Citat:
Ursprungligen postat av
Fiskfjoll
Jag har läst serien två gången, tycker svenska duger alldeles utmärkt. Magiker och glas kan ses som filler, eller som fördjupning i Rolands förflutna. Tycker det är en av de bästa av böckerna i serien.
Är just nu på sista sidorna på Kings 11/22/63. Bra bok, lagom underhållande men inte mer.
Vad hände med skräcken Stephen King? Samma sak med Dean Koontz vafan. Båda började bra och med starka influenser från HP Lovecraft, men det har försvunnit längs vägen.
Jag kom rätt så nyligen över en äldre upplaga av
Vinterverk (som innehåller novellerna
Höstgärning och
Vinterverk, Femte upplagan, Legenda, 1991). I efterordet beskriver Stephen King hur han ser på sin kategorisering som skräckförfattare:
Frågan ''Var får du dina idéer ifrån?'' är den som jag oftast får (det är så att säga min ödesfråga), men den här är otvivelaktigt nästan lika vanlig: ''Skriver du
bara skräckhistorier?'' När jag svarar nej är det svårt att avgöra om den som ställer frågan är lättad eller besviken över svaret. [...] [Här berättar han om diskussionen med sin förlagsredaktör om vilken som skulle bli hans nästa utgivna bok efter
Carrie, valet låg mellan
Salem's lot - vars arbetstitel var
Second coming - och
Blaze. Det blev, som vi nu vet, Salem's lot] ''Nå, jag tyckte själv bäst om den - men han lät så underligt tveksam på rösten vilket fick mig att rycka till och fråga honom om något var på tok. 'Det är bara det att om du följer upp en bok om en flicka, som kan få saker att flytta på sig med hjälp av blotta tanken, med en bok om vampyrer, så kommer du att få en etikett på dig', sa han.
'Etikett?' frågade jag, uppriktigt förbryllad [...]
'Som skräckförfattare', svarade han motvilligt. (s. 243f)
Hursom. Novellerna
Sommardåd,
Vårbedrift,
Vinterverk och
Höstgärning gavs ursprungligen ut på svenska av Legenda som två separata böcker, där varje bok innehöll två noveller. Tre av dessa har inga övernaturliga inslag alls. (Samtliga noveller publicerades relativt nyligen på svenska i en och samma bok,
Årstider.) Syftet med att citera ur efterordet, vilket också var Kings syfte med efterordet, är att förklara att etiketten ''skräckförfattare'' är en som han fick av en slump i början av sin karriär. Det är ingen etikett som han (åtminstone när efterordet skrevs 1982) var missnöjd med, men han understryker också det faktum att han aldrig har betraktat sig själv som en renodlad skräckförfattare. Visst, det är väl för sina tidigare skräckberättelser som han är som mest känd, men (har inte läst så många av hans senare verk) i själva verket är det bara en etikett. Även om många av hans berättelser innehåller element av skräck och övernaturligheter, så har han ju - vilket han själv påpekar - skrivit annat också.