Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Filmprojekt 1: 1920-talet

Körkarlen (1921)

Heeeeere's Joooohnny!

Kubrick har nog sett den här filmen och inspirerats av huvudpersonen, David Holm, och dennes agerande i en liknande situation.

Vem är John Galt? Förlåt, David Holm, menar jag. Jo, han spelas av Victor Sjöström i Victor Sjöströms filmatisering av Selma Lagerlöfs Körkarlen. Jag har inte läst romanen så hur filmen står sig mot den kan jag inte uttala mig om. Nåväl - vem David Holm är var frågan. Han är huvudpersonen i filmatiseringen... förlåt! David Holm är en familjefar, eller kanske inte - men familj har han. Han är alkoholist och förstör mest för sin omgivning.

Vi träffar honom och några vänner på nyårsafton, då han berättar historien om körkarlen - mannen som under ett år får tjäna Döden och hämta alla avlidna. Körkarlen blir den som dör närmst det nya året, och genom denna historia avstyr David ett bråk; ingen vill vara körkarlen. Därefter följer en massa tillbakablickar i Davids liv, för att se vad han ställt till med, och vad som har pågått, och vad som har hänt, och vad som har skett, och vad som har försiggått, och vad som har inträffat, och så vidare.

Fotot - jag jämför kanske främst med Das Cabinet des Dr. Caligari - är kvalitativt, det känns rent och helt och fräscht (lite som nykterhetsbudskapet i filmen kan kännas, om man är lagd sådan). Man har låtit körkarlen, med sin vagn, vara delvis genomskinlig och det är ett snyggt tilltag. Tyvärr fungerar det inte fullt ut och i vissa scener ser man knappt något av det som är halvt genomskinligt - full transparens så att säga, vilket kanske är önskvärt i många områden, men inte i bokstavlig betydelse på filmduken. Färgen används smart: rött, gult och blått för olika sorters scener.

"Den bästa svenska filmen någonsin" har jag läst, och så långt är jag inte beredd att gå, men klart godkänd och mer därtill. Den påminner lite om Buñuels Los Olvidados (1950) i det att den skildrar människor i extrem fattigdom och innehåller drömsekvenser - även om det här inte är surrealistiskt på samma sätt som i Buñuels alster.

6/10

Filmer som ingår i projektet:

Blev yojimbo, helt ok intressant plot. Men tycker tyvärr enbart de sju samurajerna har jag älskat av alla av
Akira kurosawas filmer.

Men klart godkänd.


Filmprojekt klassiska filmer 1900-1960talet


Filmer kvar i Projektet 20/56 kvar


sedda





topplistan

Nästa

Ingen spec i tanken blir någon random

Filmprojekt 1: 1920-talet

Nosferatu - eine Symphonie des Grauens (1922)

1897 skrev Bram Stoker romanen Dracula. F.W. Murnau, regissören, ville filmatisera det verket. Dessvärre saknade hans studio rättigheterna till det. Ingen fara - han ändrade några detaljer och gjorde en film ändå. Efter att det i rätten hade fastslagits att studion hade gjort sig skyldig till upphovsrättsbrott, beordrades att alla kopior av filmen skulle förstöras - men några överlevde. De där få detaljerna? Ja, greve Dracula blev greve Orlok. Vampyr blev nosferatu, från grekiskans nosophoros - smittspridare. Inte så värst mycket skillnad, kan man väl lugnt påstå.

Fastighetsmäklaren Hutter lever i Wisborg, Tyskland. Han blir skickad till Transsylvanien för att träffa en potentiell kund, nämligen greve Orlok. På vägen dit äter han på ett värdshus, och när han nämner att han ska besöka greven varnar alla honom - det är inte säkert, det finns en best i skogen, åk inte dit...

Han fäster inte någon uppmärksamhet vid den varningen, inte heller bryr han sig om att kusken han anlitat vägrar åka vidare - resten av vägen går han till fots. Han anländer sent och då greve Orlok sover på dagarna äter de en väldigt sen middag tillsammans. Hutter vaknar sedan upp med bitmärken på halsen, och skriver ett brev till sin älskade:

My darling! Dearest!

Do not be troubled that your beloved is far away.

The mosquitoes are a terrible nuisance. Two just bit me on the neck, side by side, quite close together...

Myggor hade inte varit så värst farligt, men värre - och större - faror lurar i slottets vrår: Greve Orlok. Apropå greven så får han se en bild på Hutters fru, varpå han påpekar att hon har en ljuvlig hals. Han var som sagt en potentiell kund; han köper huset i Wisborg, mittemot Hutters.

Max Schreck är riktigt bra i rollen som Dracula, Orlok, monstret, blodsugaren, smittspridaren. Han ser ut som ett monster på riktigt, han skulle kunna vara en vampyr. Jag skulle inte säga att någon scen är extra minnesvärd, att någon scen står ut. Möjligtvis skuggan i trappan, men nja.

Skräckfilm är det då inte, även om den från och till kan tyckas lite obehaglig. Så här skrev Roger Ebert: Bra gjord är den hur som helst, men den griper aldrig riktigt tag i mig, tyvärr. En stabil sexa men inte mer än så.

6/10

Filmer som ingår i projektet:

Filmprojekt 1: 1920-talet

Metropolis (1927)

En dystopisk framtidsvision där klassuppdelningen inte kunde vara tydligare. Arbetarna förs i raka led till och från fabriken. Under dygnets resterande timmar lever de i underjorden, under staden Metropolis. I staden, i stora skyskrapor, bor de rika - däribland stadens ledare Joh Fredersen. Sedan flera månader tillbaka har man hittat mystiska kartor i arbetarnas fickor. Uppror väntar!

Det är mycket symbolik i den här filmen, såväl politisk som religiös. För att ge ett exempel så heter Fredersens nybyggda högkvarter Babels torn, som Maria också berättar om för en hängiven publik (vem hon är kommer vi till). Johs fru, död i barnsäng, hette Hel - namne med kvinnan som styrde i den nordiska mytologins underjord. Kanske inte alls relevant eller över huvud taget något som var menat att tolkas så, men whatever. Utöver det har vi bland annat den redan nämnda segregationen.

There can be no understanding between the hand and the brain unless the heart acts as a mediator ... The mediator between head and hands must be the heart!

I bilden finns också den galne uppfinnaren Rotwang, som offrar sin hand för att skapa en ond människoliknande robot. Johs son, Freder, blir förälskad i den fattiga arbetaren Maria. Vad som händer sedan kommer få dig att häpna... nej, men vad som följer därefter är en lång uppbyggnad som inte alls är särskilt intressant. I den första delen får Freder insikt om hur de fattiga har det, i den andra delen dör staden (då dödssynderna vaknar till liv) och i den avslutande delen ska Freder uppfylla sin roll som the mediator, medlaren.

Vilka storslagna miljöer som regissören Lang bygger upp här. Stora folkmassor (redan vid det första skiftbytet), öppna miljöer samt enorma byggnader. Jämför det med Dr. Caligaris klaustrofobiska miljöer med de kantiga byggnaderna. Enorm skillnad! Det här är en riktigt välgjord film. Scenerna i Rotwangs labb är också minnesvärda. Teslaspolar och allt, riktigt häftiga scener faktiskt.

Men att det är välgjort räcker inte. Alldeles för ointressant, alldeles för tråkig, alldeles för lång. Dessutom stundtals töntig och orealistisk, som när Freder ska värja sig mot den stora mobben som vill döda honom - med enbart knytnävarna lyckas han på något sätt värja sig från ett tiotal personer. Jo, men visst. Fantastiskt komponerat, men det är tyvärr lika själlöst som staden Metropolis verkade vara - även om Helm (som spelar Maria) gör det bra. Besviken, förvånad, men denna var sämst hittills i det här projektet.

4/10

Filmer som ingår i projektet:

Med anledning av den recension jag nyss skrev, och med tanke på hur jag skrivit om de andra filmer jag hittills sett (bara två kvar!), blir ju mina förväntningar på projektet ganska roliga att läsa, med facit i hand:

Tråkigt att Metropolis inte föll i smaken, Samizdat. Själv håller jag den som sagt som den kanske bästa stumfilmen jag har sett, tillsammans med Sunrise. Har å andra sidan bara sett dem en gång vardera så behöver kanske se om dem igen för att fräscha upp minnet.

Gillade överlag symboliken med hjärnan, hjärtat och handen som fadern, sonen och arbetarna personifierade. Väldigt övertydligt och simplificerat kanske med dagens måt mätt, men det gick rakt hem hos mig. Skrattade högt också när textremsorna skrek ut "Die hexe! Die hexe!".

Ja, det var trist. Ska ge Lang en andra chans så småningom med M. Sunrise tänkte jag också se framöver.
Om det går hem hos en så har ju filmen en i sitt grepp, kan man säga. Fastnade inte riktigt för det och (bland annat) därför blev den alldeles för långrandig.

La passion de Jeanne d'Arc (1928)

Vem Jeanne d'Arc var kanske jag inte behöver skriva; det är lite som när man recenserar t ex Exodus: Gods and Kings (2014). Sådant borde man känna till. Hur som helst, om man mot förmodan inte gör det så är hon Frankrikes nationalhelgon. Ähh, jag saxar från Wikipedia:

Upplägget är okomplicerat: filmen skildrar processen mot henne. Falconetti, som gestaltar Jeanne d'Arc, förmedlar så otroligt mycket bara genom närbilder på ansiktet. Fantastiskt!

De tomma och ljusa bakgrunderna resulterar i att allt fokus läggs på de fåtal detaljer som finns i bild - oftast bara de olika personernas ansikten, ett i taget. Avskalat, enkelt och riktigt snyggt foto. Einhorns ljudspår, Voices of Light, passar perfekt in men då ska det nämnas att jag är svag för sådan här mäktig kyrkomusik.

8/10

---

Un chien andalou (1929)

Salvador Dalí och Luis Buñuel träffades i Paris, där alla framgångsrika kulturmänniskor höll till under den här tiden. Det här är väl världens första abstrakta, surrealistiska, film. Den är bara 16 minuter lång och finns på YouTube om man vill se den. Stetoskop!

Den första scenen är kanske den mest omtalade, och den mest minnesvärda. Riktigt obehaglig med rakbladet i ögat. Åtta år senare... sexton år tidigare... i vår... cyklisten föll!

Filmhistoriskt är det här en viktig film. Spanjorerna visade att även filmkonsten kunde vara abstrakt. Som film då? Jag vet inte riktigt hur man ska betygsätta den, vad man i så fall ska bedöma. Problemet här är att deras film inte bara är surrealistisk och abstrakt, utan den saknar budskap, mening och allt sådant. Man ska inte tolka den, den bara är - utan att vara någonting. Men! Den ska ha ett betyg, för den är med i projektet. Det får bli en femma, för det är en jämn, härlig och färgglad nuffra.

5/10

---



Snittbetyg: 6,2

Decenniefördelning: nej, jag skojar bara

Betyg:
Das Cabinet des Dr. Caligari (1920) - 7/10
Körkarlen (1921) - 6/10
Nosferatu (1922) - 6/10
Safety Last! (1923) - 8/10
Sherlock Jr. (1924) - 8/10
Pansarkryssaren Potemkin (1925) - 5/10
The General (1926) - 5/10
Metropolis (1927) - 4/10
La passion de Jeanne d'Arc (1928) - 8/10
Un chien andalou (1929) - 5/10

Rangordning av filmerna:
1. Sherlock Jr. (1924)
2. La passion de Jeanne d'Arc (1928)
3. Safety Last! (1923)
4. Das Cabinet des Dr. Caligari (1920)
5. Körkarlen (1921)
6. Nosferatu (1922)
7. Pansarkryssaren Potemkin (1925)
8. Un chien andalou (1929)
9. The General (1926)
10. Metropolis (1927)

Kommentar: jag har redan konstaterat att mina förväntningar i stället blev tvärtom - Metropolis var sämst bland de tio filmer som projektet innehöll. Kul ändå att alla var godkända, även om jag nog förväntade mig det med tanke på att jag valde från decenniets allra mest kända filmer. Slapstick föll jag för från både Keaton och Lloyd, där den förstnämnde "vinner" projektet med sin fartfyllda film. Kanske att man ska utforska den tredje mannen (inte filmen från 1949), Charlie Chaplin, också?

Fritz Lang kommer att få någon chans till trots fiaskot med storstaden. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, det var trots allt ett ganska kort projekt, men det var kul att få en inblick i filmens historia genom att se de här filmerna från 1920-talet. Så småningom kommer jag att arbeta mig vidare genom de efterföljande årtiondena, men nästa projekt blir något helt annat.

Avslutningsvis - tack för visat intresse!

Kul projekt och det har varit väldigt intressant att följa!
Har själv inte sett så mycket stumfilm men de har ju en viss tjusning och dragningskraft som gör att man vill återkomma till dem ibland. Tråkigt med Metropolis, men smaken är ju delad som bekant. Blev sugen på att se mer av Keaton och börja utforska Harold Lloyd efter det här projektet.

Bra jobbat också med välskrivna recensioner! Ser fram emot vad för nästa projekt du kommer att köra.

Instämmer med chessjamt att det har varit ett trevligt och välskrivet projekt att följa så det blir kul att se vad du ger dig på härnäst!

Kände också att jag behövde rätta dig lite här. Det finns en del surrealistisk, dadaistisk och abstrakt film från 20-talet och Luis Buñuel var inte först där. Man Ray, Rene Clair, Hans Richter, Fernand Leger, Walter Ruttmann och Germaine Dulac är några namn att kolla upp.

Kul att läsa! Nästa projekt kommer upp strax (förhoppningsvis i dag), något större än detta men inget mastodontprojekt. Tror jag. Det beror väl på var gränsen går...
Tack för rättelsen! Och för namnen.

Filmprojekt 2: Tematiska trilogier

Vad är då detta?
Jo, jag tänkte se några trilogier som kanske inte är rena uppföljare utan snarare är gjorda av samma regissör och är liknande i tema - alltså tematiska trilogier. Totalt är det 18 filmer, 6 regissörer med var sin trilogi. De allra flesta är osedda men de jag har sett sedan tidigare markeras med en asterisk. Gerry och Amores perros har båda två 8/10, men det var flera år sedan jag såg dem och det kan mycket väl bli så att betygen justeras.

Jag inser nu att de olika temana kanske inte är så hoppfulla... fast det beror väl på hur man ser det. Morrissey säger ju: come, Armageddon, come, Armageddon - come! Inte sällan håller jag med honom.

Regissör, tema och filmer:

Park Chan-wook - Hämnd
Sympathy for Mr. Vengeance (2002)
Oldeuboi (2003)*
Lady Vengeance (2005)

Alejandro González Iñárritu - Död
Amores perros (2000)*
21 Grams (2003)
Babel (2006)

Gus Van Sant - Död
Gerry (2002)*
Elephant (2003)
Last Days (2005)

Lars von Trier - Depression
Antichrist (2009)
Melancholia (2011)
Nymphomaniac (2013)

Michelangelo Antonioni - Alienation
L'avventura (1960)
La notte (1961)
L'eclisse (1962)

Ingmar Bergman - Tro
Såsom i en spegel (1961)
Nattvardsgästerna (1963)
Tystnaden (1963)

Startdatum: första filmen blir nog i morgon!

Deadline: precis som under mitt första projekt kommer jag inte uteslutande se filmerna i den här listan, men jag hoppas bli klar senast i mars.

Förväntningar: Oldeuboi är ju en av mina favoritfilmer och ligger dessutom på en tia (som jag är extremt sparsam med, på Letterboxd har jag betygsatt 327 filmer men enbart 3 har fått 10/10), så mina förväntningar på Parks filmer är ganska höga. Inte heller i övrigt är förväntningarna låga, det här är knappast okända regissörer och det lilla jag har sett från Bergmans 50-tal har gett mersmak.

Upplägg: recensionerna skrivs i denna tråd, och jag kommer se filmerna (inom varje trilogi) i kronologisk ordning men inte nödvändigtvis en trilogi i taget.