Ironi eller antifeminism?

Måste säga att jag är ganska road av detta forum. Jag läser de inte som seriösa inlägg mellan jämbördiga parter snarare känns de som om feministerna kan jämställas med gnälliga tillrättavisade dagisfröknar medans antifeministerna framstår som interligenta barn med "psykopatoida drag" som driver hänsynslöst med sina feminister/dagisfröknar.

Så de jag funderar på är om detta inte bara är en lekstuga och att antifeministerna gör en ironisk tvist på den "seriösa" konsensus debatt som bedrivs av feminister? De känns som om antifeministerna ofta inte riktigt tror på de dom skriver men samtidigt utgör inläggen givetvis en motpol till den offentliga debatten som är minst lika befängd.

Jag slås ofta av antifeministernas kreativitet och förmåga att vrida till saker, roliga små tankeexperiment, ironiska utfall, skruvade jämförelser osv. Medans feministerna framstår som tråkiga ointelligenta dagisfröknar som på fullt allvar tillrättavisar och förklarar.

Jag tänkte mig en bakgrundsfiol och en spökröst som gjorde den där narrationen.
God jul! Vad står det i matchen?
Vinner vi?

Va, de där måste du utveckla?


De samma de samma.

https://youtu.be/WYebo9T0WP4
South Park har koll!

De finns för många möjliga associationer så du måste utveckla sambandet mellan min post och klippet eller tänker du bara på musiken?

Bara på fenomenet narrator.

I mitt fall kan jag tycka att det mesta är på skoj, med en allvarsam tanke bakom. Oftast för att belysa hur absurdt eller korkat något kan vara.
När det kommer till MGTOW är jag allvarlig.

Positionerar man sig rätt mot en dikterande ideologi som feminismen och kan roa sig över eländet. Så har man mycket, väldigt mycket att tjäna av situationen / potentialen som skapats.

Sothpark gänget är genier när de kommer till narrativ. Älskar serien! Dom skulle säkert kunna driva med svensk feminism, eller Sverige och dess totalitära debattklimat, märkliga samhälle och mäniskor.

Kan mycket väl tänka mej min tråd med den den melodin i bakgrunden .

Det går väl att överföra på det mesta. Att vara rabiat är att tillskriva något ett allvar som försvårar humor och distans. Det blir öppet mål att diskutera med såna människor.

Att ni beter er som femåringar är ingen ny observation. Särskilt intelligent lär få tycka att det är.


Att ni har en kultur av att försöka tramsa sönder alla trådar säger nog mest om er skräck för seriös debatt.

Det är ju i sig ett erkännande om vad ni tror skulle framkomma i en sådan, så jag bryr mig sällan om underforumet. Innerst inne tycker ni ju redan att feminismen har rätt.

Och med trådstarten har du alltså kommit ut som "feminist" -- eller vad är din poäng?

Jag förmodar att du antyder att jag måste vara ironisk för att vara konsekvent?

Micro den knäppaste tanten på hela forumet som fantiserar om att andra tanter nyper hennes vuxna son i rumpan som sedan kommer hem och visar blåmärkena på ändan för mamma (uppenbarligen en ren fantasi)!! någon som kan Freud och vill försöka sej på en analys på de? Pateteiskt . Ska man ens göra sej besväret att tala med en sådan sjuk mänska?