Citat:
Alltså, nog för att det här är flashback men lite koll får man begära att folk har. Jag vet inte vad du går på eller vad för drömvärld du lever i men i princip är varje påstående du kommer med helt fel.
Alla hyllar Bosse Andersson för sina försäljningar, nu senast Olunga som gick för 40 miljoner. Utan närmare eftertanke så är det imponerande och Bosse verkar kunna kräma ur mycket i sina affärer. Men frågan är hur mycket det ger egentligen? Efter att ha läst runt lite på forum kommer en annan del fram.
Troligtvis fick Olunga en väldigt hög sign on bonus när han signade, vi pratar om 3-5 miljoner. Lägg till en dyr lön, säkert har Olunga kostat Dif runt 10 miljoner kronor. Det är vad hans kontrakt är värt. Hur har då Dif möjlighet att lägga sådana stora summor? Jo, riskkapitalister som går in med stora pengar när Bosse hittat sin spelare. Egentligen köps Olunga till stor del av riskkapitalisterna och inte av Dif. När väl han säljs så pressas priset upp? Varför? Jo man är tvugna! Dif måste få det att gå runt, riskkapitalisterna vill göra sig en fin hacka. Det här är knappast något man gör för det stora hjärtat utan för egen vinning. Det här är ett otroligt farligt spel Djurgården spelar. Varför gör man då det här? Troligtvis för att det är enkelt att låna pengar, Djurgården som har haft dålig publicitet får fina kvällstidningsrubriker när man gör dessa stora försäljningar. Man vill verka vara som MFF, Bajen, AIK och IFK. Vid försäljningarna av t.ex. Olunga, Johnson osv så tror jag det är riskkapitalisterna som styr försäljningarna medan Bosse snällt får sitta bredvid och acceptera läget. Hur mycket gör man då i vinst? Säg att Olunga affären bringar någon miljon till Dif, inte alls dåligt men ett väldigt farligt sätt att spela vidare på. En vacker dag köper man grisen i säcken som ingen vill köpa, då sitter man där med skulder upp till öronen.
Troligtvis fick Olunga en väldigt hög sign on bonus när han signade, vi pratar om 3-5 miljoner. Lägg till en dyr lön, säkert har Olunga kostat Dif runt 10 miljoner kronor. Det är vad hans kontrakt är värt. Hur har då Dif möjlighet att lägga sådana stora summor? Jo, riskkapitalister som går in med stora pengar när Bosse hittat sin spelare. Egentligen köps Olunga till stor del av riskkapitalisterna och inte av Dif. När väl han säljs så pressas priset upp? Varför? Jo man är tvugna! Dif måste få det att gå runt, riskkapitalisterna vill göra sig en fin hacka. Det här är knappast något man gör för det stora hjärtat utan för egen vinning. Det här är ett otroligt farligt spel Djurgården spelar. Varför gör man då det här? Troligtvis för att det är enkelt att låna pengar, Djurgården som har haft dålig publicitet får fina kvällstidningsrubriker när man gör dessa stora försäljningar. Man vill verka vara som MFF, Bajen, AIK och IFK. Vid försäljningarna av t.ex. Olunga, Johnson osv så tror jag det är riskkapitalisterna som styr försäljningarna medan Bosse snällt får sitta bredvid och acceptera läget. Hur mycket gör man då i vinst? Säg att Olunga affären bringar någon miljon till Dif, inte alls dåligt men ett väldigt farligt sätt att spela vidare på. En vacker dag köper man grisen i säcken som ingen vill köpa, då sitter man där med skulder upp till öronen.
