Jag reagerade också på det, både just det påståendet (i hennes fall snarare: erkännandet) och att artikeln även i övrigt saknade förväntade falska sakpåståenden och psykotiska verklighetsbeskrivningar. Men samtidigt har flera gamla regimpolitruker, inte minst inom sossenomenklaturen, förefallit på senare tiden glida från de gamla psykotiska beskrivningarna mot beskrivningar som ligger närmare verkligheten (samt flera har samtidigt uttryckt viss kritik mot de gamla psykotiska beskrivningarna eller åtminstone mot den värsta sortens renlärligt PK-dravel av det postmarxistiska slaget).
Det är ju egentligen inte
så överraskande, då det har i offentligheten skett en skarp kantring åt ett håll. Vissa står väl förvisso kvar i det värsta PK-träsket (Aftonbladets Virtanen och Lindgren, Expressens Lindström), andra har inte direkt rört sig för att de alltid har varit PK-kritiker och kritiker av de verkligen problemen (t.ex. Thomas Gür), men nog har det skett en allmän förskjutning hos många från fanatiskt PK till mindre PK och från föga PK till häftigt anti-PK (se sådana som t.ex. Ann Heberlein).
Mycket har så klart att göra med att problemen är nu så omfattande att de inte längre går att helt förneka (t.ex. skjutningar, sprängningar, terrorhotet, fyrverkerikrigsföring, de omfattande anlagda bränderna, attacker på alla möjliga slags anställda, taharrushen, gruppvåldtäkterna, den havererande sjukvården, försvarets haveri, kommunerna klarar inte av sina mest grundläggande uppgifter o.s.v.). Dessutom gick av förklarliga skäl luften ur det hela en aning när regeringen i november 2015 framförde förslag som dels pekade på att resurserna att ta emot asylsökande inte är obegränsade (och påståendena om motsatsen endast propaganda från nazister), att "ensamkommande barn" är ibland vuxna (istället för att det endast är en myt som sprids av nazister) o.s.v. Det som fram till nyligen hade varit nazism att ens andas framlades nu plötsligt som regeringens inställning.
Visst har man under 2016 försökt bedriva damage control, t.ex. med svenska "forskare" som t.ex. hävdar att taharrushen utförd av folk som kom hit igår beror på medeltida svenska traditioner, men de har av förklarliga skäl mest mött hån och löje. Att det har gjort det på Flashback är inte så överraskande, att det hörs lite av det på Twitter är väl inte heller så anmärkningsvärt, men den stora förändringen jag har märkt av är att det även har hörts här och där i gammelmedia, samt inte minst i t.ex. mitt Facebookflöde (och många gånger från folk som är offentligt kända). Men visst, det beror så klart vilka man följer (om man t.ex. följer sådana som Gür, Sanandaji, Ledarsidorna.se, Nyheter idag, Fablernas värld, Jens Ganman o.s.v.). Mitt fejanflöde gick på ett endaste år från ett närmast fullständig och monoman PK-psykos till enorm daglig kritik mot och drivandet med hela det politiska etablissemanget, de tidigare offentliga "sanningarna" i Sverige, de vanliga PK-flosklerna, genuspseudovetenskapen och feministerna, samt allt annat som tidigare inte har fått kritiseras, medan även de allra värsta PK-hjonen är i stort sett blivit helt tysta, förutom att de ibland skriver något ytterst vagt och luddigt som vittnar om hur ledsna och missförstådda de känner sig.
Sedan har så klart försök gjorts för att försöka vrida tillbaka klockan och försöka få allt från myndigheter (t.ex. polisen) till svensk gammelmedia från att sluta sprida information om vad som händer, som t.ex. i samband med de omfattande bilbränderna. Den här tweeten från den ökände PK-politruken Ehsan Fadakar här om dagen är rätt symptomatisk:
https://twitter.com/ehsanfadakar/status/816371249366573056
Men de predikar för döva öron. Det går inte att vrida tillbaka klockan. Anledningen är att misstron mot svensk ljugmedia och många andra inom det svenska etablissemanget nu är så omfattande, samt informationsspridningen på nätet så pass oberoende av etablissemanget, att man bara hugger sig i benet om man försöker gå tillbaka till att bedriva lögnkampanjer och fullständig mörkläggning, eftersom det bara leder till att man förlorar ännu mer i trovärdighet.
Lustigt nog verkade ovanstående i det sista stycket inte riktigt gå upp för många inom det svenska etablissemanget förrän valsegern för Brexit och Trump. Nog tycker jag att det hade varit lättare att förutsäga från allt det vi kan se redan i Sverige i sig, utan att blanda in Brexit och Trump, men tydligen var det först det som väckte många inom svenska etablissemanget på allvar. T.ex. har vi i den här tråden diskuterat länge och väl hur olika mätföretag tenderar att visa fel stöd för vissa politiska alternativ (inte minst SD), men det var först efter Brexit och amerikanska presidentvalet som denna insikt plötsligt blev verklig även i många svenska tidningar. Ja, när jag tänker på det, så tror jag faktiskt Melin har berört det ämnet efter Trumps seger...