Monetarismen och kvantitetsteorin är mer eller mindre oanvändbar

Jag tycker inte du har rätt bild av hur systemet fungerar i stort. Det kanske inte någon har fullt ut men ändå. Några saker som jag ändå skulle beskriva annorlunda:

En sedel är en fordran på centralbanken, i Sveriges fall Riksbanken. Riksbanken sätter sig i skuld när de ger ut sedeln så den är inte skuldfri.

En sedel är räntefri men det kan ju i nuläget pengar på ett bankkonto också vara.

Riksbanken har redan elektroniskt utgivna betalmedel idag, de skapar alltså krediter precis som bankerna skapar krediter. Bara det att det endast är banker och andra finansiella institut som kan använda dem. Systemet för detta kallas RIX.

En sedel kommer inte till som betalning för utfört arbete. En sedel kommer till genom att bankerna betalar för sedeln med Riksbankens elektroniska betalmedel, krediter, genom RIX.

Riksbankens elektroniska betalmedel skapas genom att bankerna betalar för dem med värdepapper, olika typer av obligationer.

Precis som bankernas krediter skapas genom att kunden kommer med en säkerhet så skapas Riksbankens krediter genom att bankerna, som är Riksbankens kunder, kommer till dem med en säkerhet.

Ibland sker detta på Riksbankens initiativ och inte bankernas men det förändrar inte att Riksbankens utgivna pengar är krediter som skapas i utbyte mot säkerheter.

Tror man på kvantitetsteorin, att det är mängden cirkulerande pengar i ekonomin i förhållande till hur mycket som produceras som är avgörande för prisers utveckling så borde båda typerna av pengar som når konsumenter, dvs bankkrediter och kontanter, vara lika inflationsdrivande.

Har man andra teorier kring vad inflation beror på så kan det vara intressant att separera dessa typer av pengar. Jag tycker det är en intressant tanke.

Jag håller med! Detta skrev jag i ett tidigare svar i tråden:


Angående tillgodohavande på ett privat bankkonto jämfört med kontanter har du helt rätt i att tillgodohavande på ett bankkonto är en osäkrare tillgång men ändå är de lika mycket värda. Anledningen är att bankerna håller fast växlingskurs mot kontanter. Skulle ett tillgodohavande på 100 SEK hos Swedbank sjunka på marknaden till 99 SEK kontant i värde skulle det ju gå att köpa dem på marknaden för 99 kontant och sälja till Swedbank för 100 och göra en vinst. Om folk inte litar på Swedbank så kommer därför inte värdet på deras kontokrediter ändras utan folk kommer helt enkelt att låta bli att spara på Swedbank konton. Men detta kan i sin tur Swedbank kontra genom att höja räntan. Vill en bank locka till sig fler sparare får de helt enkelt höja räntan.

Banker skapar ju också pengar utan annan säkerhet än att du lovar betala tillbaks.
Mänden pengar de får skapa begränsas inte av säkerheter utan kapitaltekningskravet.
Dvs ju mer eget kapital banken har, destå mer lån får de skapa ut tomma intet. Men om lånet är skapat med ett hus i pant räcker det med 2% eget kapital per utlånad krona mot annars 8% eget kapital mot utlånad krona. Så var det för nått år sedan, men kraven enligt Baselregelerna har nog justerats lite sen dess.

Håller du med om att peningmänden ökar då en person sätter in sedlar på en bank och får ett kontotillgodhavande ? Då finns ju plötsligt både sedlarna och tillgodohavandet.

Jag "anser" inte att pengar är övervärderade - det är definitionsmässigt så. Hur skulle pengar inte vara övervärderade? Då skulle de som sagt genast användas till annat. Pengar tillskrivs ett värde för att de är pengar! En hundralapp har ett värde, för att vi kommer överens om att den ska ha det. Egentligen är den bara en vältryckt pappersbit. En kombination elektriska signaler på ett kretskort tillskrivs ett värde, tex. saldot på ditt sparkonto trots att de elektronerna det rör sig om inte är ett dugg värdefulla, och inte skiljer sig ett dugg från de elektroner som definierar din grannes sparkonto.

"Pengarnas värde" är således en social konstruktion utan koppling till något reellt.

Ja vid blancolån är det låntagarens återbetalningsförmåga som är säkerheten, de ger det inte till vem som helst. Du har nog rätt i att det inte finns någon direkt jämförbar verksamhet i relationen mellan Riksbanken och bankerna om det är din poäng. Inte som jag känner till iallafall.

Men klart är att Riksbanken erbjuder såväl elektroniska som fysiska betalmedel i form av konton som bankerna kan spara i och kontanter som allmänheten kan hålla och att bägge dessa typer är fordringar på Riksbanken.

Jag skulle säga att bankerna begränsas i sin utlåning både av kapitaltäckningskrav samt vad de ser för affärsmöjligheter i sin utlåning, och där är säkerheten central.

Angående sedlarna så håller jag inte med om det. Det borde innebära oförändrad penningmängd i allt annat än det mycket korta perspektivet eftersom bankerna inte är intresserade av att hålla sedlar så de skickar dem tillbaka till Riksbanken förutsatt att de inte efterfrågas av en annan kund (allt annat lika alltså). Vad som hänt är att centralbankens utgivna sedlar som del av penningmängden minskat något men bankernas del i form av kontokrediter ökat med motsvarade summa. Alltså ingen förändring. Penningmängden i cirkulation ökar när någon tar ett lån i en privat bank. Efterfrågan på kontanter påverkar endast penningmängdens sammansättning, inte hur stor den är. Så tror jag det är. Möjligtvis att det finns något litet undantag till detta vad gäller kontantsystemet men i stort tror jag det funkar så.

Det är ju det här som är så fantastikt med fiat valuta. Att vi som grupp kan komma överens om något så abstrakt, ge det ett värde, och sedan använda det som transkaktionsmedel istället för att konstant behöva lösa alla problem som byteshandel innebär.

Pengars värde är ju de varor som du kan köpa för dem. Om pengar var övervärderade skulle folk välja att spara i en alternativ (reell) tillgång. Det skulle med andra ord finnas ett arbitrage. När folk insåg detta skulle marknaden lösa det problemet åt oss så att pengar blir relativt rätt värderade jämnfört med andra tillgångar.

Om ingen ville acceptera pengar som betalmedel så skulle det tappa sitt värde. Om säljare vill ha mer betalt så har vi inflation och pengarna tappar i värde (köpkraft).

Tycker du tar upp en riktigt intressant sak. Vad du är inne på är att det finns ett likviditetspremium anser jag. Dvs ett extra värde på en tillgång baserat på dess likviditet.

Frågan är bara hur stort det är. De som resonerar som dig menar att likviditetspremien på en hundralapp är skillnaden mellan det monetära värdet och värdet av pappersbiten om den inte skulle användas som pengar. En väldigt hög siffra alltså, låt säga 1000%.

Men detta är inte helt säkert. Personligen är jag tveksam till det utan tycker det finns mycket som talar för att 100 lappen är ett värdepapper, likt en obligation med negativ ränta, eftersom den backas av Riksbankens löfte att inte låta den sjunka i värde mer än c:a 2% per år och de håller tillgångar i reserv för att kunna infria det löftet, och de tydligt använder dessa tillgångar när de försvarar värdet på 100-lappen. Jag har faktiskt svårt att se att det inte skulle ha betydelse. Då blir likviditetspremien max några få procent men den finns med all sannolikhet där fortfarande. Samtidigt blir det ytterligare något som inte går ihop med kvantitetsteorin.

Ni verkar ha ett definitionsproblem. Du menar att pengar inte kan vara övervärderade i relation till dess köpkraft medan han menar att pengar är övervärderade i relation till dess icke-monetära egenskaper. Om jag tolkar er båda rätt.

Pengars värde är de varor (eller det arbete framför allt) som de kan köpa. Det är helt riktigt.

Problemet med att värdera pengar är att de själva är måttstocken. Det blir lite som frågan "hur långt är ett snöre"? Det viktiga är att förstå att alla pengar får sitt värde ur det ekonomiska sammanhanget. FOFOA säger det bättre än jag kan:

http://fofoa.blogspot.se/2011/11/moneyness.html?m=1

Jag väljer att ta definitionen från en lärobok istället. Återigen, värdet på pengar är de reella varor/tjänster som pengarna kan köpa (arbete i detta fallet räknas som en tjänst). Jag kan välja att ge ut min egen valuta. Om ingen vill acceptera den som betalmedel när någon försöker köpa en reell vara/tjänst, då har min egenskapade valuta inget värde. När priset i nominella termer på reella varor/tjänster går upp (inflation) så förlorar pengarna i värde.

Pengar är alltså inte en måttstock på sig själva. För att göra det ännu tydligare. Vi kan använda andra valutor för att jämföra deras uppfattade värde. Växelkurser indikerar tex hur mycket en SEK är värd relativt till USD.

Däremot är pengar en måttstock på hur vi värderar olika reella varor/tjänster/tillgångar. Det är till och med så att en av fördelarna med pengar är att det erbjuder en enhet så att vi kan jämföra värdet på en ko, med en gris, med en åsna och så vidare. Om vi engagerade i byteshandel så skulle en säljare behöva komma fram till n olika priser där n representanter antalet olika typer av varor/tjänster som erbjöds säljaren i utbyte (alternativt bara acceptera en viss typ av vara i utbyte). Oavsett vad så kommer det inte vara helt enkelt att maximera matchningen av säljare med köpare. Med pengar behöver han bara sätta ett pris och i och med att vi vet vad värdet på en enhet av pengarna är värda kan en eventuell köpare enkelt jämföra säljarens pris med hans konkurrents pris. Nu har pengar sänkt transaktionskostnaden och både köpare och säljare har antagligen tjänat på att pengarna fanns (i tid och jobb bland annat).

Riksbanken är synnerligen medveten om att mängden kontanter stadigt minskar. Jag och många andra har inte använt kontanter på flera år. Och vi blir bara fler. Till slut blir det bara kriminella och psykfall som använder kontanter. Och då kommer man upphöra med kontanter.

Riksbanken ser ett behov av att ersätta kontanter med en annan from av fordran på Riksbanken. Kan eventuellt bli någon form av cash-kort, som man kan fylla på i bankomaten från sitt bankkonto. (Bankerna, Visa/MC lär knappast vara så entusiastiska över den konkurrensen).
Vi får väl se hur det slutar.

Detta passar bättre i forum för konspirationsteorier.

Det du kallar "pengar på banken" är inget annat än en fordran på banken. Går banken i kk är du en fordringsägare bland andra. Inget konstigt med det. (Problemet här är ditt eget i det att du inte klarar av att ta till dig att det bara är en fordran på juridisk person).
Vid en konkurs lär fordringsägarna förlora något. För småsparare täcker dock den försäkring som banken betalat för en förluster upp till 100 KEUR per person. Över det blir det förlust.

Konspirationsteoretiker och andra benämner nu den förlusten som att "banken tar dina pengar".
(Vem är banken här? Är det den juridiska personen eller ägarna? Konspiratörerna blir ställda inför en sådan fråga. Så långt har dom inte tänkt).

Om du tar kontanter och gör en deposit på ett bankinstitut så växlar du din fordran på Riksbanken till en fordran på sagda bankinstitut. Banken har alltså skuldsatt sig till dig, men fått fordringar på Riksbanken som kompensation.
Dessa kontanter landar i bankens kassa, och ingår då INTE i penningmängden.
Banken gör sedan en deposit av kontanterna till Riksbanken, och får i gengäld en fordran på Riksbanken som manifesterar sig i ett ökat kontosaldo hos Riksbanken.

(Det sista innebär att Riksbankens utställda reverser (dvs kontanter) har dom fått i retur och lånar nu motsvarande summa av banken ifråga).

Det finns inga konstigheter i det här. Folk ställer bara till det för sig genom att tro att pengar är något speciellt.

Dom flesta tror att moderna fiat pengar är nåt speciellt, de flesta tror att de värderas endast för att de används som betalmedel. Det är ju lite speciellt.