3-CMC / 3-klormetkatinon / Metaklefedron - information?

Tyckte det räckte med en 300 lins för att det skulle kännas för hårt, nää en 200 räckte gott & då slog de satan, kan inte få nog i att skriva hur saknad den här substansen verkligen är.

Ja det verkar vara väldigt olika beroende på vilken batch man får. Jag har tre olika källor. Två av dem får jag samma sorts småkross av som känns allmänt klent och förmodligen utbankat. Den tredje får jag stora stenar av som inte går att klaga på över huvud taget.

Så innan ni dissar denna, se till att ni får det från en vettig källa... oavsett om det är din lokala kontakt eller från nätet.

Jag håller helt med dig i det du skriver här gällande det småkrossade. Har köpt flera gånger nu nyligen i kristallform och det är bra mycket mer tryck i än krosset och lukten stämmer även den helt överens med vad jag är van vid sedan då det var lagligt.

Japp... tog precis hem en gubbe från den "rediga" källan och visst fan är det skillnad. Innan var jag tvungen att suga i mig stora snögubbar för att känna nåt, detta bränner på direkt. Stora grumligt genomskinliga tärningar vill vi ha... Märkligt egentligen, man kan ju tycka att folket i samma stad borde få från samma ställe men de kanske mixtrar med det innan försäljning.

Tips till er i tråden... Det ska vara stora stenar och inget jävla småkross. Då har det blivit fel.

300 var alldeles för mycket för min del, blev mest obehagligt, kunde knappt andas. Brukade köra max 150-200, men oftast 150, tyckte det gav mig tillräckligt för var inte förtjust i när det kickade för hårt. 150 var ändå rejält IV tyckte jag. Var svårt att köra snokar efter det på den här då man fick dra i sig sådana jävliga mängder för att ens komma i närheten hehe.

Den går fortfarande att få tag på som sagt, men är lite osäker på om den faktiskt fortfarande bara är hälsofarlig vara. Jag har lagt ner mitt missbruk av droger sedan en tid tillbaka. Var riktig torsk på 4 och 3-mmc samt den här och fick rätt grova skador av främst mefedronet. Glad att jag lagt av.

Härligt att du håller dig i skinnet om det är det du jobbar för och vill. Bra jobbat, vet hur svårt det är och kan vara. Av ren nyfikenhet, vilka "grova skador" är det du menar att du fick/fått av 4:an?

Tack! Ja, jag mår mycket bättre nu! Jag har några bestående men, men dessa börjar bli bättre. Jag har bla förstört näsan och bihålorna totalt, har även ett väldigt stort hål vid nässkiljeväggen som antagligen kommer leda till att näsan kommer falla ner till slut då skiljeväggen inte kan hålla uppe näsan. Den är även sned nu, och slemhinnorna är helt döda vilket måste behandlas med oljor, har svårt att andas genom näsan.

Skadorna har även lett till tinnitus som yttrar sig i ett konstant tjut, "buzzande", har även sämre hörsel på ena örat, och även de första månaderna rösthallucinationer som en audionom och en läkare tror berodde på att örat som tagit mest skada, och även den näsborren. Det var helt olidligt de första månaderna, sov inte ett skit, hörde röster om att jag skulle dödas, att jag var en jävla hora, en jävla knarkare, att min mamma skulle dö, osv. Satt en gång i två dygn med hammare i ena handen, en kniv i den andra vid min ytterdörr då jag blev halvt galen av detta och började tro att detta var, vilket jag fick höra under en psykos, ett slags implantat/mikrofon i ena örat var helt och hållet sant. Även att jag var i ett "DMT-helvete" för mina synder. Nej, jag är inte öht religiös. Men har haft fler psykoser under åren än jag kan räkna, första trippen resulterade bla i att jag tappade 30 kg då jag knappt kunde äta öht på 8 månader då jag var övertygad om att allt var förgiftat, spikat med delirianter och sådant.

Men DMT kan jag verkligen säga har gett mig en ny syn på livet, jag sneade så jävla hårt att jag var fast i ett sådant helvete sist jag brukade DMT vilket även var min sista hallucinogena resa. Kändes som en livstid, där jag fick föda och födas som min mormor, morfar, mamma, pappa, broder, osv, i en slags kolsvart rymd på ett fruktansvärt slags labb, om och om igen, smärtan och sorgen var fruktansvärd, men ändå fantastisk på något sätt. Det värsta jag upplevt tror jag, och det kändes verkligen som en livstid. När jag vaknade upp ur trippen grät jag konstant i dagar efteråt. Man ska fan inte leka med DMT eller hallisar öht. Var hög på en handfull droger samtidigt dessutom. Var så jävla vårdslös.

Blev även helt otroligt efterbliven ett bra tag efter jag slutade med katinonmissbruket, var som att jag hade downs syndrom, kunde knappt prata och sluddrade mest. Tinnitusen är permanent tyvärr, men rösterna är som tur är borta. Men jag har haft svårt att sluta supa, vilket jag gjort dagligen i snart ett år under mitt missbruk, men är på väg att ha fasat ut det med. Vaknade ofta varenda timme och fick dricka ett glas whisky eller sänka en liter, ibland två liter vin, söp mig medvetslös bara för att rösterna och ljuden var så fruktansvärt höga, sjuka och påfrestande. Ledde också till bensomissbruk, vilket jag redan gått igenom förut, samt 3-4g lyrica om dagen.

Bestående skador yttrar sig främst i att mina vener är helt jävla förstörda, och de gånger jag missat har bla lett till total förlamning i ena halvan av min kropp under ungefär 12 timmar, samt att jag en gång efter ett missat skott var tvungen (kunde alltså inte kontrollera det) att sträcka ut tungen åt ena hållet så hårt jag kunde under 4-6 timmars perioder, gjorde galet ont och låg bara och kravla på golvet. Varade i 3-4 dagar. Sedan har jag fortfarande, efter 4-5 månader sen jag sist injicerade, en stark brännande smärta längs ena överarmen som inte verkar försvinna, många kollapsade vener osv, och mindre känsel, typ som när en kroppsdel somnar, i flera fingrar främst lillfingrarna. Även ena halvan av ansiktet har jag mindre känsel vid, samt att ena ögat hänger ned lite. Men det tycker jag faktiskt gjort mig lite snyggare. Detta berodde dock på en skada med en annan drog som slutade i något grand mal anfall eller något typ av stroke-liknande sak för 9-10 år sedan.

Hade även väldigt väldigt stark paranoia, som gjort att jag varit väldigt isolerad, övertygad om sjuka konspirationer som led till att jag inte ens vågade gå in på facebook, skriva något öht på varken telefon eller datorn då jag var övertygad om att jag var övervakad hela jävla tiden, även att det fanns kamerar i alla hörn av mitt hem och att om jag ens drog en tralla så skulle det läggas upp på någon hemsida som handlade om mig och mitt väldigt intressanta (hehe.. visst) liv.

Som tur är har paranoian släppt, men resten är bestående. Var även fruktansvärt deprimerad och är än idag väldigt deprimerad, men det börjar gå över iaf. Allt detta beror så klart inte bara på mefedron, utan även 3-MMC, 3-CMC, amfetamin, metamfetamin och pyrrolidiner. Missbrukat CS ganska regelbundet i 6-7 år, och droger i 10 ungefär. Men inget har skadat mig så mycket som katinonerna. Dagligt missbruket har varit periodvis, men eskalerade till 1½ års dagligt sprutmissbruk av ovan nämnda droger tills för 4~ månader sedan. Har varit mycket mycket nära att dö många gånger, och det är ett jävla mirakel att jag både överlevt och kunnat lägga av med drogerna. Jag är otroligt lyckligt lottad, och inser att jag bara haft en jävla tur.

Nu blev det en jävla livshistoria, vill väl försöka avråda folk att göra som jag gjort, känns lite som min plikt nästan. Är bara glad att jag gasade på till 200%, och nådde min absoluta botten så jävla snabbt och inte efter 10-20 år som många andra jag känner tyvärr råkat ut för. Förlorat ett dussintal vänner till droger genom åren som sorgligt nog gått bort.

Det var väldigt mycket elände, bra att du lyckats lägga av

Tinnitusen kanske inte kommer vara bestående eller i alla fall märkas mindre med tiden.

Men fick du inga skador på hjärtat?

Ja, men det behövdes och det har jag lärt mig mycket av faktiskt! Medans andra kanske får liknande livserfarenhet av att resa jorden runt har jag i missbrukets grepp fått en annan slags livserfarenhet, kunskap och en ny uppskattning för livet, en styrka och en för mig helt ny självkänsla och självinsikt som var omöjligt under drogmissbruket, jag hade så fel då jag trodde att jag var mig själv under påverkan. Jag vet bättre nu.

Jag hoppas inte det, men jag var hos en specialist idag som menar att det nog är permanent. Tror det framförallt handlar om acceptans.

Jag hoppas inte det, inte vad jag kan känna av iaf! Mitt blodtryck var bra senast jag kollade upp det, någon vidare undersökning har jag inte haft, men jag mår ganska bra fysiskt förutom att jag får lite ont samt hugg i sidan vid levern, men det är definitivt alkoholens mörka sidor som börjat göra sig påmind.

Och tack! Jag är så jävla glad att jag tog mig ur detta. Är stolt över mig själv, och ångrar inte min resa. Den var nödvändig och jag visste redan från starten att jag skulle prova sprutor. Men det är nog inte många som klarar av att bara prova sprutorna. Jag var inte stark nog då jag testade på det, och jag hade ingen respekt för min kropp eller mitt liv och gjorde misstaget att lära mig själv, då jag inte kände någon som kunde lära mig spruta på den tiden. För första gången någonsin känner jag hopp, glädje, och en styrka jag inte trodde fanns inom mig. Jag känner mig räddad, känner mig fri och visst har jag en lång väg att gå för att, och nu ska jag dra en cliché, "hitta mig själv".

Tack för att du delade med dig Risplockarn, lycka till och forstätt på samma väg

tack för du väljer att dela med dig av eländet men även av hoppet. Alltid lika fint att läsa/höra om någon gjort personliga och inre framsteg så som du verkar ha gjort. Grymt RP.

Tack så jättemycket för all uppmuntran! Det värmer. Det hjälper att dela med sig. Har inte direkt någon att prata om sådant här med, så skönt att kunna få stöd här och prata ut lite. Och hoppas det kan hjälpa någon som är i samma sits, eller på väg dit jag varit. Ni är fina.