Citat:
Ja Åkesson har varit SD:s största tillgång. Hans måttfulla sätt är bland det svenskaste jag kan tänka mig. Och det har gått hem bland väljarna. En furir och hans skrän är en tillgång på kaserngården. Inte i politiken.
Tycker du tar i lite väl mycket, när du utmålar det som inställsamhet och rövslickande. Det går att förstå Åkessons agerande som vänligt och alltigenom demokratiskt, utifrån den position partiet haft, i full förvissning om att rollerna efter 2018 skulle komma att vara omkastade och han bara skulle kunna harkla sig lätt antydande för att AKB ska rodna över sitt tidigare arroganta avvisande av "fascister" och "rasister".
Det du ser som rövslickande, ser jag som Åkessons absolut mest vinnande egenskap, nämligen tålamodet. Det har visat sig flera gånger – med NyD, ND och SvP – att otålighet och vilja till snabba drastiska förändringar ofta får motsatt effekt, och Åkesson har klokt kunnat anpassa sin strategi efter det.
Men M och AKB sitter i en j-a dålig sits nu, där de varken kan räkna med stöd från C och L, när alliansen är splittrad, eller luta sig lite lätt mot SD för majoritet i riksdagen, utan partiet står monolitiskt isolerat mitt på spelplanen – särskilt när också KD riskerar att förpassas under 4%.
Det är väl också en illustration på att M inte varit tillräckligt tålmodigt och planerat flera år i framtiden, utan kastat sig som en vindflöjel i de tillfälliga politiska strömningarna. Sådant straffar sig, särskilt om man har konservativa väljare.
Jag har sagt det förut att jag redan för 15 år sedan tipsade mina politiskt engagerade vänner i M och KD (som senare blev politiskt sakkunniga under Reinfeldts tid) att man skulle förbereda sig för att samarbeta med SD någon gång i framtiden, för att det var den utveckling som de partierna skulle tvingas möta – inte genom att lägga sig platt, utan genom att inte skapa animositet så att ingen svåröverbryggad klyfta uppstod mot det som skulle bli ett parti man kunde samarbeta med i framtiden för att permanent få bort SAP från positionen som statsbärande parti och agendasättare med problemformuleringsprivilegiet i stadig hand.
Men dessa unga gossar med framtiden för sig inom politiken vimsade istället vid pass 2002 om "främlingsfientlighet" och "människosyn" på det sätt inskränkta och isolerade framtida förlorare gör.
Det du ser som rövslickande, ser jag som Åkessons absolut mest vinnande egenskap, nämligen tålamodet. Det har visat sig flera gånger – med NyD, ND och SvP – att otålighet och vilja till snabba drastiska förändringar ofta får motsatt effekt, och Åkesson har klokt kunnat anpassa sin strategi efter det.
Men M och AKB sitter i en j-a dålig sits nu, där de varken kan räkna med stöd från C och L, när alliansen är splittrad, eller luta sig lite lätt mot SD för majoritet i riksdagen, utan partiet står monolitiskt isolerat mitt på spelplanen – särskilt när också KD riskerar att förpassas under 4%.
Det är väl också en illustration på att M inte varit tillräckligt tålmodigt och planerat flera år i framtiden, utan kastat sig som en vindflöjel i de tillfälliga politiska strömningarna. Sådant straffar sig, särskilt om man har konservativa väljare.
Jag har sagt det förut att jag redan för 15 år sedan tipsade mina politiskt engagerade vänner i M och KD (som senare blev politiskt sakkunniga under Reinfeldts tid) att man skulle förbereda sig för att samarbeta med SD någon gång i framtiden, för att det var den utveckling som de partierna skulle tvingas möta – inte genom att lägga sig platt, utan genom att inte skapa animositet så att ingen svåröverbryggad klyfta uppstod mot det som skulle bli ett parti man kunde samarbeta med i framtiden för att permanent få bort SAP från positionen som statsbärande parti och agendasättare med problemformuleringsprivilegiet i stadig hand.
Men dessa unga gossar med framtiden för sig inom politiken vimsade istället vid pass 2002 om "främlingsfientlighet" och "människosyn" på det sätt inskränkta och isolerade framtida förlorare gör.
Citat:
Tycker du tar i lite väl mycket, när du utmålar det som inställsamhet och rövslickande. Det går att förstå Åkessons agerande som vänligt och alltigenom demokratiskt, utifrån den position partiet haft, i full förvissning om att rollerna efter 2018 skulle komma att vara omkastade och han bara skulle kunna harkla sig lätt antydande för att AKB ska rodna över sitt tidigare arroganta avvisande av "fascister" och "rasister".
Det du ser som rövslickande, ser jag som Åkessons absolut mest vinnande egenskap, nämligen tålamodet. Det har visat sig flera gånger – med NyD, ND och SvP – att otålighet och vilja till snabba drastiska förändringar ofta får motsatt effekt, och Åkesson har klokt kunnat anpassa sin strategi efter det.
Men M och AKB sitter i en j-a dålig sits nu, där de varken kan räkna med stöd från C och L, när alliansen är splittrad, eller luta sig lite lätt mot SD för majoritet i riksdagen, utan partiet står monolitiskt isolerat mitt på spelplanen – särskilt när också KD riskerar att förpassas under 4%.
Det är väl också en illustration på att M inte varit tillräckligt tålmodigt och planerat flera år i framtiden, utan kastat sig som en vindflöjel i de tillfälliga politiska strömningarna. Sådant straffar sig, särskilt om man har konservativa väljare.
Jag har sagt det förut att jag redan för 15 år sedan tipsade mina politiskt engagerade vänner i M och KD (som senare blev politiskt sakkunniga under Reinfeldts tid) att man skulle förbereda sig för att samarbeta med SD någon gång i framtiden, för att det var den utveckling som de partierna skulle tvingas möta – inte genom att lägga sig platt, utan genom att inte skapa animositet så att ingen svåröverbryggad klyfta uppstod mot det som skulle bli ett parti man kunde samarbeta med i framtiden för att permanent få bort SAP från positionen som statsbärande parti och agendasättare med problemformuleringsprivilegiet i stadig hand.
Men dessa unga gossar med framtiden för sig inom politiken vimsade istället vid pass 2002 om "främlingsfientlighet" och "människosyn" på det sätt inskränkta och isolerade framtida förlorare gör.
Det du ser som rövslickande, ser jag som Åkessons absolut mest vinnande egenskap, nämligen tålamodet. Det har visat sig flera gånger – med NyD, ND och SvP – att otålighet och vilja till snabba drastiska förändringar ofta får motsatt effekt, och Åkesson har klokt kunnat anpassa sin strategi efter det.
Men M och AKB sitter i en j-a dålig sits nu, där de varken kan räkna med stöd från C och L, när alliansen är splittrad, eller luta sig lite lätt mot SD för majoritet i riksdagen, utan partiet står monolitiskt isolerat mitt på spelplanen – särskilt när också KD riskerar att förpassas under 4%.
Det är väl också en illustration på att M inte varit tillräckligt tålmodigt och planerat flera år i framtiden, utan kastat sig som en vindflöjel i de tillfälliga politiska strömningarna. Sådant straffar sig, särskilt om man har konservativa väljare.
Jag har sagt det förut att jag redan för 15 år sedan tipsade mina politiskt engagerade vänner i M och KD (som senare blev politiskt sakkunniga under Reinfeldts tid) att man skulle förbereda sig för att samarbeta med SD någon gång i framtiden, för att det var den utveckling som de partierna skulle tvingas möta – inte genom att lägga sig platt, utan genom att inte skapa animositet så att ingen svåröverbryggad klyfta uppstod mot det som skulle bli ett parti man kunde samarbeta med i framtiden för att permanent få bort SAP från positionen som statsbärande parti och agendasättare med problemformuleringsprivilegiet i stadig hand.
Men dessa unga gossar med framtiden för sig inom politiken vimsade istället vid pass 2002 om "främlingsfientlighet" och "människosyn" på det sätt inskränkta och isolerade framtida förlorare gör.
Ja, jag håller helt med dig i grund och botten. Det är bara själva grejen med att lisma för det största landsförrädarpartiet i Svensk historia som sticker i mina ögon. SD ska självfallet inta en pragmatisk hållning till samtliga riksdagspartier och bjuda in till samtal i frågor där det finns en liknande hållning.
Däremot skulle han aldrig någonsin tagit ordet "stödparti" i sin mun, dessutom riktat till ett parti som med 99% sannolikhet kommer vara betydligt mindre än SD 2018(och detta har varit uppenbart länge). Att uppvisa uselt självförtroende ger varken ligg på krogen eller attraherar nya väljare. Åkesson borde läsa lite psykologi.
SD har bara att vinna på uppvisa samma självförtroende och klarspråkighet som Trump(dock utan tafflighet och klumpighet).
__________________
Senast redigerad av Kolgrill-ftw 2017-02-23 kl. 18:49.
Senast redigerad av Kolgrill-ftw 2017-02-23 kl. 18:49.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera