Min fader var en kontorsråtta längst nere på stegen som räknade hur mycket rikare än honom själv alla andra var, jobbade dag och natt med detta, pga hans stillasittande livsstil så blåste hans mage upp tills det såg ut som han var gravid, och när någonting som att knyta skosnörena var en stor utmaning. Han tjänade strax över medel, och tack vare bankernas generösa belåning före krisen så kunde även han köpa ett likadant hus, i samma "fina" stad som hans syskon, och självklart en Volvo.
Han var väldigt stolt över att göra rätt för sig, dock på ett väldigt märkligt sätt. Utnyttjade varje kryphål han såg, det är inte fel så länge han direkt tjänar på det, men han hade aldrig accepterat att någon annan i familjen gjorde något som i hans ögon var fel, och hans syn var inte alltid så uppdaterad. Han var helt enkelt mycket nöjd med att jobba som en slav åt staten, klagade aldrig när banken tog hans pengar, gav aldrig ifrån sig ett ljud när han inte fick a-kassa trots att han hade jobbat röven av sig i 35 år, höjde aldrig rösten när regeringen la fram ett förslag som direkt skulle påverka honom negativt, och var alltid mycket stolt över att han hade ett medelmåttigt hus med en otacksam familj, en medelhög lön som han jobbade dag och natt för, för han var då minsann inte någon knegare iallafall! Dessa lägre människor jobbade med händerna! Kan ni tänka er? Min pappa gick minsann upp tidigt, satt bakom en skärm och malde siffror i sitt huvud fram tills sent på natten för en lön så låg att han knappt hade några pengar kvar efter räkningarna var betalda, jobbet gjorde att han svullnade upp i storlek, att han fick hjärtproblem och blev så stressad så han inte klarade av att hålla sig vaken när han kollade på teven. Men jobbade med händerna och höll sig frisk och stark gjorde han minsann inte!
Hela hans existens baserades på materiella saker. Han trodde inte på något. Hade inga egna åsikter, ingen syn på livet, ingen filosofi, inget mål, någon dröm eller nästa steg i livet. Hela hans liv gick ut på att sitta framför teven, kolla på På Spåret, dricka något glas vin och hoppas på att någon skulle uppfinna fler teknologiska prylar som såg till att hans liv skulle bli ännu lättare och latare. Röra om såsen för hand?! Sånt trams är för de fattiga, min far hade minsann en elektronisk såsrörare(?). Han lärde aldrig sina barn något överhuvudtaget, inga tips eller råd överhuvudtaget, förutom "Sköt läxorna", "Gör vad du blir tillsagd", och vi får ju inte glömma klassikern "för att jag säger så". Hans barn skulle bli självständiga, intelligenta och starka människor genom att spela deras Playstation de aldrig bad om men som han log brett åt när han gav de i julklapp inför hela släkten. De skulle lära sig om livet genom att sitta hemma dygnet runt och spela något gammalt dataspel som han köpt.
Hur kunde någon någonsin ifrågasätta hans uppfostrande? Han köpte ju för tusan ett Playstation!! Kan någon nämna ett enda barn som hade ett flashigare barnkalas än hans barn? En fyraåring har väl ändå vett nog att förstå symboliken, och inser arbetet som ligger bakom, och tacksamhet ska visas enda tills de flyttar hemifrån (direkt när studenten tas, när annars?)
Han var helt enkelt en simpel människa utan åsikter, tankar och mål i livet. Hela hans existens gick ut på att göra staten stolt, även om de gick ut över familjen. Hela meningen med hans liv var att köpa onödiga prylar ingen bad om som tog upp plats, istället för onödiga saker som kläder och liknande skräp. Och inte skulle han slita sig från teven för att spendera tid med sina barn, det var ju därför han köpte dem en egen TV. Allt detta är ju självklart det enda som behövs för att några barn ska bli starka, självständiga, nästintill perfekta vuxna människor, så länge man säger till dem att bli det, så är det deras eget fel att om de inte blir det. Han sa ju till flera gånger, vad mer kan man göra?
I mina ögon så blir det inte så mycket mer medelklass. Att tro sig stå över knegare endast pga av att han jobbar med hjärnan och de med händerna, att lata sig framför teven hela dagarna med ett par bortskämda svaga ungar som han aldrig brydde sig om att lära känna, han skaffade helt enkelt barn för att man ska, steg två är nu att se till att de får bra betyg, då kan man bli allt. Så var det minsann med han. Några mål, drömmar och ambitioner vet han inte ens vad det är. Men drömmen har han iallafall uppnått, dålig hälsa, stor mage, förrådet full med teknologiska prylar ingen använder, och en familj man tar för givet. Precis som det ska vara.
__________________
Senast redigerad av stopthekilling 2017-02-08 kl. 00:45.