Citat:
Ursprungligen postat av
Ondahamstern
Sött, men jag sitter och skriver på mobilen så stavningen är inte optimal.
Nu syftade jag inte på bilderna utan videon där den japanska presidenten tvingas säga åt Trump att titta på honom för att Trump inte kan den etikett som gäller.
Skitsnack om att Kina har vikt sig, Kina gick ut i onsdags att de vägrar föra fler samtal mef Trump fram tills han erkänner "one china policy" Vilket han gjorde i torsdags.
Förutom då att Japan är en monarki med kejsare som statschef, inte president. Och Trump fick besök av Japans premiärminister, alltså Japans
regeringschef.
USA:s och Japans relation i modern tid är och har varit komplicerad. Rent säkerhetspolitiskt behöver Japan stå på god fot med USA, då man har puttrande gränskonflikter med Kina och Ryssland. USA har i sin tur varit intresserade av samma goda relation, men av lite andra skäl då man velat hålla Sovjetunionen och Kina (p.g.a. Taiwan bl.a.) stången i regionen, och på senare tid Nordkorea.
Ekonomiskt har det varit svårare. Japan har knuffat undan USA i sektor efter sektor. Bilindustri och elektronik är väl de främsta. Det amerikanska rostbältet har till viss del Japan att skylla på för sin nedgång industriellt och ekonomiskt.
Hur dessa båda faktorer nu spelar in med Trump som president är minst sagt intressant. Trump som vill bedriva en isolationistisk politik är ur säkerhetssynpunkt ingen dröm för Japan. Och med Trumps målsättning att i princip tvinga fram mer amerikansk produktion på bekostnad av utländsk produktion kommer Japan i kläm ekonomiskt. Tillsammans med Kina som också blir ekonomiskt pressade av Trumps politik, och då kan tänkas passa på att klämma till Japan i ett försäkrat säkerhetsläge, för att ha någonstans att rikta den egna befolkningens frustration mot. Kina är nämligen mest bekymrat över sin inrikespolitiska stabilitet, och den riskerar att störas av försämrad export.
Detta sammantaget sätter Japan i en besvärlig sits då Japan är beroende av USA:s militärmakt för sitt eget skydd. Abe är emellertid en ovanligt progressiv premiärminister som gärna ser en ordentligt utbyggd och förstärkt japansk militär, något som varit mycket känsligt i Japan sedan 1945.