Avskaffa monarkin!

Det hör främst hemma i en annan tråd, men kortfattat vill jag ha tvåkammarriksdag och en författningsdomstol, samt att kungens symboliska uppgifter skall utökas så att de bättre korresponderar med uppgifterna för de andra skandinaviska monarkerna.

Svenska folket samlas vid högtidliga och allvarliga tillfällen runt monarkin. Det har vi kunnat se i såväl bröllopstider som i tsunamitider. Republikanerna är så samlade kring monarkin i sin iver att bli av med densamme att de tycks bortse från en hel massa viktiga politiska frågor som på allvar hade behövt uppmärksamhet. Vad skulle republikanerna göra om de verkligen lyckades i sitt uppstå.


Därför har vi monarkister presenterat både och. Det är ju så att av alla argument, resonemang och fakta i denna tråd så står vi för nästan allt.


Alldenstund som lejonparten av de mest välfungerande västerländska demokratierna tillika är monarkier, så har Du helt enkelt fel. Verkligheten kan vara en otäck fiende.

Fö så kan det givetvis inte finnas så väldigt många meriter som slår hårdare i ett arvkungadöme än att både besitta släkarvet och ha fostrats till kung från späd ålder.


Så, medan kungen bevisligen har goda meriter för att vara kung i en arvsmonarki; börd, uppfostran och demokratisk legitimitet - och statschef i ett av världens mest demokratiska länder, så anser Du att han är mindre meriterad än vad statsministern är att vara statsminister - "Sorry, wrong papers".

Rent konkret: Vad tycker Du fungerar bäst i Sverige - monarkin eller regeringen?


Jag vill förstås inte förmena medborgarna deras kungliga underhållning, även om jag också anser att mer uppmärksamhet borde riktas mot de uppgifter som kungen löser, t ex statsbesök, utrikesnämnden mm. Men, man kan misstänka att massmedia - republikanskt anstucken som den ofta är utom i "specialtidskrifterna" - inte vill upplysa och lyfta fram sådant. Ja, om man inte kan hitta någon fjäder att bygga en hönsgård av förstås.

Nu är det inte jag, utan du som inte kan svara på kritik, utan tar till oförskämdheter i stället.

Det vore närmast stötande att utöka kungens uppgifter, då han inte ens klarar av att sköta dem han har.

Vilka uppgifter anser Du att han sköter dåligt? Eller om vi är mer precisa; vilka uppgifter anser Du att han sköter lika illa eller sämre än de demokratiskt utsedda statsråden?

Naturligtvis travesterade jag på dina meningslösa påståenden, att monarkin alltid hjälper, medan republiken är ett hinder. Det finns inget som säger att demokratiseringen av Portugal hjälptes av republiken. Eller för den delen att en monarki skulle ha hjälpt demokratiseringen. Naturligtvis svarar du med ytterligare ett sådant påstående. Sedan trasslar du dessutom till det eftersom Franco gjorde Spanien till en fascistisk monarki.

Trots att han, enligt dig, alltid är i tjänst, förvandlades en resa till Brunei till en privat sådan. Där han naturligtvis gör bort sig.

Detta börjar bli surrealistiskt. Den spanska monarkin föll två gånger; 1873 och 1931. Franco tog makten i samband med det spanska inbördeskriget. Han förklarande av den spanska monarkin 1947 var ett rent falsarium, ty någon monark tillkom inte förrän efter Francos död 1975 - tronpretendenten var i landsflykt och förbjuden inresa till Spanien. Mellan 1931 och 1975 fanns det således ingen spansk monarki.

Tvärtom är Trygger viktig för att förstå varför monarkin ser ut som den gör idag. Men för att glädja dig kan vi väl ta några citat från dina länkar.

"...viktigaste fråga vid sidan av att förhindra demokrati i Sverige var länge att söka tvinga kvar Norge i unionen."

Som sagt var han en uttalad antidemokrat.

"Som nära bundsförvant hade han den mest destruktiva och skadligaste gestalten i svensk 1900-talspolitik, drottning Victoria som gjorde allt hon kunde för inte bara stoppa demokrati utan också för att försöka få Sverige som krigförande lydstat till Tyskland."

Drottning Victoria var alltså dotter till någon arvsfurste i Tyskland. I det här sammanhanget var ett scenario där Sverige går med i kriget på Tysklands sida inte alls otänkbar.

Man kan tycka att den nuvarande kungen är en ofarlig lallande halvfigur. Men händelserna på 10-talet visar hur farlig monarkin kan vara i fel tid och i fel händer.

Vi skall inte diskutera allehanda politiker i denna tråd; jag har givit Dig ett flertal exempel på det Du bad om. Du kan ju också vara medveten om att socialisterna vid denna tid ingalunda hade övergivit tankarna på väpnad revolution och att störtandet av monarkin stod högt på deras program, så de ansågs på goda grunder vara en samhällsfarlig kraft. Kanske var det den personliga vänskapen mellan Trygger och Branting som avvärjde det hotet.

Erfarenheterna från 10-talet visar precis tvärtom - monarkin var en stärkande kraft och genom det svenska kungahusets goda kontakter med Tyskland - Victoria var kusin med kejsaren - så kunde Sverige hållas utanför kriget.

Mitt monarkistiska råd är att låta den verkliga verkligheten tala - inte den kontrafaktiska.

Kontrafaktiska historieskrivningar är annars din paradgren. Jag ska påminna nästa gång du kommer med det.

Man ska skilja mellan socialdemokraterna med Branting som ledare och de revolutionära rörelserna. För de senare är Jonas Sjöstedt numera ledare. Branting var demokrat, till skillnad från Trygger.

Vi har alltså att drottning Victoria med djupa tyska sympatier och stark vilja att gå med i kriget, intrigerande med Trygger att eventuellt göra en statskupp. Det anser du alltså var en garant för freden än tvärtom?

Minsann. Jag trodde Franco, som för övrigt var rojalist, återupprättade monarkin innan han dog. Tydligen tyckte han bara att det fanns ett bättre statsskick än monarki, det med honom själv som statschef. Min gissning är att han inte ville göra sig löjlig som Napoleon.

Franco utsedde Juan Carlos till efterträdare. Att han gjordes till kung efter Francos död ser jag som en ren teknikalitet. Du tycker det är viktigt att han var kung för demokratiseringen. Med tanke på att demokratiseringen kunde ske i andra länder utan att den tidigare diktatorn utsett den blivande kungen, tror jag inte alls att det var avgörande på något sätt.