstående exempel är förstås att engelska talas av halva jordens befolkning, medan bara några få procent av alla svenskar talar flytande tyska, bara 1-2% av befolkningen i Europa utanför Frankrike på 1700-talet talade franska, att bara 1-2% av befolkningen talade latin och att kanske 1-2% av befolkningen i Rom talade grekiska. Det är alltså rätt stor töntfaktor på att tro att engelska är något märkvärdigt.

Det finns vissa väldigt slagfärdiga anglicismer, men slagfärdigheter finns i alla språk.

Engelska blir så fult när det blandas upp med andra språk. När jag var i Malaysia höll jag på o gå i taket av det fula språket när de i var o varannan mening hade engelska ord o meningar. Det funkar inte!

Ett försök att vara cool i en tid då engelska anses coolt. Därtill också bristande ordförråd då engelskan tar mark över svenskan och vad man lär sig/vill lära sig helt enkelt.

Jag förstår vad du menar med att man vill lägga tyngd vid det man säger. Men om vi säger att varannan-var tredje mening är på denna löjliga engelska, så handlar det inte längre bara om emfas.

Och självklart kan vissa engelska uttryck vara kitschigare än svenska motsvarigheten, men jag har då aldrig några större bekymmer att förmedla det jag vill säga, på det sätt jag vill säga det, med hjälp av min svenska.

Lustigt att du nämner Paradise Hotel, för jag har nämligen haft det tveksamma nöjet att se några avsnitt i sällskap av andra. I det programmet finns en snubbe som är själva urtypen av den ondska jag tar upp i den här tråden. Vet inte vad fjanten heter, men du vet nog vem jag menar om du sett på skräpet.

Sant och jag håller med trådstartaren men som i exemplet Malaysia så har de troligen
adopterat Engelska uttryck för begrepp de inte har själv. ta t ex ordet computer som har adopterats
i flera språk som Danska.

Människor som pratar svengelska utan uppenbar anledning gör oftast detta för det "låter coolt" och de är osäkra i sin självbild. Så länge man är under 18 år så rör det mig inte i ryggen om de pratar både rinkeby svenska och svengelska, men när man blir vuxen är det dags att växa upp och då pratar man som de andra vuxna människorna gör.

Tyvärr lever vi i ett samhälle som sätter pris på amerikansk, främst afroamerikansk kultur, alltså blir det "coolt" att prata som en "nigghua", sedan är Hollywoods hjärntvätt bara grädden på moset, vet inte om ni märker det men enligt Hollywood eller allmän USA doktrin så är en svart kvinna en ofelbar gudinna som skall eftersträvas, vördas och nästintill gudomlig då. Enligt amerikanska tredje vågen feminist tankar så är även en svart kvinna den individen som är mest utsatt av både patriarket och av den hemska vita mannens rasism då. Verkligheten är dock motsatsen och att vara en svart kvinna i USA är idag det mest fördelaktiga, både socialt men även så löper du otroligt mycket lägre risk att utsättas för ett våldsbrott av någon i eller utanför din ras.

Nu gick jag lite off topic men som sagt så är detta ett beteende som inte kan ses som annat än barnsligt och dessa personerna behöver bara några år mer än dig på sig att växa upp och mogna till vuxna människor. Jag vet det är jätte jobbigt och "cringe" att höra vuxna människor göra bort sig på detta sättet, men tro mig när jag säger att man lever bättre när man lärt sig att sluta bry sig. Det är svårt, jag vet, har själv autism/asperger så kan väldigt enkelt störa och haka upp mig på småsaker, men ju äldre jag blivit desto mer har jag lärt mig att "skita i" vilket har förbättrat min livskvalité otroligt, jag rekommenderar dig samma sak min vän.

Delvis sant. Men det gör det också för att "det är coolt". Har själv några vänner från singapore o de kör också sådana där fjantiga uttryck typ som "whats up", "hey man" m.m. Det är dock stor skillnad mellan singapore o malaysia då jag tycker folk i Malaysia är mer extrema i användandet av engelskan.

Jag tror på bristande ordföråd. Man tar bara det som ligger närmast till hands och då blir det något engelskt ord man har hört någonstans.

Nu är det ju värre än så. Det är inte bara ord utan hela uttryck tas över från engelska, men ofta på ett väldigt klumpigt sätt. "när det kommer till" istället för det betydligt enklare "när det gäller" "även fast" när man menar det smidigare "trots att". Ett exempel som verkligen stör mig är att det blivit så vanligt att svenskar använder "tänker" som engelskans "think". Alltså för att uttrycka såväl tänka, som tycka eller tro. "Jag tänker att vi har gjort vad vi kunde göra"

Att lyssna på svenskar är som att få taskiga googleöversättningar upplästa för sig, i realtid.

Kan stämma, har några vänner som kör med sådant och löjliga grejer som när två personer slår
ihop sina händer, så när någon reser handen så tittar jag bara och låtsats inte förstå.
När det gäller Malaysia så tar jag ditt ord för det eftersom jag aldrig har varit där. däremot har
jag en kvinnlig vän av Kinesisk härkomst som bor där och hon säger att sen islamisterna tog över försöker de
förbjuda undervisning i Engelska.

Så sant kommer att tänka på vilket jävla liv det blev när homoMilo och några andra sa att negressen i den nya versionen av Ghostbusters var en taskig skådis och inte rolig.