Citat:
Ursprungligen postat av
Chenille
Blue is the warmest color... du måste gilla slice of life rullar där inget särskilt händer för att tycka att den är fantastisk tror jag. Tänk dig Boyhood fast under en kortare tid och som handlar om ett lesbiskt par så är du ganska nära denna filmen.
Jag älskar ju denna men så är realistiska karaktärsskildringar utan Hollywoodfluff min absoluta favoritgenre.
Citat:
Ursprungligen postat av
Samizdat
Fast Boyhood hade jag dels igenkänningsfaktor i på ett annat sätt, dels berörde den mer effektivt. Kanske beror på igenkänningsfaktorn till viss del i och för sig, vad vet jag. Tyckte La vie d'Adèle var typ helt okej. Porren kunde jag varit utan, utan att på något sätt vara pryd av mig, och tidshoppen tycker jag är lite otydliga (inte på det sättet att de inte framgår, utan bara att de helt plötsligt sker - poof så har 3 år gått trots att karaktärerna knappt har åldrats, jaha), sedan tycker jag den är lite för ointressant för att rättfärdiga en speltid på tre timmar. Men jag kan förstå att man faller för den.
Skrev ett PM till chessjamt men nu skrev jag lite här också. Nåväl.
Får tacka båda två för input! Känns som en film jag bör se, men kanske får avvakta och vänta tills jag är mer redo för den. Verkar ju vara en forumfavorit för några och har haft den länge på min watchlist. Planerar dock att beta av flera franska filmer senare iår och då kommer
Blue is the warmest color definitivt att vara med där.
______________________
Mamma Roma (1962) var helt okej. Stabilt hantverk vad gäller foto, skådisar och användandet av musik och symbolik, men kan inte säga att den riktigt griper tag i mig. Landar någonstans på en trea i betyg.
Ska försöka fixa lite grejer här hemma först, sen fortsätter jag nog med Lars von Triers
Idioterne (1998).
http://www.imdb.com/title/tt0154421/?ref_=nv_sr_1