Citat:
Fast nu är du ute på väldigt tunn is. Jag är även en av dom som har en finskspråkig fru, och pratar finska/engelska på jobbet. De flesta bekanta är även de finskspråkiga.
Trots att jag med andra ord behärskar finskan rätt väl, och inte känner att det är något problem i vardagliga situationer, så föredrar jag utan tvekan svensk service i viktiga sammanhang, exempelvis kontakt med myndigheter, banken, läkare o.s.v.
Det finns fortfarande gott om folk (speciellt i området kring VCS som nu frågan handlade om) som pratar svenska och endast svenska. Och - helt oavsett hur väl du pratar finska, om svenska är ditt modersmål kommer det att vara det språk som du kan kommunicera bäst på i en nödsituation.
Om du t.ex. bryter benet och är i extrem smärta är nog det sista du vill råka ut för en läkare som inte förstår vad du säger. I dom situationerna, hur väl man än tror sig kunna ett annat språk, så är givetvis ens modersmål (och känslospråk) det som ligger närmaste till hands.
Sen tycker jag förvisso man kunde sänka ribban med denna "allt eller inget" attityd som vissa har. Om det finns 10 läkare på ett sjukhus borde inte alla behöva tala svenska. Det borde räcka med att en del av dom gör det, så länge man verkligen får tid till dessa och väntetiden är den samma oavsett.
Trots att jag med andra ord behärskar finskan rätt väl, och inte känner att det är något problem i vardagliga situationer, så föredrar jag utan tvekan svensk service i viktiga sammanhang, exempelvis kontakt med myndigheter, banken, läkare o.s.v.
Det finns fortfarande gott om folk (speciellt i området kring VCS som nu frågan handlade om) som pratar svenska och endast svenska. Och - helt oavsett hur väl du pratar finska, om svenska är ditt modersmål kommer det att vara det språk som du kan kommunicera bäst på i en nödsituation.
Om du t.ex. bryter benet och är i extrem smärta är nog det sista du vill råka ut för en läkare som inte förstår vad du säger. I dom situationerna, hur väl man än tror sig kunna ett annat språk, så är givetvis ens modersmål (och känslospråk) det som ligger närmaste till hands.
Sen tycker jag förvisso man kunde sänka ribban med denna "allt eller inget" attityd som vissa har. Om det finns 10 läkare på ett sjukhus borde inte alla behöva tala svenska. Det borde räcka med att en del av dom gör det, så länge man verkligen får tid till dessa och väntetiden är den samma oavsett.
Jag tror att om du brutit benet och upplever intensiv smärta, så kommer nog en finsk läkare oavsett om du talar finska att klara av att läsa ditt kroppsspråk. Du behöver knappast beskriva din smärta i detalj för att få den vård du behöver. Tycker att hela denna diskussion om sjukvård på svenska har börjat urarta, och man frågar sig vad det är som är så komplicerat att förklara ens för en finskatalande läkare i dagens läge, då sjukdomar företrädesvis diagnosticeras via laboratorieprov etc.
Sen vad gäller "allt eller inget", varför kan inte de läkare som sökt in till Helsingfors Universitet via svenskkvoten (dvs. lägre poäng krävt i inträdesprovet) vara tvungna att göra tjänst (ens en begränsad tid) i områden där man har svenskspråkiga patienter? Nu stannar ju majoriteten av dessa kvotläkare i Helsingfors och behandlar finskspråkiga patienter. Men fortfarande verkar SFP-anhängare försvara dessa kvoter, för att det behövs svenskspråkiga läkare åt svenskspråkiga patienter. Vilket jävla hyckleri.
