Stängt
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/boende-byggande-och-bebyggelse/fastighetspriser-och-lagfarter/fastighetspriser-och-lagfarter/pong/statistiknyhet/smahusbarometern-t.o.m.-november-2016/
2,5 veckor gammalt och kanske redan avhandlat i tråden. Inga dramatiska förändringar men ändå ett litet trendbrott. Gotland sticker ut med en nedgång på 7%. Är det högbelånade stockholmare som börjar få kalla fötter och säljer sommarhuset? Jag tror att Visby kommer att rasa först.
Nästa publikation kommer den 12/1.
Citat:
Småhusbarometern t.o.m. november 2016:
Trendbrott i prisutvecklingen för småhus
Statistiknyhet från SCB 2016-12-08 9.30
Sedan toppnoteringen i augusti, till och med november, har priserna för småhus sjunkit med nästan 1 procent. Priserna för småhus är dock 1 procent högre för den senaste tremånadersperioden september–november, jämfört med den föregående perioden juni–augusti.
Mellan de två senaste tremånadersperioderna redovisas stigande priser i 13 av Sveriges 21 län. Den högsta prisutveckling på länsnivå var 4 procent, vilket redovisas i både Gävleborgs och Södermanlands län. I fyra län redovisas sjunkande priser. Den största prisnedgången återfinns i Gotlands läns med 7 procent, följt av Örebro län med 2 procent. I storstadsregionerna Stor-Göteborg och Stor-Stockholm var priserna oförändrade, medan priserna sjönk med nästan 1 procent i Stor-Malmö.
På årsbasis, senaste tremånadersperioden jämfört med motsvarande period ett år tidigare, har priserna stigit med 10 procent. Fördelat regionalt på län och årsbasis steg priserna i samtliga 21 län. Den största prisuppgången redovisas i Södermanlands län med 16 procent, följt av Västmanlands och Kalmars län med 14 procent. Den lägsta prisuppgången återfinns i Gotlands län med 1 procent. I storstadsregionerna Stor-Malmö, Stor-Göteborg och Stor-Stockholm steg priserna mellan 7 och 11 procent.
Det genomsnittliga priset för en småhusfastighet i landet uppgick till drygt 2,7 miljoner kronor under perioden september–november 2016.
Trendbrott i prisutvecklingen för småhus
Statistiknyhet från SCB 2016-12-08 9.30
Sedan toppnoteringen i augusti, till och med november, har priserna för småhus sjunkit med nästan 1 procent. Priserna för småhus är dock 1 procent högre för den senaste tremånadersperioden september–november, jämfört med den föregående perioden juni–augusti.
Mellan de två senaste tremånadersperioderna redovisas stigande priser i 13 av Sveriges 21 län. Den högsta prisutveckling på länsnivå var 4 procent, vilket redovisas i både Gävleborgs och Södermanlands län. I fyra län redovisas sjunkande priser. Den största prisnedgången återfinns i Gotlands läns med 7 procent, följt av Örebro län med 2 procent. I storstadsregionerna Stor-Göteborg och Stor-Stockholm var priserna oförändrade, medan priserna sjönk med nästan 1 procent i Stor-Malmö.
På årsbasis, senaste tremånadersperioden jämfört med motsvarande period ett år tidigare, har priserna stigit med 10 procent. Fördelat regionalt på län och årsbasis steg priserna i samtliga 21 län. Den största prisuppgången redovisas i Södermanlands län med 16 procent, följt av Västmanlands och Kalmars län med 14 procent. Den lägsta prisuppgången återfinns i Gotlands län med 1 procent. I storstadsregionerna Stor-Malmö, Stor-Göteborg och Stor-Stockholm steg priserna mellan 7 och 11 procent.
Det genomsnittliga priset för en småhusfastighet i landet uppgick till drygt 2,7 miljoner kronor under perioden september–november 2016.
2,5 veckor gammalt och kanske redan avhandlat i tråden. Inga dramatiska förändringar men ändå ett litet trendbrott. Gotland sticker ut med en nedgång på 7%. Är det högbelånade stockholmare som börjar få kalla fötter och säljer sommarhuset? Jag tror att Visby kommer att rasa först.
Nästa publikation kommer den 12/1.
__________________
Senast redigerad av Schering 2016-12-26 kl. 13:41.
Senast redigerad av Schering 2016-12-26 kl. 13:41.
Jag har länge följt denna tråden och förundras över de diametralt olika ståndpunkter som saluförs. Jag är visserligen ingen ekonom, men även en lekman märker ju att något är väldigt skevt på bostadsmarknaden, speciellt i Stockholm. Folk verkar ha blivit alldeles fartblinda och att hävda att detta skulle vara det "nya normala" är ju helt barockt! Det kanske inte märks när man sitter lite högre upp i pyramiden, men i botten så har det börjat skaka ordentligt.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
__________________
Senast redigerad av hemligt.konto 2016-12-26 kl. 13:51.
Senast redigerad av hemligt.konto 2016-12-26 kl. 13:51.
Citat:
Någon som ser likheterna med dagens ekonomiska situation i Sverige?
Since the year 2000, Latvia has had one of the highest (GDP) growth rates in Europe.[133] However, the chiefly consumption-driven growth in Latvia resulted in the collapse of Latvian GDP in late 2008 and early 2009, exacerbated by the global economic crisis, shortage of credit and huge money resources used for the bailout of Parex bank.[134] The Latvian economy fell 18% in the first three months of 2009, the biggest fall in the European Union.[135][136]
The economic crisis of 2009 proved earlier assumptions that the fast-growing economy was heading for implosion of the economic bubble, because it was driven mainly by growth of domestic consumption, financed by a serious increase of private debt, as well as a negative foreign trade balance. The prices of real estate, which were at some points growing by approximately 5% a month,
Since the year 2000, Latvia has had one of the highest (GDP) growth rates in Europe.[133] However, the chiefly consumption-driven growth in Latvia resulted in the collapse of Latvian GDP in late 2008 and early 2009, exacerbated by the global economic crisis, shortage of credit and huge money resources used for the bailout of Parex bank.[134] The Latvian economy fell 18% in the first three months of 2009, the biggest fall in the European Union.[135][136]
The economic crisis of 2009 proved earlier assumptions that the fast-growing economy was heading for implosion of the economic bubble, because it was driven mainly by growth of domestic consumption, financed by a serious increase of private debt, as well as a negative foreign trade balance. The prices of real estate, which were at some points growing by approximately 5% a month,
Nej, ser ingen likhet. Lettland hade en BNP ökning på 100% 2004 till 2008. Vi har haft en BNP-ökning på 10 % sammanlagt de 5 senaste åren.
Citat:
Jag har länge följt denna tråden och förundras över de diametralt olika ståndpunkter som saluförs. Jag är visserligen ingen ekonom, men även en lekman märker ju att något är väldigt skevt på bostadsmarknaden, speciellt i Stockholm. Folk verkar ha blivit alldeles fartblinda och att hävda att detta skulle vara det "nya normala" är ju helt barockt! Det kanske inte märks när man sitter lite högre upp i pyramiden, men i botten så har det börjat skaka ordentligt.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
Du ser nyktert på tillvaron, sunt förnuft kallar man det nog till vardags.
Håller med om allt du säger.
Citat:
Jag har länge följt denna tråden och förundras över de diametralt olika ståndpunkter som saluförs. Jag är visserligen ingen ekonom, men även en lekman märker ju att något är väldigt skevt på bostadsmarknaden, speciellt i Stockholm. Folk verkar ha blivit alldeles fartblinda och att hävda att detta skulle vara det "nya normala" är ju helt barockt! Det kanske inte märks när man sitter lite högre upp i pyramiden, men i botten så har det börjat skaka ordentligt.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
För en gångs skull ett klokt inlägg, väldigt få kommer med något konkret, bara en massa gnäll och idiotförklaringar av "andra sidan".
Personer som Trilske är värst.
slemhog har ibland ett nedlåtande tonfall men kommer ibland med intressanta vinklingar och referenser till intressanta siffror, bra.
Själv har jag i princip gett upp i den här tråden, det är ingen mening att komma med sakliga argument och siffror eller logiskt resonemang. Hoppas bara att Alpha med flera håller ut.
Citat:
0,13 är klart sämre än index så om du inte tror du kan bättra dig skulle du tjäna på att placera i index så visst har du nytta av att följa upp detta.
Citat:
Bumpar denna lite, Alpha101, jag vill gärna att du visar var jag går till personangrepp, samt hur du mäter upp dessa personangrepp, du verkar vara svarslös ( för att använda ditt eget uttryck ).
Frågan är bara vilken mätmetod vi ska använda, om vi ska använda hur mycket du tog åt dig, eller om vi ska titta på någon form av objektiv modell för det hela, det borde ju inte vara några problem för dig som alltid vill räkna fram allt ( även mänskligt beteende ) matematiskt.
Seså, blända mig.
Frågan är bara vilken mätmetod vi ska använda, om vi ska använda hur mycket du tog åt dig, eller om vi ska titta på någon form av objektiv modell för det hela, det borde ju inte vara några problem för dig som alltid vill räkna fram allt ( även mänskligt beteende ) matematiskt.
Seså, blända mig.
Vi kanske kan mäta hur många dagar som du blivit avstängd den senaste tiden eller hur många inlägg du fått borttagna pga av skit du vräker ur dig. Det kanske kan vara den mätmetod du efterlyser?
Citat:
Tack för ett intressant inlägg
Jag har länge följt denna tråden och förundras över de diametralt olika ståndpunkter som saluförs. Jag är visserligen ingen ekonom, men även en lekman märker ju att något är väldigt skevt på bostadsmarknaden, speciellt i Stockholm. Folk verkar ha blivit alldeles fartblinda och att hävda att detta skulle vara det "nya normala" är ju helt barockt! Det kanske inte märks när man sitter lite högre upp i pyramiden, men i botten så har det börjat skaka ordentligt.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
Citat:
Jag har länge följt denna tråden och förundras över de diametralt olika ståndpunkter som saluförs. Jag är visserligen ingen ekonom, men även en lekman märker ju att något är väldigt skevt på bostadsmarknaden, speciellt i Stockholm. Folk verkar ha blivit alldeles fartblinda och att hävda att detta skulle vara det "nya normala" är ju helt barockt! Det kanske inte märks när man sitter lite högre upp i pyramiden, men i botten så har det börjat skaka ordentligt.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
Jag är som sagt ingen ekonom, men jag kan se vad som händer i min närhet. Min pappa var glad hippie i början av 90-talet och bodde i kollektiv, när de andra boende började skaffa familjer och flyttade ut så tog farsan över kontraktet. Denna fina gamla lägenhet med centralt läge omvandlades sedan till en bostadsrätt och farsan tog ett litet lån och köpte loss den. Över en natt blev han miljonär då de boende fick köpa loss lägenheterna grovt underprissatta. Samma sak skedde lite överallt i Sverige. Han bytte sedan upp sig till en lite större villa i slutet av 90-talet. Denna villa såldes tidigare i år för över 6 miljoner kronor. När villan såldes så hade hela värdet belånats, min pappa är nämligen lärare med ganska dålig lön, och hans fru är kulturarbetare. Värdeökningen har i min familj varit ungefär motsvarande en extra lön, konstant under 15 års tid, och möjliggjort nya bilar, platt-TV, fina julklappar och en massa annan onödig lyxkonsumtion. Detta är långt ifrån det enda exemplet, min pappa var extrem, men det fanns många andra i kvarteret under min uppväxt som körde runt med nya bilar och konsumerade över vad deras tjänstemannalöner borde ha tillåtit. Jag tror många känner liknande personer i sin omgivning, speciellt bland personer i 50-60års åldern som varit med på hela uppgången. Dessa lån på bostaden har skjutits in i ekonomin och fått hjulen att snurra under en herrans massa år, sedan kommer nästa generation och löser ut gamlingarnas lån genom att köpa deras bostäder när de flyttar till mindre, men värdeökningen kan knappast fortsätta. När denna värdeökning stannar av så stryps tillskottet av pengar och marknaden borde bli lidande, vilket i sin tur påverkar konsumtionen, jobben, köpförmågan och i slutändan bostadspriserna. Jag är som sagt ingen ekonom, men förklara gärna hur det annars fungerar.
Ytterligare ett orosmoment kan jag se i mitt umgänge i Stockholm. Min brors flickvän köpte en etta för 2 miljoner kronor för ett par år sedan. Hon är student och får CSN. Föräldrarna gick in som borgenärer och säkerheten var värdeökningen på föräldrarnas bostad. Hon blir bild och konstpedagog, med små jobb och löneutsikter. Samma sak ser jag bland alla mina vänner som köper bostad, ingen har kontantinsats, lånen fixas fram genom föräldrarna vilka inte heller är förmögna utan använder sin egen bostad som säkerhet. "Det blir mindre hyra och sen tjänar man en slant när man säljer". Jag ser vissa här hävda att det inte sker någon spekulation och därför är vi säkra, vad jag ser bland studenter och "singlar" i Stockholm är i allra högsta grad spekulation. De som köper en etta i Stockholm ser inte sig själva bo kvar där 5 år senare, det är inte ett permanent livet-ut boende, utan en tillfällig lösning som ska säljas några år senare. På en normal marknad så hyr man istället en sådan bostad, men folk räknar istället med att tjäna en hacka. Spekulation kallar jag det, men jag är som sagt inte någon ekonom.
Jag råkar också ha en god gammal vän som jobbar i byggbranschen. Jag frågade om hans fantastiska löneutveckling som ofta nämns här och han tittade lite frågande på mig. Visst har hans lön gått upp lite, strax under 32000kr tjänar han, men så jäkla mycket mer än när han började handlade det inte om. Däremot så sa han att det byggs mycket nu, det verkar finnas jobb överallt och "gubbarna" räcker knappt till. Hade jag varit byggherre utan tillräckligt många anställda för att ta samtliga jobb så hade jag tagit de jobb som gav bäst betalt, vilket i så fall mycket riktigt ökar produktionskostnaden, men den är ju i så fall snarare driven av värdeökningen på bostadsmarknaden, inte tvärt om. Byggbolagen väljer kontrakt som ger bättre betalt i första hand, och entreprenörerna sockrar buden väl medvetna om att priserna på bostadsmarknaden tillåter dem att betala lite mer, det viktiga är att det blir byggt så fort som möjligt. Men jag är ingen byggherre så jag vet egentligen ingenting, det kanske faktiskt är så svårt att gå med vinst på sina byggen så man måste öka priserna flera hundra procent över något decennium, men det låter lite märkligt.
Jag vet faktiskt inte vad som är rätt eller vad som är fel. Jag kanske är en idiot som inte hoppar på bostadsracet, eller så är jag en idiot om jag gör det. Vad som förbluffar mig är dock den självgoda, självsäkra ton som används i debatten. Från båda sidor ska väl tilläggas. Det borde ändå finnas vissa fundamentala saker att enas kring, även om slutsatserna kan skilja sig lite åt? Ett som är säkert är att jag iaf har full förståelse för att man inte vill lägga miljontals kronor (det är fantastiskt mycket pengar för någon som inte förblindats av lånelöften och bostadsvärderingar) på en marknad med så här mycket oklarheter.
Tack för ett mkt läsvärt, välformulerat inlägg. Alla personliga berättelser är välkommna.
Jag tror inte att dina päron är ensamma om att behandla bostaden som en bankomat, och jag vet av egen erfarenhet att akademiker och kulturarbetare (som jag umgås med) är förvånansvärt dåliga på ekonomi.
De följer med samhällsmaskinen "som grus under skon", som någon uttryckte det, och det är dessa människor som är med och bestämmer över alla miljarder kronor som ligger ute på bostadsmarknaden.
Man vill så gärna betrakta sig själv som en intelligent (eller ovanligt intelligent) ekonom, men det är i de verkligt bistra tiderna som intelligensen prövas ... och de kommer snart, om de inte redan har kommit ...
De mysiga smörjmedel som finns måste snart plockas bort, ett efter ett ... obefintliga amorteringskrav, stora ränteavdrag och superlåg ränta bildar ingen helig treenighet som vi kan lita på ... och justerar vi alla dessa grejer samtidigt och stramar åt blir det snabbt jobbigt för en massa bostadsägare (läs: lånare) ... och då befinner vi oss inte ens i en ordentlig ekonomisk, nationell kris än ... hur vi ska klara en sån har jag ingen aning om ...
Jag håller med om allt du skriver, och jag säger som du: jag begär också en större enighet och klarhet, om jag ska låna 3 miljoner ... en såhär flummig och spekulativ marknad håller jag mig ifrån så länge jag kan ... och om jag absolut vill spekulera, så tänker jag iaf inte lägga bostaden på spelbordet ...
Citat:
Smällen?
Citat:
Ser ut som vi skulle kunna vara överens om att frivillighet (nyliberalism) är att föredra och tvång (socialism) är något negativt.Bostäder och infrastruktur kan vara grymma fenomen, som Sibiriska järnvägen som byggdes av slavar och människor som fick offra sina liv för politikers galenskaper. Men fakta är att järnvägen finns där och är till nytta än i våra dagar. Samma sak gäller byggnader, vägar, broar och annat i Europa som vi har nytta av i våra dagar utan att tänka på de som fick betala med sina liv när de tvingades färdigställa dessa projekt.
Men varför går du in på det här?
Citat:
1. Det har varit både ned och uppgångar de senaste decennierna. Du tror inte att folk som köper en bostad gör det för att bo i den, och är medveten om att det kan röra sig lite upp och ned under tiden. (Och kanske tänker sig att om det blir en nedgång i framtiden så kan de passa på och byta upp sig).Lika hemskt är det inte i vår tid, men fakta är att ca 200.000 personer som kom in sent på bostadsmarknaden kommer uppleva att värdena på bostäder går ner och kanske 10.000 tals personer, kommer få besök av kronis med konsekvenser, som att deras ekonomi aldrig kommer återhämta sig. Det kommer ha stor effekt på utbudet, och priserna.
2. Hur stora kreditförluster har du sett för bankerna vad gäller krediter till bostäder, de senaste decennierna?
Eller räknar du med att detta skall ändra sig plötsligt? I så fall av vilket skäl?
Citat:
1. Vi kan kanske bli överens om att hyresregleringen är en av de mer Sverige-fientliga lagarna. Och de som supportar den är Sverige-fiender.2. Jag lyckades inte riktigt följa logiken ovan. Någon har betalat för något. Inte med betalmedel utan med okunskap. Jag hänger inte med på den.
Citat:
1. Som sagt hyresregleringen kan vi nog vara överens om att den varit väldigt skadlig.2. Men jag förstår inte riktigt resten av stycket. Det har väl alltid varit så att man får sälja av sina tillgångar om inkomsterna tryter. Alla som bott i villa har fått göra så. Och alla som bott i insatslägenhet/bostadsrätt genom decennierna.
Och folk som investerar i näringsverksamhet råkar ut för sådant hela tiden.
3. Sedan förstår jag inte detta med "när räntorna går upp". Är det realränta du då talar om? Annars förstår jag nog inte riktigt.
Citat:
Likheten skulle väl kunna vara att Lettland (och Estland) liksom Sverige har återhämtat sig efter finanskrisen.Någon som ser likheterna med dagens ekonomiska situation i Sverige?
Since the year 2000, Latvia has had one of the highest (GDP) growth rates in Europe.[133] However, the chiefly consumption-driven growth in Latvia resulted in the collapse of Latvian GDP in late 2008 and early 2009, exacerbated by the global economic crisis, shortage of credit and huge money resources used for the bailout of Parex bank.[134] The Latvian economy fell 18% in the first three months of 2009, the biggest fall in the European Union.[135][136]
The economic crisis of 2009 proved earlier assumptions that the fast-growing economy was heading for implosion of the economic bubble, because it was driven mainly by growth of domestic consumption, financed by a serious increase of private debt, as well as a negative foreign trade balance. The prices of real estate, which were at some points growing by approximately 5% a month,
Since the year 2000, Latvia has had one of the highest (GDP) growth rates in Europe.[133] However, the chiefly consumption-driven growth in Latvia resulted in the collapse of Latvian GDP in late 2008 and early 2009, exacerbated by the global economic crisis, shortage of credit and huge money resources used for the bailout of Parex bank.[134] The Latvian economy fell 18% in the first three months of 2009, the biggest fall in the European Union.[135][136]
The economic crisis of 2009 proved earlier assumptions that the fast-growing economy was heading for implosion of the economic bubble, because it was driven mainly by growth of domestic consumption, financed by a serious increase of private debt, as well as a negative foreign trade balance. The prices of real estate, which were at some points growing by approximately 5% a month,
https://www.google.com/publicdata/explore?ds=d5bncppjof8f9_#!ctype=l&strail=false&bc s=d&nselm=h&met_y=ny_gdp_pcap_pp_kd&scale_y=lin&in d_y=false&rdim=region&idim=country:EST:LVA:FIN
NK :SWE:GRC&ifdim=region&tstart=819932400000&tend=145 1084400000&hl=sv&dl=sv&ind=falseMen kan se ovan hur BNP/Capita ändrats med åren och att vi liksom balterna gjort recover.
Det gäller dock inte för mer sunkiga länder som Danmark, Finland, Frankrike, Grekland mfl som för mer vänsterpolitik.
Tittar man på nivån 1995 så får man en aning om vilken eländig situation de tog sig ur, när de befann sig i socialist-stagnationen tidigare. Och vi ser också vilken ökning i levnadsstandard dom kunnat ge sig själva när de växlade över till mer nyliberal politik. Dom har råd med finare bostäder och finare bilar.
Dock så hade dom investerat för hårt när finanskrisen kom och var inte så bra på att parera det. Men som vi ser parerade dom iaf bättre än t ex Danmark.
Har bolånebubblan spruckit än?
Jag har varit upptagen med julbord och besök hos geografiskt avlägsna släktingar i dagarna tre, så jag är inte uppdaterad på Cervenkas senaste gospel.
Jag har varit upptagen med julbord och besök hos geografiskt avlägsna släktingar i dagarna tre, så jag är inte uppdaterad på Cervenkas senaste gospel.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera